Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 18 december 2018

Ungdomsfantasy av Victoria Aveyard


1. Röd drottning

2. Glassvärdet

3. Kungens fånge

4.Krigsstorm (kommer 2019)

Författare: Victoria Aveyard

Röd drottning (inbunden) Glassvärdet Kungens fÃ¥nge (inbunden) Krigsstorm

Det lilla bageriet på strandpromenaden Jenny Colgan

Feelgood-serien om Polly som flyttar till en liten fiskeby när allt gått åt skogen i stan.



1. Det lilla bageriet på strandpromenaden

2. Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden

3  Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden

Författare: Jenny Colgan



Det lilla bageriet pÃ¥ strandpromenaden (inbunden) Sommar i det lilla bageriet pÃ¥ strandpromenaden (pocket) Jul i det lilla bageriet pÃ¥ strandpromenaden (pocket)

söndag 16 december 2018

En vecka kvar av terminen. Åh, vad skönt det ska bli med jullov! Vi är slitna, förkylda och trötta.
I fredags var vi i Stockholm på Södra teatern och såg "Mammas Nya Kille- firar jul på måfå" Det var roligt och trevligt och trots att jag nästan alltid blir så trött när jag är ute och vimlar efter mörkrets inbrott så var det väl värt det.

Jag vill tipsa om Lundströms bokradio där de pratar om årets bästa barnböcker. Jag känner mig rätt nöjd med att jag hade koll på nästan alla böckerna och har köpt in dem till biblioteket.

I senaste Norrlandspodden pratade de också om böcker, nämligen Augustprisvinnare. Där kan man också få bra tips med Norrlandsanknytning.

Vi har köpt sista juklapparna i helgen. Många böcker blir det... Om man inte vill bidra till konsumtionssamhället men ändå ge varandra juklappar så är ju faktiskt en bok bland det bästa tycker jag. Och när man läst sin presentböcker kan man skicka dem vidare till någon annan som kanske också vill läsa. Kanske är jag inte helt objektiv i den här frågan, men ändå övertygad om att jag har en poäng.


lördag 15 december 2018

Tro det eller ej, men nu är det lite vitt på marken här utanför. Kaninen har plötsligt bestämt sig för att han kanske är en utekanin trots allt och väljer att stanna ute länge på morgnarna. Sedan har han förstås ingen förståelse när vi går på jobbet och han tvingas att vara ute. DÅ är han som mest sugen på att vara inne. Vi smygstartade julen med gran redan förra helgen. H är väldigt julinspirerad i år och kunde inte hålla sig från att klä granen. Vi har lyckats hitta en riktig Disneygran; perfekt rundad och yvig. Speedy flyttade genast in under den. Plötsligt började han dricka vatten också ur julgransfoten i stället från ur vattenkoppen som stod precis bredvid. Min teori är att han ligger där och låtsas att han är en vildkanin i skogen som dricker ur en lite sjö.
Jag skulle kunna skriva en rolig bok om honom...
Nu är det en knapp vecka till jullov för vissa av oss. Jag kämpar in i det sista och jobbar den 22 december, men det är okej. Förra året var min sista arbetsdag den 23 december. Det ska bli skönt att få byta miljö, slappa och umgås med familjen. Vi firar i Jämtland och förhoppningsvis ligger snön kvar som är där nu.

"Hjärtats skafferi" av Ruth Reichl är en mysbok jag varmt rekomenderar som julläsning. Det känns nästan tråkigt att jag redan läst den själv.
Billie är en tjej, som efter ett trauma, lämnar sin familj och åker till New York. Hon har ett fantastiskt luktsinne och ett stort intresse för mat. Hon får jobb på den ikoniska mattidningen Delicios! Redaktionen och människorna runt omkring blir hennes vänner och hon börjar trivas med livet igen. Men, så läggs tidningen ned och allt ställs på ända. Billie får för en tid jobba kvar för att svara på läsarmejl. Ensam på tidningen hittar hon av en slump mystiska brev. Ett mysteriun sätter igång.
En stor del av boken, åtminstone i början, var smaker, dofter och mat. Jag var hungrig i två tredjedelar av den! Mer än en dag har jag suttit på bussen och läst med högt kurrande mage, vare sig jag just ätit något eller inte. Det bara låter så fantastiskt gott när de olika maträtterna och ingredienserna beskrivs.Ingen bok för den som vill banta med andra ord. Faktum är att jag blir hungrig nu när jag tänker på den. Kanske jag ska gå och ta mig en liten macka

 Bildresultat för hjärtats skafferi

lördag 8 december 2018

När jag var liten hade jag vissa ställen som var mina skattkammare. Ett sådant ställe var på övervåningen hos min farmor. Mot väggen hade hon sparat ett antal årgångar med gamla Saxonstidningar. Om jag inte har helt fel, och om jag har det, får någon rätta mig, så var Saxons det som senare blev Året Runt? I Saxons kunde man lära sig en massa matnyttigheter. Där fanns artiklar om spännande människor, Hollywoodstjärnor från alla möjliga tidsperioder och mycket annat. Under många år kunde jag nästan allt om Danny Kay, Marilyn Monroe, Kathryn Hepburn och jag misstänker att jag fortfarande vet mer om kända människor på 1940-talet än vad jag vet om nutidens kändisar. Kanske var det där mitt stora intresse för människor grundlades. Där satt jag, ihopkrupen vid det lilla vindsfönstret i timmar med en stor trave gamla tidningar, hörde farmor vissla för sig själv i köket, medan jag sög i mig alla de de spännande livsöden som presenterades. 

När jag tänker tillbaka på mig själv som satt där, så är det kanske inte så konstigt att jag fastnade direkt för Kalle Linds bok ”Snedtänkt, Boken som handlar om det inga andra böcker handlar om”.  Kalle Lind är en journalist och författare som älskar att gräva i historien lika mycket som jag. ”Snedtänkt” är från början en podd där han, tillsammans med olika gäster pratar om olika fascinerande livsöden eller företeelser som för de flesta är bortglömda. Jag har fått en helt ny bild av det Sverige som fanns innan jag föddes och när jag växte upp efter att ha lyssnat och läst.  Boken består av guldkornen från podden. Den är tjock men man måste inte läsa hela om man inte vill, utan det går utmärkt att välja det som intresserar en.

 Bildresultat för snedtänkt
December kan gärna få smyga förbi, med mysljus och pepparkakor. Utan stress, hets och stora känslor. Ändå har den veckan bestått av just de sakerna. Både roligt och sorgligt har det varit, men nu är det söndag och vi har ett mysigt adventsfika med våra syskon med familjer att se fram emot.
Jag och H har bakat pepparkakor och Chocolate Chip Cookies som vi ska bjuda på.
När vi bakade bad H att
-snälla mamma, nästa jul kan vi väl baka Chocolate Chip Cookies igen...?
-Det kan vi ju baka när som helst, säg bara till så gör vi det tillsammans, svarade jag.
-Va! är inte det en julkaka? undrade han då.
Så, okej, jag är ingen bull- och kakmamma kanske.  Det händer nog  mest till jul att jag, under viss påtryckning, sätter igång och bakar något. Och i ärlighetens namn är det oftast bara pepparkakor av köpt deg. Men nästa gång måste vi nog göra vår egen pepparkaksdeg eftersom det verkar helt omöjligt att hitta sådan utan Palmolja. Jag har hört att det lär ska finnas på City Gross, men det är en bit att ta sig kan jag tycka.

Idag presenterar jag två noveller igen.

Bildresultat för Juan-les-pins beijer Bildresultat för en dåres anteckningar

Sandra Beijers "Juan-les-Pins" handlar om tjejgänget som har fått löfte om att få åka iväg på sommarlovet, bort från skolan där niorna gömmer snorkråkor i brödet (kan vara det äckligaste jag läst under hela 2018), killarna som mobbar dem och känslan av att inte duga , att inte vara någon. Som jag sagt förut, ibland är en novell vad man orkar med när berättelsen är för grym eller obehaglig. Kanske inbjuder novellformen till att koncentrera historien.

Klassikern "En dåres anteckningar" av Nikolaj Gogol gjorde också aningens ont att läsa. Aksentij Ivanov är en obetydlig tjänsteman, kär i chefens dotter. Genom hans dagbok får man följa hur hans värld och verklighet skruvas allt mer och han tappar greppet. Jag förstår att det finns många analyser av denna text så jag tänker inte ge mig in i någon längre utläggning. Men, T säger att han läst den för länge sedan, så jag ska diskutera den med honom.

onsdag 5 december 2018

Nu är biblioteket ommålat. Hela veckan har jag samsats med ett gäng målare, smugit omkring i mörker eftersom de kopplade ur belysningen redan första dagen, trängts bland hyllorna då det på något konstigt sätt gång på gång visat sig att jag behöver något precis bakom eller framför det ställe där killarna just ställt sig och börjat jobba. Ibland har jag börjat gå mot en hylla för att hämta något eller ställa upp en bok och sedan gjort en loop och vänt för att de inte ska bli galna på mig för att jag är i vägen då jag upptäckt att de hunnit flytta från ett ställe till ett annat.
Mesta tiden har jag suttit , i den fruktansvärda röran, inne på det pyttelilla kontoret och försökt jobba. Där har det dessutom funnits lyse.
Några inofficiella dörrleveranser har det också blivit. Biblioteket har varit helt stängt i drygt två veckor. När låntagare har hört av sig och fint frågat om det funnits någon möjlighet att komma förbi och hämta reserverade böcker så har jag smugit ut dem vid dörren, om jag funnits på plats.

En lättsam och lite egensinnig bok är "Presidentens hatt" av Antoine Laurain. Året är 1986 och vi befinner oss i Paris. Gräsänklingen Daniel Mercier passar på att gå ut och äta på restaurang dagen innan hans fru och son ska komma hem efter att ha varit bortresta. När han sitter där kommer plötsligt och oväntat presidenten Francois Mitterand in med sina män och sätter sig vid bordet bredvid. Efter att ha ätit lämnar presidenten restaurangen, men glömmer sin hatt. Daniel Mercier tar på sig hatten när han går. Hatten ger honom en helt ny känsla som får honom att ta drastiska beslut och handla på oväntade sätt. Hatten vandrar vidare och vi får följa de olika människorna som bär den. Alla påverkas av den och styr in deras liv på nya stigar. Jag blev aningens nyfiken på Mitterand när jag läste och ska nog ta reda på lite mer om honom.


Presidentens hatt