Jag vet inte vad det är med världen just nu! Konstiga saker händer. Först har vi det här med regeringsbildningen som är som ett dåligt skämt. Och igår vaknade vi av den absurda nyheten att en väldigt tung lastbil kört över Strömsundsbron så att den gick sönder! Samma bro som de har renoverat i åratal. Vem kan någonsin glömma perioden när man fick köra en extraväg på någon mil på en usel grusväg, smal och sörjig och absolut inte gjord för all den trafik den plötsligt blev utsatt för.

Och ja nu är vi tillbaka på den vägen igen då...När jag ska åka till min hemgård och pappa på helgerna kommer jag nu under en längre tid, förmodligen, få köra den där extravägen. Kan inte säga att jag ser fram emot det!

Strömsundsbron

Idag är sista Uppsaladagen. Imorgon bitti sätter jag mig på tåget norrut igen. På ett sätt blir det skönt. Jag har haft svårt att fokusera den här veckan på jobbet. Mest har det blivit läst barn- och ungdomsböcker vilket är bra eftersom jag har inbokade bokprat nästa vecka.  Å andra sidan känns det lite jobbigt att lämna familjen igen. Det har varit skönt att få vara  med dem och leva lite vardagsliv även om jag kanske lyckats förtränga lite hur morgnarna är med en morgontrött 17-åring som lever i villfarelsen att han har all tid i världen på morgnarna. Mitt eget jobb har inte kommit igång förrän han äntligen släntrat ut genom dörren med ett

jaja, jag hinner...

vilket han inte har gjort två av de tre skolmorgnar jag varit här vill jag bara säga.

Så, Vad har jag läst på fritiden den här veckan då?

Jo, jag har läst del två i Annie Darlings feelgoodserie om "Vintagebutiken". Del två heter "Kärleken får ny kostym i Vintagebutiken" och den här gången får vi träffa Sophies bonussyster Cress som är utbildad sömmerska, otroligt skickling men också fruktansvärt blyg och rädd för att synas och ta plats. I femton år har hon varit ihop med samme kille och är nöjd med det. När Sophie börjat jobba i Vintagebutiken så råkar det sammanfalla med att deras ändringssömmerska slutar och Sophie övertalar Cress att söka jobbet som hennes ersättare.

Nu skulle livet kunna vara komplett men saker händer som alltid och plötsligt står Cress där utan sin pojkvän, eller har de bara ett bråk på gång? Inte blir det enklare av den mycket trevlige Miles som kommer i hennes väg. Cress skulle aldrig ens tänka tanken att överge sin pojkvän, bråk eller ej. Eller...?

Jag är mycket svag för Annie Darling böcker och det här är verkligen inget undantag.

 Godmorgon.

Eller ja, kan man säga att det är en god morgon efter gårdagens utspel då vänsterpartiet valde att rösta fram Andreas Norlén till talman och Magdalena blev sur och avsade sig sonderingsuppdraget?! 

Jag förstår båda sidor men kan inte fatta att de vågar spela det här spelet? Det är på bekostnad av Sveriges framtid? Egentligen är det centerpartiets fel, vilket flera debattörer påmint oss om. Jag vill bara att vänstersidan inte ska schabbla bort styret av Sverige för jag vet i ärlighetens namn inte hur vi ska överleva i fyra år till med en Tidöregering. Miljö- och hållbarhetsarbetet kommer att drivas i sank, folk kommer att utvisas i parti och minut och kulturen kommer att styras med järnhand. 

Det finns så många sidor av allt det här men vad det kokar ner till är ändå det, att vi måste lyckas hitta ett sätt att rädda regeringsbildningen!

Så till det jag egentligen ska skriva om. Är ledsen om jag skrämmer bort någon bokmal med politik men just nu upptar det lite för mycket av mina tankar. Kunde inte somna igår för att jag låg och tänkte på det.

Jag vill gärna tipsa om en barnbok eller egentligen gränsar den väl till ungdomsbok skulle jag vilja påstå. I alla fall så var den fantastisk, en sådan där bok som inte liknar någon annan och som man sträckläser för att man måste få veta hur det går samtidigt som man inte vill att den ska ta slut för man vill inte lämna universumet.

"Cato & minnenas mysterium" av Yorick Goldewijk handlar om Cato, en egensinnig 12-årig flicka, som bor med sin pappa. Mamman dog när Cato föddes. Pappan sitter mest och stirrar ut på ingenting eller tittar på tv. Hemmet styrs mest av grannfrun Cornelia som egentligen är anställd för att städa men som tagit över större delen av hemmet och som alltid beklagar sig över Cato. 

När Cato får ett reklamblad till en gammal biograf där "filmer du aldrig ser någon annanstans" visas så åker Cato naturligtvis dit. En av hennes egenskaper är att hon är mycket nyfiken av sig. Ansvarig för biografen och filmerna visar sig vara Fru Kano.

Filmerna visar sig vara minnen. Fru Kano har en tidsmaskin och med hjälp av en minnessak och ett fotografi så kan man kliva in i det minne man vill återuppleva.

Cato blir anställd som assistent till fru Kano och inget blir någonsin sig likt igen.

Men det är inte bara en härlig upplevelse, det öppnar också upp djupa sår hos Cato. Och vem är egentligen fru Kano och vem är den gamla tanten med hunden?

När jag beskriver boken så gör jag den inte rättvisa känner jag eftersom jag inte vill spoila den.

Min sista uppmaning blir därför: LÄS! Du kommer inte att ångra dig.

 Idag är det måndag och jag sitter vid köksbordet i Uppsala och jobbar. Solen skiner och det är tydligen ovanligt varmt här för att vara i slutet av september. Tacka vet jag Jämtland med krispig luft och lite kallblåst så här års.

I helgen har familjen och jag hängt och tagit det lugnt. Min T har haft en kämpig höst och jag kände att jag behövde komma och pyssla om honom lite. 

Jag har läst en liten rackare till bok som kom tillsammans med ett nummer av "Vi läser" som jag prenumererar på. Riksbankens jubileumsfond ger varje år ut små essäsamlingar på olika teman. Om jag inte minns helt fel så var förra årets tema Demokrati och i år är det Byråkrati. Eventuellt så låter det inte så upphetsande men jag har läst de där samlingarna med oväntat stort intresse.

Den här lilla samlingen heter "Byråmani" och är skriven Thomas Götselius. I sina essäer behandlar han temat utifrån olika böcker och författare som Kafka, August Strindberg men också mer moderna böcker. Han skriver om frågor som

-varför kom byråkratin till från början?

-vad betyder ordet och när dök det upp första gången?

-hur påverkas byråkratin av det samhälle vi lever i idag där politiker och chefer tar snabba och oväntade beslut?

Svaret på den andra frågan är för övrigt att ordet dök upp efter franska revolutionen och hör ihop med demokrati och teknokrati.

Så även om jag inte direkt går igång på temat byråkrati så tycker jag ändå att det var väl värt att läsa.

Alltså, vad är det som händer med vänsterpartiets medlemmar?

Man får verkligen hålla sig till partiets ideologi och grundläggande värderingar för att se bortom allt som hänt den senaste tiden. 

De borgerliga partierna är inte ett dugg bättre. De gör dumheter också men det betyder inte att det är okej när de rödgröna spårar ur. 

Det jag syftar på är förstås politikern i Borlänge som förmodligen valfuskat. Nu vill jag bara att socialdemokraterna, miljöpartiet, vänstern och centerpartiet ska prata i lugn och ro och komma till en överenskommelse där de kan samarbeta och styra Sverige.

Apropå temat politik så har jag läst "Det är mycket nu" av Robert Nyberg.

Boken består av korta seriestrippar som kommenterar händelser, politik och världshändelser. Enligt min far så kan man läsa hans strippar varje vecka i Aftonbladet.

Robert Nyberg håller sig  uppenbart åt det vänstra hållet.

 Helgen har varit bra.

Pappa och jag har höstbonat, dragit upp båten och bryggan och grejat. Jag har kapat ner en vinbärsbuske, en av typ tio. På lördagen åt vi middag med faster och kusin vilket var mycket mysigt. I Uppsala har min familj tapetserat Hs rum. När han fyllde 17 i mars fick han i present ett löfte om att få sitt rum fixat. Hans föräldrar älskar fortfarande tapeten med drakar som han haft i sisådär tio år men själv han har konstigt nog mumlat de senaste två åren om att den kanske är lite aningens barnslig. Konstigt!

I alla fall blev det nu gjort efter vissa påtryckningar och uppstyrning från mig på distans. Och det var trots allt bara en vägg så det tog ju inte alltför många timmar. Och enligt T så är alla nöjda och glada.

"Vintagebutiken i Primrose Hill" av Annie Darling är första delen i en serie som utspelar sig i samma kvarter som hennes böcker om "Bokhandeln för ensamma hjärtan". Annie Darling är en sådan där feelgoodförfattare som jag alltid kan lita på. Hennes böcker gör mig alltid glad och varm i själen. Nu insåg jag när jag började läsa den här att jag tydligen redan har läst den men det gjorde inget för jag hade glömt detaljerna och kunde mysa nästan ännu mer när jag hade huvuddragen klart för mig. Hemma på nattygsbordet ligger del två och tre och de har jag inte läst så det ser jag fram emot.

Sophie har jobbat i tio år i en klädaffär men blir uppsagd när affären går i konkurs. När hennes sambo inser att hon plötsligt inte kommer att kunna betala hyra till honom så gör han slut och hon får flytta hem till sin mamma. Hon bestämmer sig för att det är nu hon ska emigrera till Australien där hennes farmor, farfar och en annan massa släkt bor som hon aldrig träffat. Hennes pappa, Johnno, som hon har en väldigt sporadisk kontakt med, vill absolut inte att hon ska flytta och erbjuder henne ett jobb i sin vintagebutik. Där blir det ingen vidare start utan hon får kämpa stenhårt för att bli accepterad. Men där finns Charles som jobbar med smycken och som går runt i färgglada kostymer. Han tar på sig att lära Sophy allt hon behöver veta om vintage men kanske att han har lite baktankar...

Sophy får omedelbart känslor för Charles men vet att det bara är att glömma. Hon ska ju flytta till Australien!

 Igår kom äntligen resultatet på valet och jag kan andas ut ett tag. Nu återstår det för Magdalena Andersson att få ihop sin regering. Många tvivlar, kanske lite hoppfullt? Jag litar dock på att partiledarna ser till landets bästa och inte schabblar bort chansen.

I morse vaknade jag klockan 5 och kunde inte somna om. Så nu går jag omkring och känner mig som ett trött spöke. Tur att det är fredag. I helgen blir det middag hos faster. Min kusin är hemma på besök så det blir trevligt. Annars grejar jag mycket i min vävstuga för tillfället. Inspirationen är rätt mycket på topp nu när det ofta är lite grinigt höstväder på helgerna. Förra lördagen var jag dock ute en sväng med båten eftersom det var fantastisk septembersol. 

På fredag om en vecka åker jag till Uppsala. Jag har inte träffat familjen på drygt en månad så det ser jag fram emot mycket.

I höst  har jag mycket inbokat vilket försvårar Uppsalaresorna. Jag är väldigt glad över att ha kommit igång men saknar min familj förstås.

I eftermiddag avslutar jag arbetsveckan med ett besök i en årskurs 9 där jag ska prata källkritik och informationssökning kopplat till deras so-projekt. 

Igår kväll avslutade jag ÄNTLIGEN "Anne på Grönkulla"-serien. av L.M. Montgomery.  Sista boken "Lilla Marilla" har tagit extremt lång tid att ta sig igenom, mycket för att jag råkade tappa bort den när de renoverade min lägenhet härom veckan. Boken låg längst ner under en massa grejer som jag plockat undan från golv och väggar och lagt i en hög när de skulle tapetsera. 

Efter att ha tyckt att de sista tre böckerna varit ganska tama och ointressanta så gillade jag ändå den här sista mer. Det är också den jag minns mest ifrån när jag var tonåring och läste serien. Detta beror nog på att det i flera böcker mest handlat om barnen i familjen när de var små och i för sig hittade de på och råkade ut för äventyr men inte så förskräckligt roligt tyckte jag. I den här sista handlar det allra mest om första kriget och sönerna  i trakten som blir soldater. Patriotismen är total och det står ingenstans, ens med ett andetag, att det vore rimligt att de unga tonårspojkarna inte skulle behöva delta. Snarare är det värt att dö för sitt land hur hemskt det än är.

Nog sagt om det...

Nu lägger jag Anne till handlingarna för rätt så lång tid framåt, möjligtvis för alltid. Är glad att jag slutfört projektet även om det inneburit att magin försvunnit för mig.

 Dagen efter valet är det och spänningen är olidlig. Jag sov inget vidare i natt. Först satt jag uppe betydligt längre än vad jag mådde bra av och sedan vaknade jag vid ett-tiden och började lyssna på Sveriges radios valvaka en lång stund innan jag kunde somna igen. Och idag har jag kollat in vad som händer med jämna mellanrum. På vår personaltoalett står det en vattenflaska som det står SD på helt plötsligt. Man undrar ju vem som ställt den där? Är den bortglömd eller någon som vill säga något?

Jag oroar mig mycket för vad som ska hända. Att socialdemokraterna gick bakåt var inte bra. Men jag tror inte att det bara är jag som tycker att de inte gjort rätt val under den senaste mandatperioden i sina beslut. 

Vänsterns och miljöpartiets framsteg kändes väldigt bra. Hoppas bara att det räcker...

Det allra bästa i det här valet var ändå att SD backade. Det hade de absolut inte räknat med men jag är glad att folk kanske insett vad de håller på med även om det fortfarande är alldeles för många som röstar på dem i mina ögon.

På onsdag lovar de att vi ska få svar och jag hoppas, hoppas att vi får byta regering!

Jag har läst en helt omöjlig bok!

"Det okända längs vildmarksvägen & Sagavägen" av Ewa Hed och Carina Eliasson är en bok som förmodligen är egenutgiven. Det är knappast någon som korrekturläst den. Boken innehåller historier från förr och nu om övernaturliga väsen och händelser.

Egentligen kul läsning men fullständigt omöjligt språk! Lite bättre blev det när jag ställde om läsningen i huvudet och tänkte att det var Vilhelminamål. Författaren kommer därifrån trakten. När min inre läsröst pratade dialekt blev det lite mer hanterbart. Men jisses ändå.

Veckans höjdpunkt så här långt var när jag fick träffa ett litet gäng med sexåringar!

Är det något jag har brist på sedan jag flyttade hit så är det just förskoleklassbarn. Jag är ju bortskämd med att få träffa den årskursen varje vecka och det är väl ungefär vad som krävs för att humöret ska vara på topp. De här var precis så trevliga och mysiga som jag hade hoppats men jag känner dem inte än.

De var väldigt intresserade och peppade på bibliotek och böcker. Som en kille sa

-jag är väldigt nära att nästan börja kunna läsa!

En mycket bra start skulle jag säga.

Idag är jag ensam på mitt bibliotek. De övriga är på äventyr. Min plan var att hinna jättemycket när jag nu hade tillgång till utlåningsapparaten och diskdatorn hela dagen. När man ska inregistrera nya böcker behövs de där apparaterna och jag brukar ofta känna mig i vägen när jag gör det.

Men naturligtvis så saknas det någon inloggning för mig och det lös ERROR med rött. Så det jobbet får bli en annan dag.

Det finns förstås annat att pyssla med...

Idag vill jag tipsa om en fantastisk ny bok för mellanstadiet, fast jag tycker nog att den passar lika bra för högstadiet också.

"Allt som är vackert" av Katrina Nannestad utspelar sig under andra världskriget i de tyska alperna.

Anna är 13 år och bor i en by väldigt nära Hitlers residens. Alla måste vara med i SS och hålla på Hitler och Tyskland annars fraktas man till något läger eller dödas. De flesta är nazister och ifrågasätter inte kriget och styret. Det ses som en ära att få strida för sitt land. Byborna spionerar och rapporterar vad de andra i byn gör.

Anna, hennes mamma och några andra håller inte med även om de inte säger det högt. Anna har en lillasyster, Eva, som inte är som andra. Hon är full av kärlek och alla som känner henne älskar henne. Men de måste gömma henne, för alla människor som inte är "perfekta" tas omhand. Det sägs att de ska får vård men Anna och hennes mamma vet bättre.

Boken var så himla bra!

Den innehåller så mycket kärlek och mod. Man förstår hur svårt det var att vara tysk, inte hålla med Hitler och nazisterna men inte kunna göra något åt det. Och den visar att även nazister är människor som inte alltid beter sig som odjur.

Till på köpet får man också lära sig lite om andra världskriget, olika kända personer och händelser.

Ja, den innehåller så mycket och jag kunde inte sluta läsa.

En bok alla borde läsa, vad man än har för värdegrund, livsinställning, ålder och bakgrund!

Boken passar också mycket bra för högläsning skulle jag säga.

 Helgen var väldigt lugn och avslappnad bortsett från att det var pärhacking i lördags (potatisupptagning).

Planen var att jag och min far skulle göra det förra helgen men då regnade det så mycket att det inte blev av. Pappa började lite under veckan och sedan fick jag hacka klart eftersom han tog en tur till Stockholm över helgen.

Det gick bra och jag har inte ens träningsvärk. Skörden blev inte lika bra som förra året men så verkar det vara med de flesta grödorna i år. För kallt på nätterna kanske?

Min lägenhet är för tillfälligt under renovering så jag får pendla lite den här veckan. Tjejen som fixar verkar väldigt effektiv så jag tror nog att det blir klart under veckan och det blir otroligt fräscht och fint. När allt är klart har jag bestämt mig för att fira med att köpa en bokhylla! Det är något jag verkligen saknar.

Helgens bok var en lättsam och mysig deckare med en rolig huvudperson.

"Bröllopsmordet i Cornwall" av Fiona Leith är första delen i en deckarserie tydligen.

Jodie "Nosey" Parker har jobbat som polis i London men valt att flytta hem till Cornwall med sin dotter och byta jobb till kock. Hennes första uppdrag är att laga mat till ett bröllop. Brudgummen är en gammal pojkvän som numera är en vän. Men så försvinner bruden och Jodie kan förstås inte låta bli att försöka ta reda på vad som hänt. Det är inte helt populärt hos polisen Withers att hon lägger sig i men det är inte direkt något som hindrar henne.

Månadens dikt september 2026

 Snart är det val och jag tror inte att det bara är jag som får ont i magen när jag tänker på hur världen ser ut och vart vi är på väg.

Men när jag läser eller lyssnar på Tage Danielssons dikt/sång så känner jag mig ändå lite tröstad, som alltid med Tage. 

Svara, du med röda stjärnan på din vårkavaj:

alla tåg som går mot lyckans land på första maj

-svara på en fråga från en vän som tappat tron:

när är dom framme vid sin slutstation?

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord,

ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?

Var är dom nu, dom som påstod att de hade alla svar

men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar,

Frihetens gudinna står på vakt i New Yorks hamn.

Om du har en dollar får du rum i hennes famn.

Hon som hade fred och frihet som sitt stolta mål

-så synd att hennes huvud var ett hål!

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare värld?

Hon hjälper förtrycket med att låna det sitt svärd.

Var är dom nu, alla löss från barbariets dunkla natt, 

fascismens korpraler? Jo, dom sitter där dom satt.

Vi som satts att leva i besvikelsens epok

-ja, vad gör vi nu?

Vad ska vi tala på för sorts språk?

Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,

tro på det vi trodde på- trots allt!

-Tage Danielsson och Hans Alfredsson-

 Regnet öser ner. I helgen skulle vi ha hackat päran men det var för blött. Och inte verkar det ge med sig.

Jag antar att jobbet kanske kommer att falla på mig nästa helg när pappa farit på semester.

I går chockade jag mig själv med att gå på bio. Tänkte att lika gärna som att jag ligger i soffan och tittar på något så kan jag ju masa mig ur soffan och titta på något tillsammans med andra. Vi var sju tanter och filmen var okej men kanske inte det bästa jag sett.

"One night only" är en ny romantisk komedi som utspelar sig i ett framtida New York, kanske inte så långt bort? Det har blivit helt förbjudet för ogifta att ha sex utom en natt per år då det blir fritt fram. Stämningen blir lätt hysterisk för att uttrycka det milt. De två huvudpersonerna Allie och Owen är egentligen ute efter något mer än sex. Owen har planerat att fria till sin tjej den här kvällen men hon svarar med att hon vill avvakta och passa på att ligga med någon annan innan hon bestämmer sig för Owen. Allie vill träffa den rätte och hoppas att kvällen ska hjälpa henne.

Slumpen gör att Allie och Owen stöter på varandra ett antal gånger men båda två har andra span och tänker verkligen inte hänga med varann.

Ja, ni fattar plotten.

Jag fnissade lite emellanåt och trots hånglande halvnakna människor genom hela filmen så var den lite mysig, men som jag sa, ingen tiopoängare.

Kul med bio ändå.

 Nästa vecka börjar mitt turnerande till skolorna. På onsdag ska jag till en 4-6 och på torsdag blir det en F-3 skola. Jag är taggad och är övertygad om att det kommer att bli kul. Båda skolorna har bett om bokprat.

Så därför lägger jag ganska mycket tid just nu åt att läsa in mig på böcker i olika genres och känner att jag vill tipsa er om två Hcg böcker (Hcg= mellanstadiet).

"Om krisen eller kriget kommer" av Anna Sallenman handlar om en familj i Malmö som har en alldeles egen kris. Naim är elva år och han är den enda i familjen som har koll. Mamma och pappa bara bråkar. Pappa flyr till sitt jobb eller sin kompis Nour så fort han kan och mamma har snöat in på en bok om hur man preppar inför krig eller en kris. Ingen vuxen lägger märke till att storebror Majid är involverad i farliga aktiviteter och Naim känner dessutom ansvar för lillasyster Sami som helst är klädd som zebra.

Naim har en bästa kompis Kåge, och det är tur för med en bästa kompis klarar man mycket. 

Allt blir bara värre och värre och Naim är betydligt mer rädd för krisen  och kriget i familjen än för utomstående hot.

Det här skulle kunna vara en outhärdlig bok för att den är så hemsk och sorglig. Men grejen är att den också är rolig. Genom hela berättelsen finns ett stråk av humor och mitt i allt det hemska så är det svårt att inte fnissa lite.

Sedan är den speciell därför att den tar upp det mycket aktuella ämnet gängkriminalitet och ungdomsvåld ur Naims perspektiv eftersom han ser sin bror. Och eftersom man får situationen sedd ur en elvaårings ögon så blir det ganska logiskt och förståeligt hur saker kan hända och situationer spåra ur.

Det är väldigt rörande att se hur mycket Naim älskar sin bror och saknar honom när han vänder sig från familjen.

Min andra bok är något helt annat.

"Den här boken sugeeer" av Jocelyn Boisvert och Enzo.

Det är ett seriealbum med lite text men desto mer som händer i bilderna.

Alice hittar en bok i det magiska biblioteket och när hon öppnar den sugs hon in i den. Hon råkar ramla ner rakt på sidan 7 där hon stöter på några andra läsare. Det visar sig att alla har fastnat där eftersom det finns en elak och arg drake på sidan 8. De har gett upp men sådan är inte Alice. Hennes mamma har sagt att

-problem bara är lösningar som inte hittats än.

Så Alice sätter igång att försöka få sig och de övriga läsarna att komma igenom boken. Inte lätt men de övriga tycker att hon är fantastisk med alla sina idéer.

Jag tror att den här boken kommer att uppskattas för sin humor och egensinnighet.

 Äntligen har vi haft några soliga och ganska varma dagar. Jag gullar varje dag med mina gurk-och tomatplantor på balkongen och hoppas att de ska göra omtag men egentligen är jag ganska pessimistisk. Jag tror att det har varit för nattkallt och gråmulet under allt för lång tid. Men de får stå där med sina halvstora gurkor och tomatkartar ett tag till utifall att.

Nästa vecka ska de fixa min lägenhet! Redan när jag flyttade in för ett år sedan stod det i besiktningsprotokollet att jag skulle få nya tapeter och målat i alla tre rummen plus badrummet men sedan har det inte hänt något. Så för någon vecka sedan hörde jag av mig och frågade om det inte skulle hända snart? Så nu minsann.

När det blir dags kommer jag att flytta hem till huset på pappas gård . Det blir lite pendling men det kan det vara värt.

Nu är förtidsröstningen igång och jag såg på nyheterna igår att gapet mellan blocken minskat. Genast blev jag fruktansvärt nervös på den nivån att jag inte kunde somna. Om det blir Tidöregeringen en omgång till vet jag inte vad jag ska ta mig till! SD kommer att få en massa makt då och det skulle vara förödande! De styr redan alltför mycket vilket vi ser resultatet av överallt i samhället. 

Nu har moderaterna lovat gratis barnomsorg vilket ju är superbra men tror jag på det?! NEJ! Jag tror inte att det är ett löfte de kommer att uppfylla. Min analys är att det inte finns pengar eller intresse efter valet för ens hälften av allt partierna lovar just nu. Varför har inte Tidöregeringen gjort alla de där sakerna under de senaste fyra åren?

Och en sista sak om valet. Var är debatten om miljön och klimatet??? Hur kan det vara så tyst? Vi har bränder och översvämningar, senast en lerlavin i Nepal.  

En bok som jag läst om lite här och där heter "Tallums sång" och är skriven är Lina Schollin Ask. Den handlar om tre personer. Gunnar är änkling sedan ett år och får nog. Han packar sin sovsäck, havregryn, låser dörren och går iväg. David har fått sitt första jobb på Skogskyrkogården. Hans föräldrar släpper inte taget utan behandlar honom som ett barn. Han har epilepsi och de kan inte släppa sin oro. Klara är höggravid när hennes man dör i en bilolycka. När hon blir ensam upptäcker hon saker om honom som vänder upp och ned på hennes bild av deras gemensamma liv.

På Skogskyrkogården möts de tre och en osannolik kontakt uppstår.

Boken är lättläst och bra. Jag tänker lite på "Tranorna flyger söderut" av Lisa Ridzén. Från början kändes det som att jag inte kunde fokusera och komma in i den men det handlade nog mer om mitt fokus och humör. När jag väl fastnade så tyckte jag mycket om den.

Vi kommer att sakna Dolly

 Det första jag såg i morse var nyheten att Dolly Parton dött, 80 år gammal. Trots att det kanske inte är så oväntat när folk är över 80 och dör så är det ändå sorgligt. Som Jill Johnsson sa i en intervju; en ikon har försvunnit och en era är över.

Man kan ha många åsikter om Dolly, vilket jag också haft genom åren, men att hon gjort ett outplånligt intryck på världen ja det kommer man inte undan. Ju äldre jag blivit desto mer har jag uppskattat hennes musik, livsinställning och personlighet.

Med åren har jag lyssnat mer och mer på country överhuvudtaget. På svt-play finns det en jättebra dokumentärserie om svensk country som jag verkligen kan rekommendera. Countrylandet Sverige.

Och i somras fick ett syskonbarn en lp-skiva med Alf Robertsson av sin far, en artist jag endast fnyst åt genom alla år. Men vips så upptäckte jag och några andra i familjen att den mannen var otroligt mycket country och värd att lyssna på... Och hans historia överlag är spännande. Alla låtar är inte så bra förstås men några guldkorn finns. 

Min absoluta favorit är "Hon steg på Finlandsbåten".

Mer country än så blir det inte och den säger nog väldigt mycket om Alf Robertsson och hans liv.

 Igår var det en riktigt solig och härlig söndag. Jag plockade svarta vinbär för brinnande livet. Det blev några glasslådor som sedan hamnade i frysen. Jag plockade lite krusbär också och bjöd pappa på kräm till lunch, efter hans eget önskemål. Vi har ju aldrig varit på plats under den där bärsäsongen när krusbär,  hallon och vinbär är mogna och förra året var jag alldeles för nyinflyttad och uppstressad för att orka dyka ner i någon bärbuske och därför har jag inte tillagat och ätit kräm på många år. Min farmor bjöd mig och sina andra barnbarn på mycket kräm när vi var små. Mamma tillagade också kräm till mellanmål åt oss. Så nu kändes det nästan lite nostalgiskt. Tänk om det funnits något litet barn i närheten också som kunnat smaska med oss. men man kan inte få allt förstås.

Vi kollade upp lite om krusbär på nätet också och fick veta att bären innehåller tjugo gånger mer          c-vitamin än apelsiner, magnesium, kalium och a-vitamin samt anses kunna sänka blodtrycket. På 1800-talet var krusbär bland den mest populära bärbusken i svenska trädgårdar men så drabbades en massa buskar av mjöldaggssvamp och då minskade intresset. Informationen har jag hittat på Alter Hedens .

Busken i vår trädgård har taggar men numera finns det tydligen taggfria varianter också.

I lördags åt vi surströmming. Åh, det är så gott. Det var så gott att jag till och med började filosofera om huruvida det kanske till och med är godare än sushi och då förstår man nivån av njutning.

"Anne på Ingleside" är den senaste "Anne på Grönkulla"-delen jag har läst. Nu handlar det till största del om Annes och Gilberts alla barn och deras vedermödor. När jag läste den här serien första gången så plöjde jag förstås även de böcker som utspelar sig efter Annes bröllop. Men det är nog så att jag bara läste dem en gång så jag har  inte samma intima relation med barnen som jag har med Anne. Det har visat sig vara en fördel. Nu när jag uppnått en ålder då jag inte är så noga på att få de romantiska bitarna så uppskattar jag de putslustiga och ganska dramatiska barnen lite mer. Det låter lite tråkigt men jag gillar fortfarande romantik men kan uppskatta andra saker i en bok.

Nåväl, konstaterar att vissa saker i böckerna inte åldrats riktigt väl. Ganska konservativ attityd till kvinnor och män och deras roller i världen. Även bilden av andra folkslag och religion känns väldigt mossig emellanåt. Men det är förstås sådant man får räkna med.

Idag tog det några extra minuter att ta sig till jobbet för jisses så mycket folk det var i farten. Skolorna börjar idag, i en grå och dimhöljd värld. Det regnar inte men jag var ändå lite fuktig när jag kom in på biblioteket. 

Min son gör sin andra dag idag. Allt hade gått bra igår, god lunch och två nya tjejer i klassen. Trots det och sovmorgon även idag så var det ingen sprudlande kille jag pratade med igår. Men det ska väl bli bra bara han och hans far kommer igång. Första veckan är alltid lite tuff. Det vet jag som snart gjort två. 

Mitt dystopiprojekt, som jag nämnt ett flertal gånger, har fått in mig på böcker i sagda genre. En bok som jag hade på mitt förra bibliotek men som jag aldrig läste, och tyvärr ingen annan heller, finns även här. Den är aldrig utlånad här heller vilket nog beror på det strama omslaget samt att den är på 506 sidor. Men nu bestämde jag mig för att ge den en chans och det ångrar jag inte. Boken heter "Hotet" av Mats Söderlund och är den första delen i en triologi som heter "Ättlingarna". 

Jag kan inte påstå att det var en enkel bok. Trots att jag är en ovanligt rutinerad läsare så fick jag anstränga mig att komma in i den och hänga med i svängarna men belöningen var stor. Egentligen förstår jag inte varför den är klassad som en ungdomsbok. Få ungdomar skulle ta sig igenom den om de ens skulle få för sig att försöka.

Jenny är elva år och ute med sin pappa på fjällvandring. Pappan vill lära henne så mycket som möjligt om naturen, dess tecken och historia. Men på kvällen när Jenny ligger i tältet och pappan sitter vid elden utanför så händer något. Några varelser dyker upp. De ser ut som människor men Jenny får för sig i stundens hetta att hon ser en svans på en av dem. Vad är detta?! Varelserna jagar Jenny och hennes far och pappan försvinner. Det tar tre veckor innan Jenny hittas och ingen, inte heller hon själv, kan förklara vad som hänt henne under de veckorna. 

Flera år senare börjar det hända saker i rask takt, saker som Jenny och hennes syskon David och Wilma inte förstår. Mamma Gaupi är en framstående politiker som åker runt jorden på möten för att förhandla om miljön och den stora bristvaran vatten. I Sverige är det ingen vattenbrist vilket gör det till ett eftertraktat och rikt land. Många starka viljor finns. Vissa vill sälja vatten till högstbjudande och bli rika och andra vill fördela resurserna rättvist. 

Nu har jag gett en liten, liten inblick i handlingen för den innehåller så otroligt mycket mer. Och den där svansen som Jenny skymtade innan hon flydde på fjället har en mycket större betydelse för henne och hennes syskon än vad någon kunde tro...

Handlingen utspelar sig till stor del i Skelleftehamn där Jenny bor. Historien handlar också om samernas historia, gruvnäringen, klimatkrisen och dess följder.

Jag kommer att läsa de två fortsättningsdelarna eftersom det här är riktigt bra men med tanke på att de är lika tjocka som den första så kanske jag spar dem lite tills det finns mer tid.

Idag börjar skolan i Uppsala och det var otroligt synd om 17-åringen igår när han tänkte på hela det läsår som ligger framför honom...

De börjar med en rejäl sovmorgon och kortdag men det kändes ändå oöverstigligt. Man förstår känslan ändå även om jag efter en och en halv veckas jobbande nästan har glömt hur det kändes med semester.

Igår märktes det att lärarna var på hugget för det började ramla in roliga mejl med förslag och idéer som de vill samarbeta kring. Skolorna i den här kommunen kör igång imorgon.

Så är det dags för en Jenny Colgan-bok igen. "tredje året på den lilla skolan på klippan" är som man förstår av titeln den tredje boken i serien om privatskolan där Maggie Adair jobbar sedan ett par år tillbaka. Förra boken slutade med ett drama och vi börjar här där den slutade. Jag vill inte avslöja för mycket men Maggie och David McDonald, engelskläraren på den närliggande pojkskolan är huvudpersoner förstås. Otroligt luftiga sidor vilket gör att de här böckerna läses ut på typ två kvällar vilket nästan är lite tråkigt. 

Detta är inte min favoritserie av Jenny Colgan men alla hennes serier kan förstås inte vara favoriter.

 

Jag har läst nästa del i serien om "Anne på Grönkulla", nämligen "Drömslottet".

Anne och Gilbert har gift sig och med blandad glädje och sorg lämnar Anne Grönkulla för att bosätta sig på ett nytt ställe. Hon och Gilbert blir genast förälskade i den nya lilla stugan och får nya vänner.

Allt är inte romantiskt och glatt. Deras första lilla dotter blir bara en dag gammal och Annes lättsamma personlighet förändras för alltid. Även om hon blir sitt glada drömmande jag så småningom så finns sorgen över det första lilla barnet alltid kvar.

Det jag hade glömt från när jag läste böckerna förra gången för sisådär 35 år sedan var att det förekommer lite politik. Gilbert och Anne är högermänniskor vilket konstateras och sedan pratas det inte så mycket mer om det. På den lilla orten finns en karl som är liberal, tydligen är det de två alternativen som finns, och han har i ett hetsigt ögonblick sagt att han inte ska klippa håret eller raka skägget förrän liberalerna tar makten. Eftersom det tar 19 år så ser han enligt texten i boken ut som en höstack. När det blir val så vinner plötsligt liberalerna och mannen ansar skägg och hår, blir helt oigenkännlig och gifter sig till på köpet med sina gamla kärlek som är en av Anne och Gilberts goda vänner. 

Jag kom inte ihåg kringhistorien men just det där med att han såg ut som en höstack hade jag tydligen lagt på minnet.

Så är det fredag och jag har harvat mig igenom första arbetsveckan efter semestern. Det har gått bra och jag har det ganska lugnt och avslappnat. Trots det har jag varit väldigt kvällstrött både i kropp och själ. 

Nu väntar en lugn helg med stickning, bokläsning, vävprojekt och häng med pappa och faster.

Efter en sommar då jag inte känt något vävsug så börjar inspirationen återkomma. Jag experimenterar och grejar. Perfekt blir det inte och jag vacklar mellan att vilja be min kompis Syfröken komma och hjälpa till att styra upp det och att tycka att det är alltför pinsamt att visa mina taffliga försök. Jag tänker då och då med en rysning att min mycket noggranna och kompetenta faster, vars vävsaker jag ärvt, förmodligen skulle vända sig i sin grav om hon såg det jag pysslar med.

I juli kom den nya serien med "Lilla huset på prärien" på Netflix. Som jag väntat... Jag hade förhoppningar om att de skulle ha satsat på att göra den lite mer som böckerna, lite mer verklighetstrogen. Efter att ha sett två avsnitt var jag extremt upprörd! Jag har inte ens sett klart och vet inte om mina nerver klarar att slutföra projektet.

Plötsligt framstår 70-talsvarianten som brysk och sanningsenlig vilket säger en hel del. Den som var med på 90-talet kanske minns serien "Dr. Quinn"?

Om jag ska jämföra den nya "Lilla huset på prärien" med något så kanske det skulle vara "Dr Quinn".

Bara en sådan sak att Caroline Ingalls går runt barhuvad med utsläppt böljande hår! I böckerna återkommer Carolines förmaning till Laura att dra ner bahytten ordentligt ungefär två gånger i varje kapitel. Att som kvinna gå runt barhuvad med utsläppt hår skulle helt enkelt aldrig ha hänt.

Och ännu värre, rätt som det är knatar både Caroline och hennes döttrar runt i underklänningarna till och med när de har främmande karlar på besök. Jag menar, hallå!!!

Slutligen har de lagt in att Laura blir kompis med en flicka från ursprungsbefolkningen med föräldrarnas godkännande. Inte heller det har någon som helst verklighetsförankring. Ett av mina problem med omläsningen av böckerna förra sommaren var rasismen och familjens syn på alla de människor som bodde på prärien före dem. Jag tycker inte att det var bra. Men att bara låtsas som att rasismen inte finns förtar all trovärdhet. I stället önskar jag att man låtit familjen beskrivas som den var med fel och brister. 

Min slutsats är att man vill skriva om historien och romantisera den långt bortom vad Michael Landon gjorde för mer än femtio år sedan vilket känns otroligt trist.

Mina stackars gurkor och tomater står på balkongen och fryser. I förrgår fick de lite sol och värme på sig men annars är det mulet, regnigt och förhållandevis kallt. 

Tomatplantorna har sina små gula blommor men de kommer nog inte att förmå utveckla röda tomater, om ens kart.

I söndags plockade jag hallon runt gården men de var inte så stora och ganska maskätna. Igår åt jag upp det mesta ända tills jag plötsligt kände mögelsmak och då var det slut på det roliga. De låg i frysen tills igår morse men tydligen räckte det med en dag i kylskåpet för att det skulle vara kört. 

Hm, det här blev en deprimerad odlingsdrapa men jag känner en viss pessimism inför odlingarna just nu.

I frysen har jag röda och svarta vinbär. DE kommer att bli goda. Och i helgen ska jag plocka mer vinbär. Ganska mycket var lite omoget i söndags.

Idag blir det lunch med pappa och faster och sedan ett webbinarium på eftermiddagen om elever och deras digitala kompetens utanför skolan. Ett intressant ämne. Internetstiftelsen har haft flera intressanta webbinarium under våren och sommaren som jag följt och nu tror jag att det här är det sista. 

I morse när jag cyklade till jobbet såg jag tre bussar fullproppade med lärare som åkte iväg på äventyr. Jag saknar verkligen inte de där studiedagarna då man skulle åka iväg, knyta ihop kollegiet och ladda inför terminen. Oftast var det tramsiga lekar inblandade också och det är bland det mest plågsamma jag vet  på jobbet.

Under sommaren har jag haft sällskap med Herman Lindqvist och hans bok "När Sverige var i gungning: frihetstiden i skuggan av det ryska hotet". Nästan nio timmar av kungar, drottningar, krig och politik. Jag är mycket förtjust i Hermans böcker och sövande uppläsningsröst. Jag har någon gång skrivit på den här bloggen att det är så tryggt med den där rösten och Hermans historieböcker. Man vet hur det ska gå, inga besvärliga överraskningar. En bok som jag lyssnade på för något år sedan lästes upp av en lite förkyld Herman, aningens nasalt och täppt. Det var en speciell känsla. Och i den här boken som är hans senaste så hör man att han blivit gammal, lite sluddrig, lite darrig. Man kan tycka att det skulle vara jobbigt att lyssna på men på något sätt känns det personligt och nästan lite hemtrevligt.

Och så var det själva temat i boken då...

Helst ärligt så har det varit lite ofokuserad lyssning från mitt håll. Har jag suttit eller legat lite väl bekvämt så har jag somnat som en stock. Och har jag pysslat med något annat samtidigt som jag lyssnat så har jag tappat tråden. Den något mumliga och sövande rösten, namn som droppas hit och dit, militärord och årtal gjorde det osedvanligt svårt att koncentrera sig. Men något borde ändå ha fastnat och kan läggas till på min inre hårddisk.

Månadens dikt augusti 2026

Det är onsdag morgon. Jag är på jobbet men varken jag eller min dator har riktigt vaknat än och vi är tröga som sirap.

Så innan jag sparkar igång oss så bjuder jag på månadens dikt. Ett passande budskap i dessa tider får ni här av Hasse Alfredson.

Uppbrott

Bryt upp! Var noggrann när du viker tältet,

och bind det stadigt på din dromedar.

Se till att inga tältpinnar finns kvar,

och inga lämningar av dig på fältet.

Ryck upp en torva och bind fast vid bältet,

låt den vara det enda som du tar.

Kliv upp och rid! Nu är det tid du drar

och lämnar gnället, grumsandet och kältet.

Man städar sina gamla lägerplatser

och stampar noga ut den sista glöden.

Nu väntar nya vinster nya satser.

Bryt upp! Bryt upp! Det kommer nya öden!

Var inte rädd! Det är så långt till döden.

Men var beredd! Det kommer fler strapatser.

-Hans Alfredson-

Ur

Blomstervers

1996

 Så är man tillbaka i grottekvarnen och efter den första lätt chockade känslan när jag kom ihåg hur min väckarklocka, eller rättare sagt telefonalarm låter så känns det redan lite som vanligt igen. T tyckte att jag var aningens galen när jag berättade att jag ju i och för sig var vaken när alarmet drog igång, hade hunnit med ett par kapitel i min bok och en mugg kaffe, men så var det och jag blev ändå lite chockad efter att inte ha hört det på fem veckor. Den här sommaren har jag inte lyckats ta några sovmorgnar direkt. Varför vet jag inte. Jag har känt mig ledig och avslappnad så det är inte det... 

Nåja, på jobbet är det ganska lugnt än så länge. Alla är inte på plats den här veckan och jag kan lulla runt lite i min egen takt. Det verkar inte som att skolpersonalen har kommit igång heller. Något litet meddelande hade jag fått men annars är det extremt lugnt.

Det var väldigt sorgligt i söndags när jag satte T på bussen och han for hem till Uppsala. Jag hoppas förstås att vi ska ses snart igen men några veckor kommer det att ta till dess, det förstår jag ju och jag längtar redan.

Jaha, så var det läsningen då.

Jag har läst en författare som snabbt klivit uppåt på min favoritlista. Efter att ha läst några böcker av henne så är jag förtjust. Feelgood, mer realistisk än vissa andra favoriter om än inte helt verklighetstrogen. Men realism är sällan romantiskt, tyvärr så är det bara.

Författaren är Jo Thomas och den senaste boken jag har plöjt heter "Hälsningar från den skotska vinterön".

Ruby är sångerska i ett band och det är egentligen hela hennes liv. Hennes pojkvän sedan fyra år är också bandets manager och hela deras tillvaro kretsar runt förhoppningen att de ska bli "upptäckta" och göra succé. Just den kvällen när en talangscout ska lyssna på deras konsert så tappar Ruby rösten på scen och katastrofen är ett faktum. Hon ordineras total tystnad i två veckor och bestämmer sig för att åka på tyst meditationsretreat. Men innan hon hinner åka får hon ett telefonsamtal från en advokat. Hon behöver åka till en liten skotsk ö, där hennes farfar bor. Han är dement och då Ruby är hans närmsta släkting behöver hon åka dit och skriva på papper så att farfaderns hus kan säljas och han kan flytta till ett vårdhem. 

Ruby har inte haft någon kontakt någonsin med sin pappas familj eftersom pappan och farfadern bråkade en gång i tiden.

Så Ruby åker dit med planen att det ska ta ungefär en dag tills hon kan dra vidare till sitt retreat. Men så blir det inte förstås. Väl på plats så är saker och ting inte riktigt så enkla.

En mysig bok som inte gick att sluta läsa trots att jag naturligtvis kunde förutspå slutet.

En perfekt "börja jobba"-bok för den som behöver snälla, omhuldande känslor och upplevelser.

 

Jag har också läst ytterligare två delar i "Anne på Grönkulla"-serien. "Drömmens uppfyllelse" samt "Anne på egen hand".  Magin från min barndom finns tyvärr inte kvar även om jag känner igen vissa händelser med värme och behållning. 

Som vuxen uppskattar jag att läsa böckerna igen av den anledningen men jag förstår att det blir ett sisyfosarbete om man ska sälja in dem till dagens ungdomar.

Magiska katter och böcker från Japan

Jag har ju tidigare nämnt en japansk trend som jag spanat lite på, nämligen japanska feelgoodböcker som innehåller antingen magiska (eller åtminstone fantastiska) katter, bibliotek eller boklådor (bokaffärer). Så här får ni en lista på dem jag kommer på just nu....

Listan kommer att fyllas på utifall jag ramlar över eller kommer ihåg fler exempel.

• Katt på recept (Syou Ishida)
• En katts resedagbok (Hiro Arikawa)
• Katten som stannade kvar (Hiro Arikawa)
• Bokhandeln under körsbärsträdet (Takuya Asakura)
• Mina dagar i Morisakis bokhandel (Ygisawa Satoshi)
• Katten som räddade böcker (Sosuke Natsukawa)

 Så är vi inne i augusti och det med lite blandade känslor. Jag gillar hösten och ser på ett sätt fram emot ruskiga regndagar då man kan mysa inomhus, läsa och sticka. Men jag kommer förstås att sakna sommaren och semestern. I morse skickade vi iväg sjuttonåringen tillbaka till Uppsala. Han längtar väääldigt mycket efter sina kompisar. De har, gubevars, varit ifrån varandra i två veckor... T har fortfarande två veckors semester kvar så han stannar lite till hos mig. Det tycker jag känns lyxigt. Själv har jag påbörjat sista semesterveckan och det känns både lite jobbigt och helt okej. Jobbigt blir det att ställa klockan, inte kunna välja vad man vill göra om dagarna och så, roligt att komma igång med allt jag och lärarna pratade om i våras. I höst är jag inte ny på jobbet utan vet vart jag ska. Och jag har en hel del roliga projekt på gång.

Under semestern har vi plockat mylta, bakat tunnbröd, varit ett par dagar i Vilhemina och hängt väldigt mycket med släkt och familj. 

Jag har läst mycket och stickat. Det har blivit väldigt lite tv-tittande vilket inte gör något, Nu har jag mycket härligt att se i höst.

Jag har läst ytterligare en magisk kattbok från Japan. "Katt på recept" av Syou Ishida är noveller om människor som inte står ut med sin tillvaro av olika skäl, söker sig till vad de tror är en psykiatrisk klinik men som visar sig vara aningens speciell. Alla som kommer dit får en katt på recept. Katten ska de ta hand om i sisådär tio dagar och sedan lämna tillbaka den. Efter den första chocken så börjar det hända oväntade saker och även om katterna kanske inte löser situationen på det sätt personerna trott så kan man inte säga annat än att deras liv förändras.

Helt okej bok och väldigt lättläst.

"De levande" är en fruktanvärt bra och fruktansvärt sorglig bok av Iida Turpeinen.

Den handlar om hur människor genom tiderna, främst på 1700- och 1800-talet rest runt och upptäckt samt koloniserat världen, upptäckt och försökt katalogisera djur och natur och samtidigt utrotat mängder av arter. Stellers sjöko är det största och mest sorgliga exemplet. Från det att en strandad skeppsbesättning, med naturvetaren Steller, hittade arten så tog det bara cirka 30 år innan alla sjökor utrotats. Anledningen var inte ens för att köttet eller pälsen behövdes utan för att de helt enkelt var lättfångade. 

Men, om man tror att det här bara hände i det barbariska 17- och 1800-talet så har man fel. Människan gör exakt detsamma nu vilket är nästan värre eftersom idag VET vi hur vansinnigt det är.

En sådan bra bok som tog ganska lång tid att läsa för att jag var tvungen att pausa ibland för att inte deppa ihop helt.

"Vår vän Anne" är den andra boken i "Anne på Grönkullaserien" av L. M. Montgomery.

En mellanbok skulle jag säga. Anne jobbar ett par år i Avonleas skola som lärarinna, får nya vänner, avvisar fortfarande Gilbert Blytes inviter även om de är goda vänner och hon blir deppig när han flirtar med andra vilket hon absolut inte erkänner ens för sig själv.

Arnljot Gellina En berättelse af Otto von Schantz. Nyutgåva med introduktion och efterord av Kent Knutsson

 

Igår var vi till Jamtli allihopa. Nu är det några år sedan sist men annars är det en trevlig sommartradition. I år firar de konstnären Bengt Lindström som skulle ha fyllt 100 år i år. Han föddes i Storjö kapell. Det var kul att se och fascinerande tavlor. Det är något speciellt att se konst i verkligheten, särskilt tavlor som är så stora som de här.

Vi gick runt, som vanligt, till de olika husen, klappade killingar, lyssnade på de olika skådespelarna och hade trevligt trots det något tveksamma vädret.

På vägen hem övningskörde mina killar. Det gick över förväntan. För ett år sedan hade jag inte vågat låta dem köra en sådan väg så de har utvecklats ändå.

"Arnliot Gellina : en berättelse : nyutgåva med introduktion och efterord av Kent Knutsson / Otto von Schantz" är en intressant historia om legenden och myten Arnljot Gellina. Naturligtvis har jag hört om Arnljot, bland annat genom Arnljotspelen som spelas i Östersund. Kent Knutsson har hittat en gammal text från 1868 (tror jag att det var) som han moderniserat lite och gett ut i en liten skrift. Nu vet jag att huvuddragen i legenden, som dök upp första gången i Snorres Edda, Heimkringla, handlar om att Arnljot blir kristnad och dödas i ett slag i Norge där han slåss för kung Olav. Det har skrivits många varianter genom åren och de har förstås påverkats av sin tid. 

Jag återkommer med ett kort på boken i nästa inlägg.

Och så är jag igång med "Anne på Grönkulla" av L. M. Montgomery. Jag har läst den första som heter just "Anne på Grönkulla"

Lika fängslad som när jag var barn och läste den är jag förstås inte. Men det är hemtrevligt och mysigt att läsa och ganska rolig. Väldigt skönt också att veta att hon och Gilbert får varandra till slut trots allt.

 Enligt nyhetsrapporteringen så har vi den varmaste sommardagen hittills idag. Jag har legat i hängmattan i stort sett hela dagen och läst Stephen Frys version av Odyssén, "Odyssé".

Underhållande, humoristisk och ganska pladdrig. Både pappa och min syster har hört att den fått ganska dåliga recensioner men jag tycker ändå att den är klart läsvärd. En sak som får läsflytet att hacka lite är alla noter som dyker upp på nästan varje sida. Förvisso intressant men som sagt var, det förtar flytet en aning.

Självklart hade jag en viss kunskap om historien innan men jag har aldrig läst den så jag känner igen mycket som nu får stadga och struktur och plötsligt hamnar saker och ting i ett sammanhang. I förordet står det att det här är den fjärde boken på temat som Stephen Fry har skrivit och jag kommer helt klart att läsa de andra. Den här är nyutkommen.

För någon vecka sedan skrev jag om japanska böcker med temat magi, böcker och katter. 

"Katten som stannade kvar" av Hiro Arikawa innehåller kanske inte så mycket magi eller böcker men jag skulle ändå vilja påstå att den tangerar temat. Hiro Arikawa är även författaren till "En katts resedagbok" som jag läste för flera år sedan och som jag tyckte mycket om. Något jag upptäckte i samband med den här andra boken är att författaren är kvinna vilket jag helt missade förra gången. Inte för att det spelar någon egentlig roll men...

Boken består av noveller med olika katter i huvudrollerna. Novellerna rör sig i samma universum och karaktärerna dyker upp på flera ställen. I slutet får man också läsa en som handlar om mannen och katten från "En resekatts dagbok". Det var en ganska mysig bok även om jag inte älskade den. Kanske hade det krävts lite mer böcker och magi?!

Behållningen var nog ändå att det är lite spännande och intressant att läsa om den japanska kulturen som är så annorlunda än den västerländska

Redan har en semestervecka gått och jag har knappt kommit in i lunken. Var en sväng till Uppsala där jag hann en hel del. Min syster och jag besökte Hallwyllska muséet i Stockholm, ett ställe jag har velat besöka i ett antal år. Det var väldigt intressant och jag är glad att vi tog den guidade turen dels för att vi då fick veta en massa saker dels för att vi fick gå in i rum som annars inte är tillgängliga.

Jag kom tillbaka till Jämtland i torsdags, idag är det söndag.

Det har inte varit speciellt varmt förrän idag. Jag har spenderat största delen av dagen i hängmattan tillsammans med tredje delen av "Timmerfolk" av Ulrika Lagerlöf, nämligen "Kärnveden".

Har ni inte läst den serien så rekommenderar jag den mycket varmt! Den handlar om skogsbruket förr och nu, samerna som trängts undan sina marker i alla tider och överhuvudtaget konflikten mellan skogsbruket och bevarandet av livsviktig naturmiljö. I den här delen handlar det en hel del om besprutningarna på    70-talet och dess konsekvenser. I efterhand verkar hela den hanteringen fullständigt galen men egentligen är det ju inte så mycket bättre nu med tanke på all avverkning som pågår.

Jag har också läst en av Nora Roberts sämre böcker, för att vara helt ärlig. Antingen håller hon på att bli för gammal eller så har hon inte haft någon skrivlust för trots att alla ingredienser finns med så finns det absolut ingen känsla. Boken heter "På andra sidan spegeln"

Slutligen har jag läst min första bok av Malin Persson Giolito, "I dina händer". Den var verkligen jättebra och jättehemsk! Vilket också är anledningen till att jag inte läst något av henne förut. Vissa böcker måste man vara stabil och utvilad för att mäkta med.

Den handlar om två bästa kompisar; Dogge och Billy, båda 14 år. Boken börjar med att Billy blir skjuten, av Dogge. Och sedan får vi dels följa med familjerna till pojkarna, poliser och andra i deras omgivning. Det är gängkriminalitet, droger, svek från vuxna, utsatthet och elände. En sådan där bok som man har ont i magen av i dagar efter att man läst och som tankarna går tillbaka till långt efteråt.

 Nu är det inte mycket kvar innan jag får semester och jag vill redan nu förvarna om att det nog inte blir så mycket bloggande under den närmsta månaden. Det brukar vara samma sak varje sommar. Jag läser, stickar, väver, hänger med familj och vänner och det blir väldigt svårt att sätta sig vid en dator. Ganska skönt faktiskt.

Att läsa-högen är förstås gigantisk som alltid. Likaså högen med stickprojekt som ligger och längtar. Nu har vi inte haft lika varmt här som i andra delar av Sverige och världen, tack och lov, så jag kan fortfarande jobba på mina ylletröjor. Men när värmen kommer brukar det bli mest disktrasor och linprojekt. 

Vaje sommar brukar jag ge mig in på något läsprojekt. Ett år läste jag alla MajGull Axelssons böcker som jag inte hunnit ta mig igenom tidigare. Förra året drog jag igenom hela "Mitt lilla hus på prärien"-serien, och ramlade med en störtdykning ner i ett kaninhål bestående av ändlösa surftimmar på telefonen om Laura Ingalls Wilder, hennes familj och liv.

Jag ser för övrigt mycket fram emot Netflixserien som kommer den 9 juli.

Lilla huset på prärien-trailer

Hur mycket jag än älskat tv-serien som jag och syster yster såg på i barndomen så önskar jag att den här nya serien blir reflekterande och modern. Böckerna och den gamla tv-serien tog inte direkt hänsyn till urinvånarnas förhållande, miljöpåverkan och sådant.

Årets projekt tror jag kommer att bli en annan gammal favoritgoding, nämligen "Anne på Grönkullaserien" Ser fram emot det väldigt mycket!

Idag fortsätter jag på temat lästa ljudböcker.

"Alla kallar mig Grynet" av och med Grynet Mollvig är en självbiografi. Grynet Mollvig är en sådan där person som jag alltid känt till men som jag aldrig tänkt på direkt.  Mina bästa biografiläsningar brukar bli just de där människorna man inte vet något om men som visar sig vara intressanta. 

För det kan man konstatera, alla människor har intressanta historier, problem och livsberättelser som ger dem djup.

Samma sak blev det med Grynet. Hon är väldigt personlig och öppen med sitt liv. Som alltid blir det mer intressant när man höra om både bra och mindre bra saker. Boken är också rolig eftersom hon är rolig med överraskande självinsikt. Som så ofta blir det också en berättelse om tidsandan och historia. Intressant med Grynet är att hon ju växt upp i Norge under efterkrigstiden. Jag har läst mycket om samma period i Sverige men Norge har ju helt andra förhållanden.

En bok jag verkligen kan tipsa om!

"Jordgubbste och chokladdoppade maränger" av Ida Frykland är en äkta feelgood. Det är första delen i "Onsalaserien" 

"Lockfågeln" av Jonas Moström är del 12 i "Natalie Svensson-serien". Den här serien läser jag aldrig utan har valt att bara lyssna. Egentligen är jag lite less på serien, Natalie Svensson och Johan Axberg. Men det fungerar som örongodis när man vill ha något lättsamt.

Natalie och Johan är ganska irriterande. Deras personligheter är lite trassliga och ibland vill jag skaka om dem och skrika i deras öron att

-Lär er någon gång då!!!!

Månadens dikt juli 2026

 Vi kör en dikt av Tomas Tranströmer den här månaden också...

Efter en lång torka

Sommaren är grå just nu underliga kväll.

Regnet smyger ner från himlen

och tar mark stilla

som om det gällde att övermanna en sovande.

Vattenringarna myllrar på fjärdens yta

och den är den enda yta som finns-

det andra är höjd och djup

stiga och sjunka.

Två tallstammar

skjuter upp och fortsätter i långa ihåliga signaltrummor.

Borta är städerna och solen.

Åskan finns i det höga gräset.

Det går att ringa upp hägringens ö.

Det går att höra den gråa rösten.

Järnmalm är honung för åskan.

Det går att leva med sin kod.

Ur

"Dikter 1954-1989"

 I höst hoppas jag på att få ha ett dystopitema med högstadiet. Jag har krattat manegen lite redan i vår genom att nämna temat till olika berörda lärare och rektorer men vi får se hur det går. Just nu förbereder jag mig i alla fall utifall att det skulle bli av och har därför läst en ny bok av den franska författaren Marion Brunet som heter "Ilos".

Marion Brunet fick ALMA priset 2025 och hon har gett ut flera böcker sedan den första kom 2013.

"Ilos" handlar om ett gäng ungdomar, med Nolane i spetsen. Året är 2052 och platsen är Marseille. Det har varit ett antal tsunamis och större delen av staden ligger under vatten. Många människor har dött av klimatkollapsens följder och det är en hård värld att leva i. 

Skillnaden mellan de UR (ultrarika) och fattiga är brutal. Korruptionen är total och de rika håller fast makten med alla medel. Men Nolane och hennes kompisar kämpar emot och tillsammans är de starkare än man kan tro. De är också vana vid att klara sig, de är starka och inte rädda för att slåss för sina liv.

En otroligt bra bok och det finns hur mycket som helst att prata om. Tyvärr är den väldigt aktuell dessutom med den värmebölja som svept över Europa. Vem kan någonsin glömma bilden av den smälta asfalten i Frankrike som visades på nyheterna för någon vecka sedan?!