Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

fredag 12 oktober 2018

Svinnlandet

Som så många andra tänker jag mycket på miljöförstöring, vart världen är på väg och vad vi kommer att lämna över till våra barn. Efter den senaste rapporten där FN konstaterar att klimathotet kräver mycket större och snabbare förändringar i hela samhället och alla länder för att undvika 3 graders temperaturhöjning inom de kommande fyrtio åren och kollaps så känner jag vissa dagar att jag bara vill lägga mig under en filt och inte höra mer, bara ge upp, och vissa dagar blir jag beslutsam och tänker att näe så lätt går det inte!Läs här
Så ramlade jag på en bok..."Svinnlandet" med undertiteln "Min resa genom en värld av slöseri- och hur den gett mig ett liv i överflöd" av Andreas Jakobsson. Det handlar om dumpstring, det vill säga när folk uppsöker soprum och containrar för att hitta mat och annat som företag och affärer slängt. Vi pratar inte om dåliga produkter utan poängen är att en fruktansvärd mängd varor slängs, utan att det är något som helst fel på dem. Ett exempel är frukt där till exempel en apelsin i en nätpåse kan vara dålig så slängs hela påsen. Eller att bäst före-datumet är i antågande(men inte passerat) och då slängs varan. Andreas Jakobsson bor i Uppsala och berättar hur han kommer in i dumpstringsvängen och hur han, först som ett experiment, lever helt på dumpstrade varor. Varför man blir en dumpstrare kan variera. För vissa är det spänningen och utmaningen som lockar, äventyret. För andra handlar det om ekonomi, du kanske är student och inte riktigt klarar dig och då blir det ett sätt att försörja sig. En tredje variant, och som jag själv gick igång på när jag läste boken var miljöaspekten. Vi håller på att göra slut på jordens resurser i en rasande takt och det finns ett antal människor i världen som svälter. Och att då få veta att det slängs tonvis med mat, varje dag, bara för att vi är kräsna kan ju ge i alla fall mig en härdsmälta. Jag skulle nog inte själv ge mig ut med pannlampa och plocka ur containrar, men tanken på allt svinn är helt absurd.
Så jag har läst, förfasats och fascinerats. På onsdag kommer Andreas Jakobsson till biblioteket i Stenhagen och berättar och jag ska gå dit för det här är något jag inte kan sluta tänka på! Jag rekomenderar boken starkt!


onsdag 10 oktober 2018

Författarbesök

Årets författarbesök i årskurs 8 är Ulrika Lidbo.
Jag hade inte läst något av henne, eller ens hört talas om henne, innan, men eftersom hon nu ska hälsa på skolan i december så måste jag ju kolla vad hon skrivit.
Alla elever ska få boken "Decembergatans hungriga andar" som kom ut 2009. Det är en väldigt allvarlig och sorglig bok som nog kommer att kräva en del diskussioner med eleverna både före och efter besöket. Den handlar om fjortonåriga Jenny som har dåligt självförtroende, usel på gympan och får aldrig någon kille. Under sommarlovet mellan sjuan och åttan bestämmer hon sig för att banta eftersom hon är övertygad om att alla hennes problem ska lösa sig bara hon blir smal och snygg. Jenny gör upp ett superschema som ska få henne att se fantastisk ut när sommarlovet är slut. Ganska snart tappar hon kontrollen och pendlar mellan att inte ära någonting  och att hetsäta för att sedan spy upp alltihop. När hon träffar Betty blir det ännu värre eftersom Betty också är bulimiker och stärker Jenny i hennes föresatser.
Ulrika Lidbo väjer inte för något av allt det svåra och jag vet en kollega som uttryckte att att han blev väldigt illa berörd. Jag har läst många sådan här böcker förut och blev väl kanske inte chockad, men ledsen över hur det kan vara att växa upp. Boken är väldigt bra och jag tror, som sagt  var, att det kommer att bli många bra, men svåra diskussioner.

Bildresultat för decembergatans hungriga andar
Vi är hemma för andra dagen eftersom H är krasslig. Imorgon blir det skola igen.
Höstsolen strålar utanför. I helgen skördade vi majskolvar. Fem stycken plockade vi och åt till kvällsmat. Det var fantastiskt gott och nästa år ska vi odla igen. Det har vi redan bestämt.

Nu har jag nog läst alla Jenny Colgans böcker, i alla fall de som är översatta till svenska. Min senaste som jag avslutade igår heter "Sommar på den lilla ön i havet" och jag tror också att det är den senaste hon skrivit. Jag tyckte mycket om den. Flora har bott tre år i London där hon arbetat på ett juristkontor. Hon tänker aldrig åka hem igen, hem till den lilla ön Mure där hennes pappa, bröder och lilla brorsdotter fortfarande bor kvar. När Flora blir beordrad av chefen, den extremt snygge, elake chefen som hon är pinsamt förälskad i, att åka hem till byn för att en stenrik klient kräver det så kan hon inte gärna vägra. Men hon är mycket bestämt över att hon bara ska stanna en vecka. Flora lämnade ön efter att ha gjort sig osams med sin familj och ett antal bybor så det känns aningens jobbigt att återvända. Naturligtvis inträffar saker som försenar tillbakaresan och Flora märker att det är svårt att värja sig mot det förflutna och det som ändå känns som hemma.

Bildresultat för sommar på den lilla ön i havet

lördag 6 oktober 2018

Jag lyssnar på en podd som finns på Storytel. Den heter Förlagspodden och det är journalisten Lasse Winkler och förlagschefen Kristoffer Lind som sitter och filosoferar över Sveriges litteraturvärld, utgivning, ekonomi och skvaller om förlagsvärlden. Jag tycker att det är intressant, men jag blir också ganska ofta irriterad och och ibland deprimerad när jag tycker att de är allt för snäva och självgoda. I ett avsnitt häromsisten diskuterade de boklådor (affärer) ute i landet och trots att de  också nämnde bra bokaffärer de stött på så var budskapet ändå att; gemene man utanför storstäderna nog inte läser så mycket och när de läser så är det inte så djup litteratur samt att eftersom man inte kan läsa så mycket om kultur och olika kulturdiskussioner som inte handlar om storstäderna så finns de inte. Nu kanske jag är hård mot dem. I sammanfattningen av programmet skriver de att de vänder sig mot "Stockholmscentreringen i kulturlivet". Om ni vill bilda er en egen uppfattning av samtalet så lyssna på avsnitt 33 .

Så, vad har jag läst på sistone? Jag fortsätter med "Kanada". Det går sakta. Jag har fortfarande drygt fem timmar kvar. Det är inte dåligt men inget jag längtar efter att få veta fortsättningen på så jag läser annat emellan.
Jag älskade ju Frida Skybäcks "Bokhandeln på Riverside Drive" och har därför gett mig på en av hennes tidigare böcker; "Norrsken". Det är en historisk roman, utspelar sig 1845-1846. Den unga Cecilia Stjärnfors har hamnat i onåd hos sina föräldrar. Hon har gjort något oförlåtligt och hon blir hårt straffad. Cecilia skriver dagbok vilket modern är starkt emot. Jag har svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket. Den är bra, men väldigt sorglig på ett sätt. Jag orkade nästan inte läsa klart för jag blev så deppig. Nu är frågan, ska jag ge mig på fortsättningen direkt ifall det visar sig bli lyckligare framöver? Eller ska jag låta den vila tills jag är mer utvilad och kan hantera sorgliga historier bättre?

Bildresultat för skybäck norrsken

måndag 1 oktober 2018

Oktoberdikten


Bildresultat för gäss v-formation

Så här i höstrusket kan det passa med Haiku tänker jag. Ni ska få några av Michael Fenlin.

en skata putsar sig
på balkongen,
för länge

Eller varför inte den här...


gäss i v-formation
på den klara hösthimlen
vems seger?

Och den sista...

gammal kvinna
tittar på nyheterna
ingenting händer

Dikterna är tagna ur boken

Fri Haiku (2009)

fredag 28 september 2018

Kaffemuggen står bredvid mig, jag är ensam uppe än så länge. Inte ens kaninen var redo att komma in än. I natt har det  varit frost. Jag ska jobba idag. Den här veckan har varit intensiv med extrajobb, möten och en massa saker att göra. Man blir trött men samtidigt glad att känna att man åstadkommer saker.
Till veckan, och några veckor framåt, ska jag träffa högstadieelever och prata informationssökning och källkritik. Jag kan tipsa om en fantastiskt bra sida som heter Mikoteket. Där kan man lära sig mycket bra saker om det här och dessutom testa själv. Även den som inte ska lära ut till andra har nytta av att titta in. Bland annat står det där om den nya sökwebben DuckDuckGo som inte är reklambaserad och inte spar information om dig när du söker.
Vi diskuterade allt det här vid middagen igår och kunde konstatera att Internet är ju bra men man behöver veta hur det fungerar för att kunna använda det på rätt sätt och inte blir lurad, speciellt om man är ung och har ett helt liv framför sig där Internet säkert kommer att vara den stora informationsbanken som man ska bygga upp sin kunskap på. Skolan i all ära men det är ju förmodligen ändå inte så många år av ens liv man spenderar där.

torsdag 27 september 2018

De där veckorna i somras med sol, torka och värme så att man inte kunda hålla ihop tankarna är minsann över. Nu är det plötsligt rejäl höst, med regn i massor, gäss som flyger i sina v-formationer, röda löv och imorse såg jag minst 50 tranor som rastade på en åker. Kaninen, som har pysslat med att byta från vinterpäls till sommarpäls från maj till augusti, har plötsligt bytt fokus och på drygt två veckor bytt nästan hela pälsen till vinterpäls igen. Vi är ganska imponerade och undrar hur han har lyckats med det.
T informerade mig idag om att det nu är meteorologisk vinter i Stekenjokk, i september. Vädret är ur led.

 Jag har avslutat "Små bitar av lycka" av Anne Östby. Ett gäng äldre, norska kvinnor får varsitt brev från sin gamla vän Kat. Kat bor på Fiji och undrar om väninnorna vill lämna sina vanliga liv och flytta till henne och börja tillverka choklad. Kat äger nämligen ett kakaoplantage. De väljer alla att åka dit. Jag gillar att det handlar om vanliga människor som inte direkt råkar ut för några uppseendeväckande händelser. Deras vanliga liv är tillräckligt fantastiska. De har alla olika bagage med sig som påverkar deras tillvaro. Men den avslappnade tillvaron långt borta från jobbiga familjer, jobb och krav får dem att släppa ner axlarna och anamma livet lite mer. Men man ska samtidigt inte tro att allt blir rosenskimrande och enkelt eftersom det där bagaget ändå är med. Man får också följa hushållerskan Atecas tankar, som ju kommer från en helt annan kultur. Boken är lättläst utan att bli för ytlig. Kvinnornas historier hade lätt kunnat bli en bok var och det hade kanske varit intressant också. Men jag tycker att det här känns helt okej.
Bildresultat för små bitar av lycka