Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

onsdag 16 oktober 2019

Och det regnar...

Den här hösten kan man sammanfatta med ett ord; blött! Åtminstone lite regn kommer det så gott som varje dag. För oss som är inomhus och jobbar gör det kanske inte så mycket. Men, H har haft utegympa ända tills den här veckan och Speedys bur är blöt och sunkig en kvart efter att man städat. Och då har jag inte ens nämnt de påstridiga sniglarna vi hittar då och då i både hans mat- och vattenkopp.
Men, kanske att grundvattennivån blir normal igen efter ett par års torka.

Imorgon drar jag på mig häxhatten och manteln för då är det Harry Potter-klubb på biblioteket! Numera har jag ett gäng på cirka fremton mellanstadielever som hänger hos mig varje rast som de får chansen. Och de är mycket förväntansfulla inför morgondagens aktiviteter så jag tror det blir många, och roligt. Planen är att de ska få göra sina egna trollstavar och kanske ta reda på vilket elevhem på Hogwarts de tillhör. På nätet finns det flera ställen där man kan göra tester för att se var man hamnar.

På drygt två dagar har jag sträckläst boken om Cece, den fjärde av de sju systrarna i Lucinda Rileys serie. Ceces bok heter "Pärlsystern". Jag blir bara mer och mer förtjust i den här serien och jag längtar redan efter del fem; "Månsystern". Cece har levt väldigt nära systern Star i alla år och när Star bryter sig fri för att hitta sin egen väg så blir Cece helt vilse. Hon är dyslektisk och känner sig handikappad av att inte kunna formulera sig i skrift eller kunna ta del av det andra skriver. Hon har alltid känt sig som den misslyckade systern. Liksom i de andra böckerna finns det en nutida handling parallellt med en historisk som berättar systrarnas ursprung. Den här gången hamnar vi i Australien i början på 1900-talet och vi får veta en hel del om de vita nybyggarna och aboriginerna. Jag är imponerad över hur Lucinda Riley lyckas skriva något som på ett sätt är feel good men samtidigt på ett fullständigt naturligt sätt får med ett lands mindre vackra historia.
Om du inte har läst serien om de sju systrarna så är du att gratulera! Då har du ett antal timmars njutning framför dig!



Bildresultat för pärlsystern

Som om detta inte vore nog så har jag också läst en annan, fristående bok, av Lucinda Riley, nämligen "Midnattsrosen". Den påminde lite i stilen om systrarna-serien, men här handlar det om den kloka och speciella indiska kvinnan Jahanita. När hon dör, efter ett långt och mycket händelserikt liv, så ber hon sitt barnbarn Ari att leta efter den son Anahita förlorade för länge sedan. Sökandet tar honom till England och en herrgård där det för tillfället pågår en filminspelning med den vackra och berömda skådespelerskan Rebecca. Rebecca blir involverad i sökandet och en otroligt spännande och dramatisk historia  rullas upp.
Jag tyckte mycket om den här boken också och sträckläste den med följden att jag varit lite tröttare än vanlig på jobbet eftersom det har varit omöjligt att släcka lampan under några kvällar.

Midnattsrosen

måndag 7 oktober 2019

Dyslexivecka och Harry Potterplanering

Idag inleds Dyslexi-veckan! Vi skyltar på biblioteket med information om Dyslexiförbundet och annat som är bra att veta.
På skolan används Legimus flitigt av elever med läs-och skrivsvårigheter vilket är väldigt bra. Det har hänt mycket sedan jag började som lärare för drygt tjugo år sedan. Idag är det inget konstigt att säga att man har dyslexi och det finns många bra hjälpmedel. När jag började jobba som lärare så fick vi ingen riktigt bra utbildning i hur man skulle hjälpa elever med de här svårigheterna utan jag kände ofta att jag famlade i mörkret.

Måndagen har varit ganska bra. Jag fortsätter att registrera Meröppet-låntagare. Varje dag är det någon eller några som kommer och nu är det över fyrtio som har skaffat konton.
Nästa vecka ska jag ha Harry Potter-klubb för mellanstadiet. Eftersom jag tycker sådant här är väldigt kul så går hjärnan på högvarv och jag funderar ständigt på hur jag ska göra det riktigt lyckat. En av idéerna är att de ska få ta reda på vilket elevhem de tillhör och i fredags testade jag mig själv. Jag hamnade i Slytherin! Det var inte vad jag tänkt mig. Måste kanske göra om testet någon dag...

Sommaren är äntligen i antågande. Varje år samlas Olivia och hennes man, deras barn med familjer i det lilla sommarhuset i Devon. Där kan alla slappna av och alla i familjen har en massa minnen därifrån. Men detta år är allt annorlunda. Olivias man Alec har hastigt dött av en hjärtattack och Olivia känner sig totalt vilse och nedbruten av sorg. Hennes dotter Freya, den oerhört lyckade och kompetenta läkaren är på väg mot avgrunden med god fart. Hon ska klara allt medan hennes man har fullt upp på sitt håll och alla tar henne för givet.
Sonen Robert har en hemlighet som håller på att förstöra hans förhållande till frun. Trots allt samlas de i sommarhuset med förhoppningar om att allt ska bli bra. Men, så händer något som vänder upp och ned på allt.
Jag tycker om Lucy Diamond och hennes "En sommar i Devon". Det är en feel good, men inte sliskig. Och trots att det har alla ingredienser man kan förvänta sig av en feel good så finns det också saker som inte bara löser sig av sig själv utan man förstår att jobbet fortsätter även efter sista sidan. En efterrättsbok med lite fibrer i skulle man kunna säga.


 Omslagsbild för En sommar i Devon av Lucy Diamond

söndag 29 september 2019

Postbokmässatrauma

Bokmässan var fantastisk, som jag förväntat mig. Eftersom jag varit där två gånger förut så visste jag också att det skulle vara väldigt intensivt och jag skulle vara väldigt trött när jag kom hem. Och det kan man ju lugnt säga att jag var. Tåget strulade både dit och hem vilket också gjorde att det blev onödigt sent, men desto skönare att komma hem igen.
Enligt planen skulle jag satsa på seminarier den här gången men riktigt så blev det förstås inte. Första dagen var jag inte tillräckligt förberedd och hade inte kollat upp exakt vart jag skulle gå och vad jag skulle lyssna på och den andra dagen var vi bara där fram till efter lunch innan vi var tvungna att oss till tåget. Men jag lyssnade i alla fall på specialläraren, läscoachen och författaren Maria Björsell som berättade om hur man kan peppa barn och ungdomar till läsning. I november kommer hennes bok "Läscoachens ABC" som jag tycker verkar lovande. Citatet här nedan har jag tagit från Lärarnas riksförbunds blogg

 Ett rikt språk och vana vid litteratur är en grundläggande förutsättning för läslust och bildning i framtiden. Den pedagogiska utmaning är inte att lära eleverna att läsa, utmaning är att få eleverna att vilja läsa. Coachande lässamtal kan ta oss en bit på vägen... 
Maria Björsell 

Lärargenen i mig går aldrig ur och jag är alltid intresserad av och grubblar på hur jag ska få andra människor att läsa. 

På något sätt blev det barn-och ungdomsteman på det mesta jag lyssnade på. Två olika seminarier handlade om mysrys-genren för barn. I det första pratade Johan Unenge, Lena Ollmark och Johannes Pinter och i det andra deltog Ingelin Angerborn och Martin Jern samt journalisten Lotta Olsson. Trots att det var väldigt bra författare vars böcker ständigt är utlånade på biblioteket så var jag inte helt nöjd med seminarierna. Det blev inga djuplodande samtal utan mest småprat om läskiga böcker för barn och varför det är bra eller dåligt (bra ibland -dåligt ibland) och varför genren är så populär. 

På nedre plan där det är montrar och scener så lyssnade jag på Dag Öhrlund och Sara Lövenstam. Dag Öhrlund har jag aldrig läst, men råkade gå förbi och tänkte att det ju kunde vara lite intressant. Lövenstam är en författare som jag uppskattar. 

Jag prickade in USA-poddens inspelning. USA-podden lyssnar jag på varje vecka och skulle inte klara mig utan så det var kul att lyssna på den live.

Mycket tid gick åt till att hitta rätt seminarierum eller scen, hitta mitt sällskap och köpa böcker.

Bildresultat för bokmässan 2019


tisdag 24 september 2019

Nu är äntligen invigningen av Meröppet avklarad. Jag har redan registrerat ett antal meröppet-låntagare och entusiasmen är stor hos alla. Känslan när jag kommer in på morgnarna och märker att det hänt saker,böcker har lånats och lämnats tillbaka, en stol kanske är utdragen där och på bordet kan det ligga en tidning, känns lite ovan. Det kan ju till och med sitta en låntagare i tidningshörnan när jag kommer in. Men jag räknar med att vänja mig snabbt, som med allt annat.
Jag har fått vara med både i tidningen och på lokalradion och lokal-tv, men nu ska väl äntligen min tid i rampljuset vara över och jag ska få glida in i skuggorna igen.
Ikväll är det författarkväll. Johanna Davidsson, som skrivit boken "Solo Sister" kommer hit och berättar om sina äventyr. Hon är sjuksköterska, bor i Norge och har bland annat åkt skidor till Sydpolen. Jag har inte hunnit läsa boken eftersom den snabbt lånades ut när den kom, men jag tror att det kommer att bli intressant. Naturligtvis är jag sjukt nervös då jag ska ansvara för föredraget och sköta allt. Det kommer en bibliotekarie som förstärkning, men ändå.  Imorgon far jag till bokmässan och kommer hem på fredag kväll. Så det är mycket nu. Jag vågar inte känna efter hur trött jag är eftersom jag är totalt slutkörd! Men det enda som händer nästa vecka är BVC-träff så då ska väl allt kännas lite lugnare och jag ska känna mig normal igen.

Feelgood och romantik är väldigt inne nu och jag läser ju också en del sådant i detta stressiga tillstånd. Min senaste i raden är "Förälskad i trubbel" av Sarah Title. Den ingår i en serie feel good-böcker på bibliotek, eller där bibliotek figurerar. Feel good i kombination med bibliotek kan ju knappast misslyckas. Och boken var bra, bara man är beredd på att få det man utlovats. Liam är bibliotekarie i den lilla staden. Ung och med vältränade ben. Han älskar sitt jobb och kämpar för biblioteket. Joanna har rymt från samma stad där hon växt upp med sin farmor. Hon är en rebell och punkmusiker. När hon, efter en misslyckad konsert,  kommer hem till sin farmor igen så träffas hon och Liam, farmodern har ett mycket gott öga till honom också. De känner sig mycket attraherade av varandra med de är väldigt olika. Och Joanna vill bort från sin hemstad så fort hon kan igen...

fredag 13 september 2019

Äntligen är det helg! Vi har fått klara oss själva i veckan eftersom T har varit på älgjakt och det har varit lite meckigt med logistiken. Men nu ser vi ljuset i tunneln och humöret är uppåt på oss alla. Vi har dessutom fått rapporter om att T har skjutit en älgko idag, så nu ser jag framför mig den härliga filén som snart ska ligga i min frys. Traditionen är att den som skjuter får filén (om de inte har ändrat reglerna sedan sist T sköt förstås)...

På jobbet stressar vi med de sista förberedelserna inför Meröppet-invigningen. Igår kom det upp snygga skyltar och tidigare i veckan fick vi nya bilderbokstråg. Det är en ren fröjd att komma in där varje morgon. Men jag längtar tills allt är helt klart och man kan sätta igång med roliga projekt i stället för att bara städa och flytta runt på böcker.
På onsdag ska det tydligen vara pressträff och jag och min kollega är beordrade att vara där och posera på bild och ge kloka kommentarer. När Upplandsnytt var där för snart ett år sedan och gjorde ett reportage om Meröppetsatsningen så var jag väldigt oförberedd, fick veta samma morgon att reportern skulle komma. Han intervjuade mig och filmade mig där i biblioteket. Jag hade en hemsk hårdag,två dagar innan frisörbesök, och tänkte att det var en evinnerlig tur att det bara skulle flimra förbi på lokalnyheterna. Ha! Trodde jag! Det där klippet har snurrat på svt i ett halvår, varje gång ordet bibliotek nämns så har man kunnat se mig gå omkring med en bok i handen, med ful frisyr och mindre smickrande vardagsjeans...Nu har det tack och lov inte använts på ett tag men jag är glad att jag är förvarnad så att jag åtminstone kan se presentabel ut på onsdag.

Idag vill jag tipsa om en barnbok, en hästbok för mellanstadiet ungefär. Men passar säkerligen för duktiga läsare på lågstadiet också, nämligen "Indra Larssons inte helt perfekta hästliv" av Lin Hallberg. Lin Hallberg är en fantastiskt populär författare på mitt bibliotek med sina hästböcker om Teddy och Sigge och det här är en helt ny serie.
Indra älskar djur och allra mest hästar. Hon har möss, en kanin och zebrafiskar men ingen häst. Det finns inget hon inte kan tänkas göra för att få en häst och hon gör en hel del. När hon cyklar hem från skolan en dag så har det flyttat in tre hästar i hagen hon cyklar förbi. Men hur ska hon nu bete sig för att få umgås med hästarna? Ägaren är inte helt positiv till Indras ansträngningar men hon kämpar på.
Det här är en bok som handlar om hästar, men lika mycket om att inte ge sig till något pris. Det handlar om att drömma och att höra till. Indra är en väldigt rolig tjej som handlar först och tänker sedan, i bästa fall.
Hon lär sig aldrig av sina misstag och jag fnissade högt när det på ett ställe står att hon tänker att: det här är kanske den gången hon skulle tänka efter innan hon gjorde något, men nej, det gjorde hon inte. Jag gillar det skarpt och hon lyckas ändå ganska bra i slutänden. Nästa vecka kommer jag att bokprata om den här boken för treorna och jag hoppas att jag lyckas sälja in den. Tyvärr verkar inte bokomslaget vara så tilltalande för mina hästboksfantaster så jag får nog jobba lite extra för den.

Bildresultat för indra larssons inte helt perfekta hästliv

onsdag 11 september 2019

Och så är det 11 september...

Tänk, det har gått 16 år sedan Anna Lindh mördades. Jag såg en intervju med vår nya utrikesminister idag; Anne Linde, lustigt att deras namn är så lika. Hon pratade om att Anna Lindh och Margot Wallström är viktiga förebilder. Det ska bli intressant att se vad hon gör av det.

Dessutom är det 18 år sedan terrorattackerna i USA.

En bok som jag inte fastnade för var "Orkidépojken" av Helena Dahlgren. Boken beskrivs som en mörk och mystisk berättelse i sann Twin Peaks-anda. Jag har inte någon relation med Twin Peaks, annat än att jag inte fick se det på tv när jag var liten och just då gärna hade sett det. Så det kanske är där problemet ligger. Hanna och Zeb är bästisar och har bestämt att de ska åka till London efter studenten. Men först har de en sommar då de jobbar på kyrkogården, festar och tittar på Twin Peaks.
En tjej försvinner under mystiska omständigheter vilket påverkar de två kompisarna. Hanna och Zeb följer även en mystisk blogg skriven av "Orkidépojken". Sommarens händelser påverkar speciellt Hanna. Jag vet inte, boken handlar mycket om ensamhet men jag tappar intresset när handlingen stagnerar på något sätt. Mystiken blir det viktiga men inte tillräckligt mystiskt för att jag ska fastna. Boken har fått bra kritik på sina håll så det kanske är jag som inte förstår storheten i den...

Bildresultat för orkidepojken
Jag ska få åka på bokmässan! Tillsammans med tre kollegor ska jag få lulla runt där i två dagar. Det känns otroligt kul. Jag har redan alldeles för många saker jag vill se och höra, men jag ska försöka pricka in när den nya läsambassadören presenteras tänkte jag. Förra gången, för två år sedan, hamnade jag av en slump på tillställningen när Johan Anderberg klev upp på scenen och det var nästan lite Nobelpriskänsla över det hela.
Roligt är också att min syster ska dit en av dagarna så då får jag kanske träffa henne en liten stund också. Fast vi har ju helt olika typ av jobb så jag har en känsla av att vi inte kommer att dras till riktigt samma saker. Hon jobbar mot folkhögskolor.
Idag har jag varit hemma, lite krasslig. Jag är den sista i familjen som drabbats av höstförkylningen, inte lika snuvig som de andra två, men med lite feber och värk i olika delar av kroppen. Så jag har, bortsett från att klia Speedy bakom öronen, sett en hel dokumentärserie om Donald Trum på svt-play.

Donald Trump- Vägen till makten

Som alltid vill jag förstå. Vad har skapat den här fullständigt galne mannen och hur i hela fridens dagar har han lyckats bli president? Nu ska man inte glädjas åt att vara sjuk, men jag kanske inte hade orkat ge mig i kast med serien annars. Varje avsnitt är nästan en och en halv timme långt och det är tre avsnitt, men nu när jag sett hela tycker jag att det var väl värt det. Jag tycker faktiskt att jag lärt mig en hel del och fått ledtrådar till hela den bisarra historien. Nu undrar jag bara hur det kan finnas så många blinda, högt positionerade amerikaner som gång på gång missat chansen att stoppa galningen?! Om ni orkar så se den!

Äntligen dök Elin Olfssons senaste bok "Herravälde" upp till mig på biblioteket. Som jag väntat...
Jag tyckte mycket om den. Jag tycker mycket om Alice, den "fina" flickan som levt hela sitt liv i skuggan av sin lillebror som dog när han var åtta. Halvard tycker jag också mycket om. Halvard som är barn till Jons-Kari, fyllkajan som tar emot karlar för att få sprit. Brita behövde nästan hela boken innan jag började  tycka att hon var okej. Hon är syster till Halvard, misslyckas med allt i livet och är bitter på Alice som har allt (i Britas ögon). Fast, långt innan jag började känna sympati med Brita så tyckte jag synd om henne. Thomasine måste jag också tycka om. Om Fredric, Anna och Gussa tycker jag inte!
Året är 1921. Kvinnorna ska få rösta men karlarna gör mest som de vill med dem. Och hur ska man orka sätta sig in i politik när livet handlar om att överleva? Alice är gift med Fredric men kan inte glömma Halvard som hon älskat ända sedan den gången han försökte rädda en älg från att drunkna. Det är en händelserik bok och mer än en gång tänkte jag att det här kommer aldrig att gå vägen. Handlingen är kanske aningens osannolik och fantastisk ibland, men å andra sidan så överträffar ju verkligheten dikten emellanåt också och jag struntar i om det är lite väl fantastiskt och köper historien rakt av.

Bildresultat för herravälde