Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

söndag 10 februari 2019

Februaridikten

Så är det februari och ni ska få en dikt av mig. 

Någon gång ska vi dö

Någon gång ska vi dö
du och jag
Alla människor ska dö
och alla djur
och alla träd ska dö
och blommorna på marken
men
inte allihop på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks

-Barbro Lindgren-
           ur
Gröngölingen är på väg
        1974

Bildresultat för clip art blommor

lördag 9 februari 2019

Och så var det söndag...

Igår var en sådan där effektiv dag då jag fick ett antal ärenden utförda och jag kände mig mycket nöjd efteråt. På eftermiddagen hade vi bjudit hem ett antal kusiner på film och lördagsmys. Vi såg den gamla klassikern "Mary Poppins" från 1964 med Julie Andrews. Planen är att vi sedan ska se den nya "Mary Poppins kommer tillbaka". Nu har det visat sig att den redan slutat visas i Uppsala så vi får försöka komma åt den på annat sätt men det ska väl ordna sig. Fyra glada kusiner dök upp och det var mycket mycket mysigt! Filmen var, i ärlighetens namn, fruktansvärt tråkig, tyckte jag och min syster som mindes den på ett något annat sätt från vår barndom. Men barnen fnissade och tyckte att det var kul. De hade nog inga direkta förväntningar och räknade in upplevelsen av att trängas i soffan, umgås och äta godis och pizza i det hela.
Mitt eget barn skulle nog kunna ha det här gänget i soffan varje lördagskväll. Han somnade sedan med ett leende på läpparna.

Jag har läst en riktigt bra bok! En sådan där som gör ont, men man kan inte sluta läsa. Språket är vackert, på dialekt, som poesi.
"Jag for ner till bror" av Karin Smirnoff är hennes debut. Jana kommer hem till den lilla byn som jag utifrån dialekten gissar ligger i Västerbotten. Hon kommer hem till sin tvillingbror, föräldrahemmet med alla hemska minnen och människorna från förr. Den här boken hade kunnat vara outhärdligt plågsam men är det inte. Jag funderar på vad som gör den så bra och uthärdlig. Språket är en del i det hela. Det är något med Västerbotten och språket där som jag är väldigt förtjust i. En annan del tror jag är att trots allt det hemska som hänt och på ett sätt fortfarande finns kvar så lyser något hoppfullt igenom. Jana är en överlevare och när jag avslutat sista sidan så var det med känslan att det nog kommer att gå bra. Hon kommer att se till att det går bra.

Bildresultat för jag for ner till bror

fredag 8 februari 2019

Det är fredag och takdroppet hörs ända in. Tänk, i förrgår var det -14 grader och idag +2. Kylan och snön har hållt i sig i ett par, tre veckor vilket känns rätt länge i de här trakterna ändå.
Vi är inne i "vabbruari" Igår var T hemma och idag får bokbussen klara sig utan mig. Idag är vi mest hemma för att undvika smittorisken och H är rätt pigg.
Jag har haft en bra vecka med teater för förskolebarn igår. Spännande på flera sätt. En liten flicka rös förväntansfullt när hon gick in i biblioteket, såg mig i ögonen och sa; Jag vet inte om jag vågar det här med teater riktigt...
Och så kan det ju vara. Det visade sig också vara en spännande teater med en brand, försvunna barn och en elak gubbe. Pjäsen hette "Kotten och stormen" med teater Tropos.
En termostatknapp till ett element råkade ramla av när barnen stod på led och väntade. Ingen vet hur det gick till och ingen hade rört den när personalen frågade.
Som avslutning på föreställningen frågade skådespelaren om någon ville fråga något. Den första pojken som räckte upp handen ville berätta att han aldrig varit i biblioteket förut för när han och hans mamma skulle gå dit så var det låst. Och ja, genast åkte fem händer upp och alla hade varit till biblioteket när det var stängt. Där kände jag att jag antingen skulle börja fnissa eller få lite ont i huvudet..Det går inte att inte gilla det här jobbet även om man ibland får höra både det ena och det andra, eller kanske just därför.

Jag har läst den sista delen i triologin om Louisa Clark, skriven av Jojo Moyes. Den var bra och jag konstaterar återigen att det finns många bra böcker men att vissa faktiskt är bättre. Och "En andra chans" hör till dem!

Bildresultat för en andra chans

torsdag 31 januari 2019

Ljuspunkter i vintermörkret



Imorgon blir det en tur med bokbussen igen. Det är inte alls dumt att kuska runt i Enköpingskommuns småbyar, se vinterlandskapet och tänka på hur fint det kommer att vara i vår. Trevliga människor möter vi också.
På mitt bibliotek är det glad stämning , både bland barn och vuxna. De flesta tycker att det är fantastiskt att ett bibliotek blir renoverat och satsat på, det känns inte som något man är bortskämd med.
Idag var sexåringarna på besök. Just den här gruppen har inte kunnat komma sedan i december, deras tid har oturligt drabbats av målning, bokhyllebygge och annat varenda gång.
Redan i hallen började de ooa och oja över hur fint det var.
Jag samlade dem i barnhörnan för att berätta hur böckerna står nu. I slutet av genomgången ville jag veta om de hade några frågor eller så.
Fem händer åkte upp i luften omedelbart. Alla fem ville säga att det var väldigt fint. Nästan alla andra blev inspirerade och började vifta med händerna, så de hann nästan inte titta på några böcker. Det finns nog ingenting som gör mig så upplivad som dessa sexåringar. Hur sur och kinkig jag än är så blir jag alltid på bra humör av dem.
Undrar du om jag läser något just nu? Jo, jag har börjat på"En andra chans", tredje boken i Jojo Moyes serie om Louisa.
Bildresultat för jojo moyes trilogi

söndag 27 januari 2019

Just nu är jag inne i en period när allt bara rusar på och jag mest hinner hålla i mig och försöka hinna med. Allt som är på jobbet med ommålning, nya bokhyllor, författarbesök och allt möjligt annat gör att jag är helt slut på kvällarna. Hemma håller vi på med besök på öppet hus på olika skolor (eftersom H gärna vill byta skola till hösten), snö, mörker och kyla, cykeln som krånglar, bilen som behöver service och sådant där som hör livet till. Det här gör att jag varje kväll stupar i säng jättetidigt, alternativt somnar i soffan, och sedan känner ännu mer stress för att jag aldrig gör något vettigt på kvällarna utan bara sover. Jag längtar efter en helg då jag inte ska gå ut ur huset, längre än möjligtvis till brevlådan. En helg då jag ska hinna sticka, ligga och läsa och bara göra exakt vad jag vill.
Ett problem är också att jag vaknar flera gånger per natt, ligger länge och inte kan somna om eftersom jag genast börjar tänka på allt som ska hinnas med.
Jag trivs väldigt bra med livet, jobbet och familjen och jag tror att det här är den vanliga vintertröttheten men jag tycker ändå lite synd om mig själv då och då.

Så, det jag har läst är en Nora Roberts, den författare jag medicinerar mig med när livet är lite övermäktigt, och denna gång blev det en riktigt oinspirerande historia till och med för mig, nämligen "Skimrande horisont".
Och just nu håller jag på med en annan, som jag insett att jag läst tidigare men som duger. Den heter "En doft av snö".
Efter den ska jag läsa något mer seriöst och givande.
 Kom på att jag också läst hennes "Äppelblom" häromsistens. Mycket Nora Roberts för tillfället...

lördag 19 januari 2019

Näe, nu är det dags att sluta sura över att min lista över lästa böcker 2018 inte blev som jag tänkt mig, och gå vidare.
Förra veckan kom det nya bokhyllor till biblioteket och vi fick stänga med två dagars varsel. Så hela veckan har vi städat, burit böcker, sorterat och gallrat. Resultatet blev mycket lyckat. Idag öppnade vi igen och jag jobbade. Många besökare tittade in och beundrade det hela. Nu väntar vi på nya fina möbler också och sedan blir det invigning och start av Meröppet.
Allt bokuppsättande har satt sina spår. Härom natten drömde jag att jag sorterade vilda, levande djur i bokstavsordning. Anledningen till att det blev just djur, även mammutar, var nog för att vi sett flera Ice Age-filmer i veckan.

Efter flera veckors lyssnande är jag färdig med den nästan 24 timmar långa ljudboken "Napoleon" av Herman Lindqvist.  Jag är inte den som ger upp en bok i första taget men 24 timmar blev nästan droppen även för mig. Den här gången läste inte Herman själv utan det var Stephan Carlsén, om det var en fördel eller nackdel vet jag inte riktigt. Men nu vet jag i alla fall allt om Napoleon Bonaparte, han kärleksliv, matvanor och alltför många detaljer om fältslag för att det ska vara hälsosamt. Som vanligt visade det sig att min historiebild var ganska vag och jag har lärt mig en hel del. Hans vistelse på Santa Helena till exempel var väldigt luddig för mig tidigare.




Napoleon

En helt annan typ av bok som jag läst är "Min son och livet efter detta" av Elisa Medhus. Jag tycker att det är spännande att läsa om nära döden-upplevelser, döden och vad medier har att säga om livet efter döden. På samma sätt som jag vill veta mer om världen, andra människor och historien så är jag nyfiken på det vi inte kan se eller egentligen veta något om. Ibland är det en tröst att läsa böcker om att döden inte är slutet, speciellt som jag förlorat en del viktiga människor genom åren.
Bildresultat för min son och livet efter detta

lördag 12 januari 2019

Så var alla 2018-års böcker redogjorda för. Tyvärr verkar det helt omöjligt att få de titlar som är skrivna med svart att ändrade till en mer synlig färg... Jag jobbar på det och ber er annars ha överseende (om nu någon mot all förmodan vill veta vad jag läst).
De rosa titlarna är Novellix-noveller. Under året har jag läst 116 böcker vilket är ett av de bättre åren sedan bloggen började. Men, en del är korta noveller som sagt var.
Jag tog mig äntligen igenom "Röda rummet" av August Strindberg men det blev bara två ungdomsböcker på engelska vilket var lite klent.