Från manlig chic lit till Jämtlandsbarndom

Under vilken genre ska jag stoppa in Jonathan Troppers "Konsten att tala med en änkling" ?  Kanske kan man kalla det en chic lit för män? Hm, svårt...Tropper lyckas i alla fall med konststycket att göra en lättsam bok om ett extremt sorgligt ämne. Jag har svårt att ta till mig Dougs smärta och sorg, kanske för att han är en man, beskriven av en man, eller så beror det just på att det är beskrivet i samma tonfall som en amerikansk romantisk komedi. Missförstå mig inte, jag tyckte om boken som ren tidsförströelse trots alla tunga ämnen som dök upp men den lämnade inga djupare spår. I samma ögonblick som jag stängt igen boken så slutade jag tänka på den.

Nu har jag gett mig på "Mitt första liv" av Bodil Malmsten. Den handlar om hennes uppväxt, först i en liten by i södra Jämtland hos mamma, morfar och mormor och sedan i Stockholm dit hon kom som fosterbarn i elva-tolvårsåldern. Hennes uppväxt var kanske inte helt lätt med mamman, morföräldrarna och systern Åsa, men det var trots allt tryggt och hemvant. När hon kom till Stockholm blev det dock katastrof och hon drabbades av en depression som höll i sig i flera år.
Det finns mycket mer att skriva om den här boken men samtidigt går det inte att fånga Bodil Malmstens språk och stil, allt det som gör hennes berättelsa bra, så jag kan bara rekomendera er att läsa den.