Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 29 oktober 2018

Snön som kom igår gav familjen skilda känslor. Nioåringen blev lätt uppihejsan och började genast tänka på snöbollskrig. Kaninen blev också väldigt uppspelt och ville ut! Han stod med framtassarna mot altandörren och stirrade på snön. När han väl kom ut ångrade han sig omedelbart, sa brrrr. Kall mage, jag tror jag går in igen (eller ja, det var vad han såg ut att säga i alla fall). Jag suckade av lättnad över att ha bytt till vinterdäck i fredags, en dramatisk historia för övrigt eftersom batteriet dog precis när det var min tur att rulla fram bilen till däckbytarna. De fick försöka rulla igång bilen åt mig två gånger, samt slutligen starta den med startkablar. Jag använder mig av en sådan där mobil däckbytarfirma som står utanför ICA Maxi, mycket praktiskt och prisvärt.
Mina föräldrar som gjort en blixtvisit i helgen berättade, efter en promenad, att kön till däckbytarfirman var evighetslång på söndagsmorgonen.


Just nu läser jag två olika böcker, en hel hög bra tidningar som ligger på nattygsbordet, lyssnar på ett flertal poddar samt "Canada". Så, det är inte så mycket som avslutas för tillfället.
Men jag har läst en box med feel good-noveller.




"Tretton dagar med John C" av Jojo Moyes
"Samma tid nästa vecka?" av Dave Nicholls
"Göra om" av Sophie Kinsella
"Att gå vidare" av Nora Ephron

måndag 22 oktober 2018

Helgen bjöd på vedhuggning, klippande med sekatör och en massa frisk luft. Vi var på landet hela lördagen. På söndagen var vi alla lite stela och hasade omkring med träningsvärk både här och där. Eller ja, mest vi vuxna förstås, nioåringar verkar orka ungefär hur mycket som helst.
Förra veckans roligaste besök på biblioteket var helt klart ett gäng tvååringar som kom, för första gången.
De kom intravande med sina två fröknar, hållandes i ett sådant där praktiskt snöre som håller de små barnen på rätt spår. Inte förrän vid bilderböckerna fick de släppa och då var de väldigt uppihejsan. De tjattrade och pekade åt alla möjliga håll. Det var helt omöjligt att förstå vad de sa men jag tolkade det som att de uppskattade alla böckerna. Under tjugo intensiva minuter flyttade de på alla bilderböcker som fanns, bläddrade, slogs lite, lekte med dockorna som bor på biblioteket, lånade och sedan var det dags att grabba tag i snöret igen och vips var de borta! Det kändes lite tomt när de försvunnit och jag hoppas att de snart kommer tillbaka.

Cecilia B Dackenbergs bok "Kulturkoftor" var en mycket trevlig läsupplevelse tyckte jag. Den berättade om kända kulturmänniskor utifrån deras koftor (och lite andra stickade klädesplagg). Nu har jag läst hennes första bok; "Ylle och bläck". Det är egentligen samma tema. Även här handlar det om kända människor och deras förhållande till yllegarn och stickade plagg. Jag tyckte att den var bra även om "Kulturkoftor" kanske var lite mer rolig på något sätt. Varför jag känner så är lite svårt att sätta fingret på. Men om man vill läsa något lättsamt och samtidigt lära sig lite om spännande människor ur historien så ska man absolut ge sig på Cecilia B Dackenbergs kåserier!

Ylle & Bläck (inbunden)

fredag 12 oktober 2018

Svinnlandet

Som så många andra tänker jag mycket på miljöförstöring, vart världen är på väg och vad vi kommer att lämna över till våra barn. Efter den senaste rapporten där FN konstaterar att klimathotet kräver mycket större och snabbare förändringar i hela samhället och alla länder för att undvika 3 graders temperaturhöjning inom de kommande fyrtio åren och kollaps så känner jag vissa dagar att jag bara vill lägga mig under en filt och inte höra mer, bara ge upp, och vissa dagar blir jag beslutsam och tänker att näe så lätt går det inte!Läs här
Så ramlade jag på en bok..."Svinnlandet" med undertiteln "Min resa genom en värld av slöseri- och hur den gett mig ett liv i överflöd" av Andreas Jakobsson. Det handlar om dumpstring, det vill säga när folk uppsöker soprum och containrar för att hitta mat och annat som företag och affärer slängt. Vi pratar inte om dåliga produkter utan poängen är att en fruktansvärd mängd varor slängs, utan att det är något som helst fel på dem. Ett exempel är frukt där till exempel en apelsin i en nätpåse kan vara dålig så slängs hela påsen. Eller att bäst före-datumet är i antågande(men inte passerat) och då slängs varan. Andreas Jakobsson bor i Uppsala och berättar hur han kommer in i dumpstringsvängen och hur han, först som ett experiment, lever helt på dumpstrade varor. Varför man blir en dumpstrare kan variera. För vissa är det spänningen och utmaningen som lockar, äventyret. För andra handlar det om ekonomi, du kanske är student och inte riktigt klarar dig och då blir det ett sätt att försörja sig. En tredje variant, och som jag själv gick igång på när jag läste boken var miljöaspekten. Vi håller på att göra slut på jordens resurser i en rasande takt och det finns ett antal människor i världen som svälter. Och att då få veta att det slängs tonvis med mat, varje dag, bara för att vi är kräsna kan ju ge i alla fall mig en härdsmälta. Jag skulle nog inte själv ge mig ut med pannlampa och plocka ur containrar, men tanken på allt svinn är helt absurd.
Så jag har läst, förfasats och fascinerats. På onsdag kommer Andreas Jakobsson till biblioteket i Stenhagen och berättar och jag ska gå dit för det här är något jag inte kan sluta tänka på! Jag rekomenderar boken starkt!


onsdag 10 oktober 2018

Författarbesök

Årets författarbesök i årskurs 8 är Ulrika Lidbo.
Jag hade inte läst något av henne, eller ens hört talas om henne, innan, men eftersom hon nu ska hälsa på skolan i december så måste jag ju kolla vad hon skrivit.
Alla elever ska få boken "Decembergatans hungriga andar" som kom ut 2009. Det är en väldigt allvarlig och sorglig bok som nog kommer att kräva en del diskussioner med eleverna både före och efter besöket. Den handlar om fjortonåriga Jenny som har dåligt självförtroende, usel på gympan och får aldrig någon kille. Under sommarlovet mellan sjuan och åttan bestämmer hon sig för att banta eftersom hon är övertygad om att alla hennes problem ska lösa sig bara hon blir smal och snygg. Jenny gör upp ett superschema som ska få henne att se fantastisk ut när sommarlovet är slut. Ganska snart tappar hon kontrollen och pendlar mellan att inte ära någonting  och att hetsäta för att sedan spy upp alltihop. När hon träffar Betty blir det ännu värre eftersom Betty också är bulimiker och stärker Jenny i hennes föresatser.
Ulrika Lidbo väjer inte för något av allt det svåra och jag vet en kollega som uttryckte att att han blev väldigt illa berörd. Jag har läst många sådan här böcker förut och blev väl kanske inte chockad, men ledsen över hur det kan vara att växa upp. Boken är väldigt bra och jag tror, som sagt  var, att det kommer att bli många bra, men svåra diskussioner.

Bildresultat för decembergatans hungriga andar
Vi är hemma för andra dagen eftersom H är krasslig. Imorgon blir det skola igen.
Höstsolen strålar utanför. I helgen skördade vi majskolvar. Fem stycken plockade vi och åt till kvällsmat. Det var fantastiskt gott och nästa år ska vi odla igen. Det har vi redan bestämt.

Nu har jag nog läst alla Jenny Colgans böcker, i alla fall de som är översatta till svenska. Min senaste som jag avslutade igår heter "Sommar på den lilla ön i havet" och jag tror också att det är den senaste hon skrivit. Jag tyckte mycket om den. Flora har bott tre år i London där hon arbetat på ett juristkontor. Hon tänker aldrig åka hem igen, hem till den lilla ön Mure där hennes pappa, bröder och lilla brorsdotter fortfarande bor kvar. När Flora blir beordrad av chefen, den extremt snygge, elake chefen som hon är pinsamt förälskad i, att åka hem till byn för att en stenrik klient kräver det så kan hon inte gärna vägra. Men hon är mycket bestämt över att hon bara ska stanna en vecka. Flora lämnade ön efter att ha gjort sig osams med sin familj och ett antal bybor så det känns aningens jobbigt att återvända. Naturligtvis inträffar saker som försenar tillbakaresan och Flora märker att det är svårt att värja sig mot det förflutna och det som ändå känns som hemma.

Bildresultat för sommar på den lilla ön i havet

lördag 6 oktober 2018

Jag lyssnar på en podd som finns på Storytel. Den heter Förlagspodden och det är journalisten Lasse Winkler och förlagschefen Kristoffer Lind som sitter och filosoferar över Sveriges litteraturvärld, utgivning, ekonomi och skvaller om förlagsvärlden. Jag tycker att det är intressant, men jag blir också ganska ofta irriterad och och ibland deprimerad när jag tycker att de är allt för snäva och självgoda. I ett avsnitt häromsisten diskuterade de boklådor (affärer) ute i landet och trots att de  också nämnde bra bokaffärer de stött på så var budskapet ändå att; gemene man utanför storstäderna nog inte läser så mycket och när de läser så är det inte så djup litteratur samt att eftersom man inte kan läsa så mycket om kultur och olika kulturdiskussioner som inte handlar om storstäderna så finns de inte. Nu kanske jag är hård mot dem. I sammanfattningen av programmet skriver de att de vänder sig mot "Stockholmscentreringen i kulturlivet". Om ni vill bilda er en egen uppfattning av samtalet så lyssna på avsnitt 33 .

Så, vad har jag läst på sistone? Jag fortsätter med "Kanada". Det går sakta. Jag har fortfarande drygt fem timmar kvar. Det är inte dåligt men inget jag längtar efter att få veta fortsättningen på så jag läser annat emellan.
Jag älskade ju Frida Skybäcks "Bokhandeln på Riverside Drive" och har därför gett mig på en av hennes tidigare böcker; "Norrsken". Det är en historisk roman, utspelar sig 1845-1846. Den unga Cecilia Stjärnfors har hamnat i onåd hos sina föräldrar. Hon har gjort något oförlåtligt och hon blir hårt straffad. Cecilia skriver dagbok vilket modern är starkt emot. Jag har svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket. Den är bra, men väldigt sorglig på ett sätt. Jag orkade nästan inte läsa klart för jag blev så deppig. Nu är frågan, ska jag ge mig på fortsättningen direkt ifall det visar sig bli lyckligare framöver? Eller ska jag låta den vila tills jag är mer utvilad och kan hantera sorgliga historier bättre?

Bildresultat för skybäck norrsken

måndag 1 oktober 2018

Oktoberdikten


Bildresultat för gäss v-formation

Så här i höstrusket kan det passa med Haiku tänker jag. Ni ska få några av Michael Fenlin.

en skata putsar sig
på balkongen,
för länge

Eller varför inte den här...


gäss i v-formation
på den klara hösthimlen
vems seger?

Och den sista...

gammal kvinna
tittar på nyheterna
ingenting händer

Dikterna är tagna ur boken

Fri Haiku (2009)