Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 14 juni 2018

Jag har fredagsledigt och H har sin första riktiga sommarlovsdag efter två roliga dagar på fritids. Vi ska ta det väldigt lugnt har vi tänkt. Ett besök på biblioteket där en hel hög mangaböcker ligger och väntar; "Naruto". Tanken är också att jag ska göra de allra sista små ändringarna i uppsatsen och skicka in den för allra sista gången (hoppas jag innerligt).
I natt drömde jag att jag fick ett nytt jobb, på ett lager i Dorotea. Anledningen till att jobbet lockade var att det var ett boklager. Men efter att jag glatt tackat ja så kom jag på att det skulle bli lite långt att pendla, sisådär 60 mil, så då ångrade jag mig lite. Men, tänkte ändå att det går nog bra. Jag kan ju alltid sova på bussen...
Så kan det vara.
Igår var jag och kollegorna på en dag om Digitalisering i Uppsala. Det var intressant. Men, jag tänker alltid att det är lite synd att det låter som att biblioteksvärlden hoppar på det här med digitalisering med utgångsläget att digitalisering är grejen! Man skulle kunna göra samma arbete men utifrån att biblioteken ska erbjuda stöd till invånarna ur ett demokratiskt perspektiv och att hjälp med nätet är en del av det. När man skrapar på ytan och analyserar det som sägs och görs så är det ju det som är utgångspunkten. Men, när man bara lyssnar på det som sägs högt och utåt så låter det som att huvuduppgiften är att förvandla biblioteken till en digital värld och jag värjer mig mot det. Till på köpet har jag blivit lite mer inblandad i arbetet med digitaliseringen än vad jag hade önskat mig och det känns lite jobbigt än så länge eftersom jag brinner så mycket för litteratur och litteraturförmedling. Men, jag tänker mig att mitt bidrag kommer att bli den pedagogiska biten, att hjälpa folk. Det är ju det som jag är bra på.
Jag läste ett inlägg på Facebook där det diskuterades huruvida bloggar börjar bli omoderna och bokbloggarna snart kommer att dö ut eftersom folk följer Twitter, Instagram och andra ställen. Är det så? Jag bloggar fortfarande, läser andras bloggar och tycker att det är tråkigt om det skulle försvinna. Instagram blir ju så kortfattat! Och att titta på folk som pratar på Youtube om böcker är trevligt men inte samma sak. Det är så typiskt. Jag har alltid så svårt att släppa saker jag tycker om och det så lång tid att hitta  nya saker som är lika bra. Alltid känner jag mig lite efter, apropå den snabba digitala utvecklingen.

Härom dagen diskuterade jag Herman Lindqvists böcker med en låntagare. Hen beskrev hur hen alltid somnade efter några sidor eftersom berättarstilen är något entonig. Jag har ju under våren lyssnat på flera ljudböcker av och med Herman av just den anledningen. Historia är ett av mina favoritämnen. Det blir inga obehagliga överraskningar eftersom man ju ändå vet på ett ungefär vad som ska komma och Hermans torra stämma lugnar ens uppstressade tankar. Min senaste var om Axel von Fersen.Bokens namn är "Axel von Fersen Kvinnotjusare och herreman".
Bildresultat för axel von fersen ljudbok
Han är ju ett namn som dyker upp här och var i andra historiska personers berättelser så det var lite kul att lära  känna honom. Axel von Fersen rörde sig i miljöerna runt olika Europeiska hov, försökte rädda det franska kungaparet från giljotinen och älskade Marie Antoinette. Han var en adelsman och rojalist helt igenom och hade verkligen ingenting till övers för republiker.

söndag 10 juni 2018

En dag kvar...Sedan är det skolavslutning för barnen i Uppsala med omnejd. Här hemma längtar vi mycket efter sommarlov, samtidigt som det är lite oroligt. Vad ska kompisarna göra? Vem ska man leka med? Tidigare har H inte tänkt på sådana saker. Men under det här året har kompisar blivit väldigt viktiga vilket ju förstås är helt naturligt.
Igår jobbade jag och sedan har vi varit på landet. Det finns snart inget gräs alls där. Allt har torkat bort.
 Killarna har byggt hus. På Svt-play finns en underbar serie som heter Cowboy kåken, en serie om en man som flyttar till Jämtland och bygger ett gigantiskt hus, från grunden och helt efter eget huvud. Serien har inspirerat hela familjen och fått i alla fall delar av oss till en nystart med det lilla hus på landet som min svärfar en gång började bygga, men som aldrig blev klart. H har sågat och spikat hela helgen. Det enda smolket i bägaren är att han plötsligt börjat svära som en borstbindare, också det inspirerat av tv-serien. Fast det går väl över när sågen är undanstoppad hoppas jag.

Jag har mest legat i en solstol och läst, utslagen av värmen. Bredvid mig har en lika utslagen och överhettad kanin legat.
Jag har läst de två första delarna av en ungdomsfantasy av författaren Victoria Averyard.


Mare är sjutton år, fattig och bor med sin familj. Det är de människor som har silverblod i stället för rött blod som styr. Silvermänniskorna har olika krafter. Några har makt över eld, några över vatten. Några kan läsa andras tankar och så vidare. Av en slump hamnar Mare vid hovet som tjänsteflicka. Där visar det sig plötsligt att även hon har en speciell kraft, trots att hon har rött blod. Det här är något som kungafamiljen till varje pris vill dölja. Vem vet vad som händer om det röda, fattiga folket upptäcker att en av dem har en kraft! Historien blir snabbt dramatisk och spännande. Mare får möjlighet att använda sin nyfunna makt och förändra den tillvaro som hon alltid tagit för självklar. Det som tilltalar mig mest med boken, förutom att den är fruktansvärt spännande och en riktig bladvändare, är att den inte blundar för baksidan av att plötsligt bli en huvudperson, en hjälte i händelsernas centrum. Hur förändrar man världen utan att förändras för mycket själv? Hur ska man kunna undvika att trampa på och svika människor man älskar?
Det är inga enkla frågor Mare har att tampas med och hon är trots allt bara en vanlig tonårsflicka som snubblat in i händelsernas centrum, väldigt oförberedd.
En mycket läsvärd serie! Det finns en del till på svenska än så länge samt en fjärde som nyss kommit ut på engelska.


tisdag 5 juni 2018

Junidikten

Och så var det månadens dikt.


Du har tappat ditt ord


Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du på handlarns trapp
och gråter så övergivet.


Vad var det för ord- var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.


Nils Ferlin
Ur
Barfotabarn 1933



måndag 4 juni 2018

En mycket viktig bok!

"Vi kommer snart hem igen" är en serieroman av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting som låter olika överlevare från andra världskriget berätta sin historia. Boken är lättläst och osentimental men berättelserna är grymma. Jag tycker att den lämpar sig både för mellanstadiet och högstadiet. Längst bak får man en ordlista med förklaringar på ord som till exempel allierade, ghetto och tuberkulos.
Man får också med en tidsöversikt där man kan se när olika saker hände under kriget. Det finns också en karta över Europa så som det såg ut under kriget.
Jag tycker att den är så pass bra att jag köpt in ett antal exemplar som läsgruppsböcker till skolbiblioteket.

Bricken

Bokserien som följer Bricken, flickan som växer upp och lever vid Svartviks sågverk.


  1.  Sågverksungen
  2. Bricken på Svartvik
  3. Sågspån och eld
  4. Amerikauret
  5. Glödens färger
  6. Som ett träd i skogen
Författare: Vibeke Olsson



Bildresultat för sågverksungen

onsdag 30 maj 2018

Rosengädda

En riktig feel good-serie för hängmattan...


  1. Rosengädda nästa!
  2. Larma släcka rädda i Rosengädda
  3. Vårjakt i Rosengädda
  4. Hjärtslaget i Rosengädda
Författare: Emma Hamberg







Bra serier i hängmattan

Jag har inspirerats av Serieordningsbloggen och tänkte att jag ska tipsa om lite bra serier så här inför sommaren. Mina egna läsplaner är att det ska vara lättsamt och avslappnande.
Förra året hade jag ett Jojo Moyes-maraton inplanerat, men det blev inget av det. Jag läste ett par böcker under semestern och sedan har jag betat av henne under hösten och vintern i stället. Hon platsar för övrigt i kategorin lättsamt och avslappnande. Sommaren dessförinnan plöjde jag Maj Gull Axelssons böcker som inte är lättsamma, men mycket bra!