Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

onsdag 30 oktober 2013

LasseMaja

Tänk att nu är det plötsligt två dagars höstlov! Tyvärr är H fortfarande sjuk så vi kanske missar en trevlig kompislunch imorgon, men så kan det ju vara. Efter en mardrömsbussresa till jobbet, som tog en och en halv timme i stället för 35 minuter (bussen havererade) så har jag haft en fantastiskt mysig kväll med mina två åttaåriga syskonbarn. Vi har ätit på restaurant och sedan sett nya LasseMaja- filmen på bio

Båda barnen tyckte att filmen var jättebra, lagom spännande, rolig och läskig. Enda synpunkten var att Maja minsann aldrig har haft rosa hår förut och att det inte var riktigt okej att ändra på hårfärg bara så där...
H har skrällhosta och feber och jag är hemma med honom i väntan på att farmor kommer hit och tar över. Så hans höstlov blir längre än vi tänkt...

"Dagboken från imorgon" är Cecelia Ahearns hyllning till böcker. Det handlar om den 16-åriga Tamara som alltid fått vad hon vill ha. Hon bor med sina föräldrar i ett superlyxigt hus. Familjen verkar ha oömt med pengar och Tamara behöver aldrig ta hänsyn till någon och något. Men, en dag inträffar katastrofen. Tamaras pappa tar livet av sig och det är Tamara som hittar honom. Det visar sig att pappan är i konkurs och från den ena dagen till den andra förlorar familjen sitt hus. Mamman och Tamara åker till en moster och morbror som bor på landet och lever ett helt annat liv än de är vana vid. Allt är pest tycker Tamara och hon vill bara därifrån. Men, så hittar hon en dagbok och får rådet att skriva i den. Och så sätts bollen i rullning. Som vanligt när det är Cecelia Ahearn som har kokat ihop det hela så är det lite magi inblandat. Annars är det spänning, kärlek och lite om hur man ska leva på bästa sätt.

måndag 28 oktober 2013

Träning och tårar

Tänk om alla dagar var så här...Eleverna har höstlov och jag och syfröken har varit i biblioteket hela dagen. Efter att jag åkt hem i fredags bestämdes hastigt och lustigt att biblioteket ska byta plats med en fritidsavdelning. Det kommer att bli jättebra och alla parter är mycket nöjda. Men, det blev en del jobb förstås. Vi har tömt bokhyllor, sorterat och klassificerat böcker, packat i kartonger som sedan skulle bäras till det andra rummet. Några av barnen på fritids kom och hjälpte till och de har jobbat som djur! De ville aldrig sluta och blev nästan lite upprörda när vi sa att de var tvungna att äta lunch. Deras entusiasm får mig att tänka att vi kanske borde låta barn få vara lite mer delaktiga i olika sysslor och ge dem mer ansvar.
På hemvägen, efter att ha gymmat med min syster, satt jag på bussen och skulle bara läsa lite i "Amerikauret". Helt plötsligt hände en så fruktansvärt sorglig sak i boken som jag inte var beredd på vilket gjorde att jag satt där och grät på bussen. Och inte grät jag på ett diskret och vackert sätt med lite glansiga ögon, nej då. Det var snörvel och snor. Och rätt som det var slog det mig att jag hade musik i lurarna så även om jag själv inte hörde snyftningarna och snörvlet så betydde inte de övriga i bussen gick miste om det. Hm...Undrar vad de tänkte?

lördag 26 oktober 2013

Bricken

Det är en lugn och skön lördagseftermiddag. Jag startade dagen med att klippa mig och sedan gå lite ärenden  på stan, ingen dum start på dagen. Nu är det nystädat här, mina pojkar har cyklat iväg till affären och jag har plötsligt en kvart då jag kan göra vad jag vill ,eller ingenting. Vi ser fram emot kusinbesök om ett par timmar. H har väntat sedan i torsdags...

Jag blev så inspirerad av mitt eget blogginlägg i torsdags att jag tog mig själv på orden och satte igång med fjärde delen i serien om Bricken; "Amerikauret" av Vibeke Olsson. Bricken är nu trettio år, har sex barn med Natan och kämpar mot fattigdom och Natans perioder då han inte kan låta bli att dricka. Det handlar om fackföreningar, trösten i religionen och livet i stort och smått. Jag undrar just vad Bricken skulle ha sagt om samhället idag. Allt det hon och människorna runt omkring henne kämpade för; rösträtt, rätt att organisera sig i fackförbund, mat och drägligt husrum håller vi på att ta bort. Och det har inte gått mer än drygt hundra år.

fredag 25 oktober 2013

Halloweenjerka

Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

Alltså, det här är jättetråkigt, men nej, inget speciellt Halloweentema. Däremot ser jag framför mig två lovdagar då jag kanske hinner läsa lite mer än vanligt.
 

Men OM jag skulle ha satsat på Halloweentema så hade det nog blivit

'
 
 Av :Julia Donaldson och Alex Scheffner


 

torsdag 24 oktober 2013

Nu har jag fått nog!

För andra dagen är jag hemma med ont i magen, men eftersom jag känner mig betydligt bättre idag så blir det jobbet imorgon, och tandläkaren. Urk, en rotfyllning är mycket långt ifrån hur jag vill inleda helgen, men vad gör man?
Nu när jag är hemma har jag suttit och slösurfat på nätet. Jag blir gråtfärdig när jag läser om allt elände. På Facebook kan man nu gå med i Matkassen , som förmedlar kontakten mellan dem som behöver hjälp med mat kläder och liknande till sig och sina barn och dem som vill hjälpa. Det som gör mig arg, ledsen och uppgiven är inte att sidan finns utan att den ska behöva finnas! Varför ska dessa människor som har det tillräckligt svårt på alla sätt dessutom behöva be andra, mer lyckligt lottade, om hjälp och vara tacksamma för den hjälp de får?! Vart är vi på väg? Varför är vi inte rädda om det samhälle där ingen ska behöva vara hungrig och otrygg? Jag får ännu mer ont i magen när jag tänker på att jag och min familj, som har det bra, sparade pengar på banken, ett fint hus och kan unna oss ganska mycket av det vi vill ha, bara är en långtidsjukskrivning ifrån att vara den där som måste böja ryggen och be om andras välgörenhet. Om man undrar hur det känns att vara en av dem som får krypa så kan man ju alltid läsa Vibeke Olssons serie om Bricken som inleds med "Sågverksungen",

onsdag 23 oktober 2013

Jag har avslutat Alice Munroes bok "Nära hem" som innehåller noveller från tre av hennes tidigare böcker; ""Äpplen och apelsiner", "Kärlekens vägar" och "Jupiters månar", och kommer absolut att läsa mer av henne. Om man ska hitta en gemensam nämnare i berättelserna så är det nog känslan av att vilja förändra och gå iväg. Det handlar om att leva i förhållanden som gnager på ett eller annat sätt.  Naturligtvis är det svårt att säga så mycket om en person som just fått Nobelpriset (jag drabbas av formuleringsångest) men jag tycker om hennes sätt att skriva, att det är vardagligt men ändå intelligent och handlar om stora livsfrågor.

fredag 18 oktober 2013

Ha en skön fredagkväll!                                            http://bookporn.tumblr.com/

Så jerkar vi lite igen...

Finns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det gäller deras sätt att skriva?

Min absoluta favoritförfattare just nu är Melina Marchetta. Hon är en australiensk ungdomsförfattare som har skrivit sju böcker (om jag inte minns fel) varav två finns på svenska; "Jellicoe Road" och "Francesca". Marchetta har en berättarstil som gör att det inte går att sluta läsa. Båda hennes böcker, som jag läst fick mig att gråta och skratta och jag kände själen sjunga. Vad som gör det så bra kan jag inte förklara, men jag önskar hett att jag skulle kunna åstadkomma något liknande. Jag tipsar folk jämt och ständigt om hennes böcker och tycker att det är synd att många inte läser henne på grund av att det är ungdomsböcker. Man går miste om en fantastisk läsuppleve när man nobbar henne.

En annan författare som jag måste beundra är J K Rowling. Sedan Harry Potter dök upp i bibliotekshyllorna så har en massa pojkar kommit igång att läsa böcker. Som lärare kan jag bara tacka och buga, Hon har ju också banat väg för en hel genre som faktiskt gör att barn läser på ett helt annat sätt än de gjorde tidigare!

tisdag 15 oktober 2013

bibliotekswannabe

Vår skola älskar arbetsgrupper. Det finns grupper för allt;ledningsgrupp skolgårdsgrupp, friskvårdsgrupp, elevhälsoteam (varför det kallas team och inte grupp vet jag däremot inte), antimobbningsgrupp hade vi också tills det plötsligt visade sig att det inte var så bra med just den gruppen, ...
Jag älskar inte grupper. Men nu har jag ändå hittat en som jag frivilligt och glatt hoppat med i och där jag entusiastiskt deltar, nämligen biblioteksgruppen. De ivrigaste deltagarna är jag och textilläraren som tillbringar all ledig tid numera med att märka och sortera böcker och fundera ut aktiviteter som ska inspirera till läsning. När jag fnular runt därinne på eftermiddagarna så unnar jag mig att låtsas att det är mitt jobb. Det är väl bara att erkänna att jag är en bibliotekariewannabe och därför är det kanske inte otippat att jag har ställt mig i kö på biblioteket på boken  "Biblioteksstereotypen i populärkulturen" av Richard Ohlsson.

måndag 14 oktober 2013

En helt vanlig måndag...

Det bästa med måndagar är att när de äntligen är över så är det en hel vecka till nästa. Hm, nu har det här, trots allt, varit en ganska bra dag med tanke på att det är just måndag, men ändå...
När jag läst klart "Arseniktornet" så insåg jag att det där med att Malie var en medelmåttig kabaréartist kanske inte stämde riktigt. Hon beskrivs som ett löfte, som en beundrad artist som trollband publiken. Så, som i det verkliga livet så finns det olika sidor av allt.

Jag har nu börjat med novellerna i Alice Munroes "Nära hem". Är själv lite förvånad och inte så lite nöjd över att vara så snabb att läsa nyaste nobelpristagaren. Hon är lättläst och lättillgänglig utan att vara ytlig. Novellerna berör det alldagliga livet på ett sätt som gör en intresserad.
Tyvärr var jag inte snabb nog att anmäla mig till  läsecirkeln som Och dagarna går... bjudit in till. Men, jag tänker ändå läsa boken.

T och H har jobbat hela kvällen med att montera den nya soffan som vi inhandlade igår. Det går som en farsot i släkten. Vi är den tredje familjen som under hösten hamnat i sofftankar. Så kan det gå.

fredag 11 oktober 2013

Bra val av kommittén!

Valet av Nobelpristagare känns helt rätt. Visserligen har jag ännu inte läst Alice Munroe, men jag har faktiskt en av hennes böcker på natttygsbordet. Roligt när det är en författare som faktiskt är lite "inne" och som folk känner till.

Jag har hoppat på  Och dagarna går...:.s bokcirkel där det ska läsas Munroe. Det ser jag fram emot, bara jag får tag i boken.

Jag har snart läst klart "Arseniktornet". Precis efter mitt förra inlägg kom jag in på Mogens historia. Hans förflutna var inte alls vad jag trott och det var intressant läsning. Nu handlar det om Amelie, eller Malie. Hon är fortfarande svår att tycka om, även om det är lättare att förstå hennes handlingar när man vet var hon kommer ifrån. Anne B Ragde är verkligen skicklig på att beskriva de olika personerna och deras liv på ett levande och trovärdigt sätt. Fantastisk bok!

tisdag 8 oktober 2013

I "Arseniktornet" får man följa tre generationer kvinnor, deras liv, tillkortakommanden och strategier för att hitta sin plats i tillvaron. Besvikelsen och saknaden av kärlek i livet påverkar nästa generation och på så sätt förs bitterheten vidare. Vi får lära känna den medelmåttiga cabaretartisten Amelie som drömmer om att bli stjärna i början på 1900-talet. Genom att gå sängvägen hoppas hon på stjärnrollen. Men, hon blir med barn och slutar som hemmafru. Hennes dotter,Ruby,  som fått skulden för allt elände som någonsin inträffat mamman, växer upp med ett hat som styr hennes liv och som i sin tur påverkar relationen med dottern Therese.
Det här är den Anne B Ragde som jag förväntade mig, men inte riktigt hittade i "Nattönskningen". Hon väver ihop de olika levnadsödena på ett sinnrikt sätt och jag kan inte låta bli att tycka synd om personerna, även om Amelie, eller Malie som hon använder som artistnamn, är en svår person att känna sympati med.

söndag 6 oktober 2013

Oktobertips

Efter en dag i höstrusk, med familjegympa för mig och H, lunchgäster och hemmapyssel så fick jag plötsligt ett sådant behov av att skriva en liten lista, vilket kan ha att göra med att det väntar en tvätt i maskinen som ska hängas... Hm...så, medan jag väntar på att T ska hänga tvätten så knåpar jag ihop en lista med mina bästa tips för en dag på soffan i oktober
  • Jellicoe Road (Melina Marcetta)
  • Francesca (Melina Marcetta)
  • Rosengädda nästa! (Emma Hamberg)
  • Larma, släcka rädda i Rosengädda! (Emma Hamberg)
  • Då tänker jag på Sigrid (Elin Olsson)
  • Mrs Angels tårtbageri (Gaile Parkins)
  • Vi kom över havet (Julie Otsuka)
  • Dagarna med farmor (Frédérique Deghelt)
  • Zarités frihet (Isabel Allende)
  • Arseniktornet (Anne B Ragde)

lördag 5 oktober 2013

På jobbet i veckan pratade vi om återhämtning, hur man fyller på batterierna och orkar igenom tuffa tider. Idag har jag verkligen fyllt på. I ett par timmar på eftermiddagen låg jag på sängen, läste med regnet som smattrade mot rutorna som bakgrund. Mycket skönt.
Jag har just börjat läst Anne B. Ragdens "Arseniktornet". Det gick mycket lättare att komma igång med den än hennes "Nattönskningen". Återkommer till handlingen när jag hunnit läsa lite mer.

Uppsala kommun skickar varje år ut presentkort till alla fyraåringar så att de sedan kan gå till ett bibliotek och välja en gratisbok. Jag har följt med syskonbarn när de hämtat böcker tidigare och idag var det H:s tur. Han kom stolt hem med "Bockarna Bruse på badhuset" av Björn Rörvik. Inte för att skryta men han har god smak, sonen min. Den var ju superbra, man förstår varför den är utsedd som årets bästa bilderbok 2012 av Bokjuryn, Fantastiska bilder med detaljer i klass med Sven Nordqvists bilder, fast på ett helt eget sätt. Och vem har inte stött på det taskiga trollet i kön till rutschkanan..?





fredag 4 oktober 2013

Bloggjerka

Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!

Oh, det finns så många bokmiljöer jag skulle vilja besöka. Den här gången ska jag inte välja "Lilla huset på prärien"eller "Anne på Grönkulla", som jag alltid skriver om vid de här tillfällena. Nej, i stället väljer jag England på 1500-talet som Philippa Gregory beskriver så målande i sina historiska romaner.  Eller varför inte de olika världarna som Lyra besöker i "Guldkompassen" av Philip Pullman...
I somras när vi var i Skåne hamnade vi av en slump i Wallanders fotspår. Det känns kul att kunna säga att man gjort den turen, men det är väl kanske inte så upphetsande i övrigt.
Och, jo det är klart att jag skulle kunna tänka mig att besöka Harry Potters värld.

Sist jag skrev var det lördag och nu har det redag gått en vecka! Vad hände?! Förra helgen var riktigt mysig. Vi plockade bort stödhjulen på H:s cykel och precis som jag misstänkte så kunde han cykla utan problem. Grannarna undrade kanske lite vad vi pysslade med när vi svischade förbi för femte gången. H tycker fortfarande att det är lite läskigt att vara själv utom synhåll från huset så jag eller T fick cykla bredvid när vi for runt kvarteret. Redan på andra varvet började den stolta fyraåringen göra cykeltricks, typiskt.Sedan hade vi middag med mina systrar med barn. Den ena familjen sov till och med över, till vår stora lycka.
Igår var jag och systrarna på Stadsteatern och såg Hamlet. En modern variant med ölburkar, rymdvarelser och zombies. Kritiken i tidningen var inte så översvallande men vi tyckte att den var grymt bra.Det känns som att det nog kommer att ta ett par dagar att fundera på olika delar av föreställningen och symboliken.

Till skillnad från många i min omgivning så njuter jag av hösten, den klara luften, regndagarna då man kan lulla runt inne och mysa.Jag märker också att jag plötsligt hinner läsa lite mer än för en månad sedan. Just nu håller jag på med en gammal Nora Roberts; "Solens diamanter". Den är skriven i början av -90-talet och det märks att språket inte är lika drivet och utvecklat som i hennes nyare alster. Stilen är dock sig lik. Det är första delen i en triologi och man anar upplägget på hela serien redan av baksidestexten. Jude är en 29-årig lärare som vantrivs med livet och flyr till sin farmors stuga på Irland. Där får hon nya vänner, börjar samla på sagor och sägner och hittar sig själv. Naturligtvis finns den snygge mannen där, som fascineras av den vackra men osäkra kvinnan. Och, det vore inte Nora Roberts om det inte fanns lite övernaturliga inslag. Lite kul tycker jag att det är att hon beskriver lyckan över att skriva ner historier. Det känns som att man får en glimt av hennes egen skrivarglädje.