Det är en fantastisk kväll ikväll! Vi sitter på balkongen, det är en tropisk värme, augustimörker och nedanför oss åker det bilar som dunkar på med gamla roliga hits på bilstereon som man inte har hört på många år. Det måste vara något speciellt på gång för det är raggarstämning i luften, motorer som accelerar, sommarhits som jag inte hört sedan jag åkte epatraktor med killkompiarna på gymnasiet. Signalhorn tutar melodier och folk ropar. Jag blir alldeles uppihejsan!

Vi har suttit och diskuterat amerikansk politik utifrån Barack Obamas bok som jag just nu läser. Mina balkongvänner har inte läst boken men har naturligtvis en massa åsikter ändå... Jag känner mig så glad över att USA har en president som har kämpat, varit i underläge, känner samhörighet med de svagaste i det amerikanska samhället och som kan erkänna att han har gjort misstag i livet. Jag tänker att det spelar ingen roll hur det går för honom i nästa val. Även om han inte har fått igenom mer än en bråkdel av det han föresatte sig i början så har han vunnit. Han är den förste svarte presidenten, han har visat att han vill förändra och han har gett en massa folk, över hela världen, hopp om att det går att förändra en så stor kontinent som Amerika även om det inte är en lätt uppgift. Jag hoppas innerligt att han ska få sitta i fyra år till men även om han inte får det så är jag övertygad om att han berett mark för andra politiker med liknande visioner.