Så har jag officiellt börjat på mitt nya jobb. Jag är helt slut efter första dagen trots att jag inte åstadkommit så mycket direkt. Ägnade ohemult mycket tid åt att peta in sim-kortet på nya jobbtelefonen på rätt sätt, öppna dataskärmskartongen och sådant där. 

Just nu känns allt förvirrat och oklart men det lär bli bättre, det brukar ju bli det.

Träffade två filialbibliotekarier också vilket känns bra. De kommer jag att samarbeta en hel del med i framtiden.

Boken jag vill tipsa om idag är en japansk fantasy. Och som alltid när författaren är från Japan så märks det, de har ett speciellt sätt att berätta och speciella historier att dela med sig av. Författaren heter Sosuke Natsukawa och boken heter "Katten som räddade böcker". Rintaru har bott med sin morfar och växt upp i hans antikvariat. Men nu har morfadern dött och Rintaru är helt vilse. Han går inte till skolan och väntar egentligen bara på att flytta hem till sin moster och att antikvariatet ska säljas. Men så dyker en katt upp och det är inte vilken katt som helst. Den kan prata och vill ha Rintarus hjälp. Handlingen är filosofisk och handlar mycket om människors relation till litteratur. Men det handlar också om vänskap och kärlek, att våga öppna sig för andra människor och ta klivet ut i världen. 

En speciell och bra bok.

 

 I säkert två veckor har jag gått runt och känt mig risig, haft ont i huvudet och halsen, haft febertoppar (åtminstone har det känts så), och varit trött och deppig och dessutom sovit dåligt. Ett antal morgnar har det varit osäkert om jag skulle ta mig på jobbet men så har jag klivit upp klätt på mig och ätit frukost med planen att bestämma efter det. Och så har det blivit som så ofta att när jag väl har kommit så långt så åker jag på jobbet.  

Men så i morse var det som att något förändrats. H hade Nationellt prov i svenska idag och fick därför sovmorgon. Jag hade också sovmorgon och vi fikade och allt var mysigt. Plötsligt insåg jag att jag mådde mycket bättre! Och det var då också som jag insåg hur deppig jag varit. Den där jäkla förkylningen stal min livsglädje helt enkelt! Så idag har varit en bra dag. Jag har haft fullt upp hela dagen med olika klasser och sedan hunnit klara av diverse grejer på eftermiddagen. 

Imorgon har vi bokcirkel. Boken vi ska prata om är "Hur mår fröken Furukura?" av den japanska författaren Sayaka Murata

Jag läste den för flera år sedan och tyckte att den var riktigt bra. 

Just nu läser jag Emma Hambergs senaste; "Kärlekens idioter". Alltså, jag vet inte vad det är med Emma Hamberg men jag mår alltid så bra när jag läser hennes böcker. Trots att det handlar om människor som är ganska vilse i sina liv så skriver hon om dem med så mycket kärlek att man själv inte kan annat än att tycka väldigt mycket om dem, med skavanker och brister.

Den här boken är till på köpet en av hennes bättre skulle jag säga. En helt annan handling än Agneta-böckerna, som också var bra men jag gillar nog den här lite, lite mer. 

Simona, JP och Gertrud är tre personer som överlevt genom sina egna speciella strategier. De bär alla tre, på varsitt och väldigt olika, sätt ett pansar mot världen. Bästa sättet att inte bli sårad är att inte släppa in andra. Nåja, Simona lever med skräcken och vetskapen att hon förr eller senare kommer att förlora den 19-åriga sonen  när han beger sig ut i världen. Gertruds enda kärlek och vän är ett träd som heter Alice B Toklas (jo Emma Hamberg var den som

 ledde fram mig till Gertrude Stein och Alice B Toklas så helt konstigt är det kanske inte att de båda damerna dyker upp här) och JP har mycket svårt med seriösa relationer, ett arv från sin far.

Men när de tre möts av en slump så händer det saker som alltid i Emma Hambergs böcker och det där pansrat visar sig ha sprickor. Heter det förresten pansrat i bestämd form? Lite oklart.

 Så har vi en ny vecka. Jag har tagit mig igenom två hektiska men roliga veckor med praos, Sy- och hantverksfestival och en massa annat tjohej.

Att ha två entusiastiska och glada praos piggade upp mig. Båda två jobbade på och gjorde sitt allra bästa. De yngre eleverna blev mycket imponerade av dessa stora tjejer som visade sig vara superbra på att hitta rätt böcker och att läsa högt!

I lördags satte jag mig på pendeltåget och drog till Älvsjö och Sy- och hantverksmässan. Lite tråkigt att inte ha någon att prata med men samtidigt väldigt skönt att bara knata runt, kolla och köpa det garn jag behövde. Mest blev det entrådigt lingarn som är det allra bästa när man ska sticka disktrasor. 

Hemvägen blev lite av en prövning eftersom vagnen blev proppfull med Hammarbyfans som skulle på match i Uppsala. Under ganska många timmar var jag övertygad om att de tillhörde GAIS eftersom jag tyckte att de ropade det. Men T och P himlade med ögonen när jag berättade om det hela och ville påskina att jag har noll koll, vilket kan vara lite lite sant när det gäller fotboll (eller bandy? nu blev jag lite osäker).

I alla fall så drack de öl, brölade och sjöng. Jag kan inte med ord beskriva hur utmattad jag blev...Dels ljudnivån, dels tanken på alla dessa karlar i olika åldrar som betedde sig som om de inte hade mer än två små fungerande hjärnceller och sedan kom lågvattenmärket... 

Vid Arlanda blev två av karlarna (någonstans i 40-årsåldern) kissnödiga så de gick iväg på perrongen, jag vill inte ens veta var de tyckte att det var lämpligt att kissa, medan deras kompis stod och höll upp tågdörren så att det inte gick att stänga och vi inte kunde åka vidare. En ur tågpersonalen påpekade oerhört trött och sarkastiskt att det inte var okej att låta alla andra passagerare vänta på att de skulle bli färdiga men de kunde inte ha brytt sig mindre. 

Väl i Uppsala brölade alla supportrarna sig vidare till olika pubar gissar jag.  På vägen såg jag flera som satte upp klistermärken, klottrade med sprayburkar och betedde sig. På nyheterna kunde man se i söndags att det varit misshandel på någon pub efter matchen plus att någon supporter kastat in glas på planen. 

Nu kan det tyckas som att jag lägger orimligt mycket tid på det här i stället för att skriva om mina böcker men jag känner mig fortfarande aningens upprörd över hur vuxna människor kan uppföra sig!

Puh, nu har jag fått ur mig eländet och kan tänka på roligare saker.

Jag har inte läst så många japanska böcker men varje gång jag tar mig an en så blir jag glatt överraskad.

"Innan kaffet kallnar" av Toshikazu Kawaguchi  är ett boktips från en vloggare på Youtube som jag följer. Just exakt nu kommer jag inte ihåg vem det är eftersom jag följer flera.

På ett litet café sägs det att man kan resa i tiden. Om man sitter på en speciell stol ska man kunna få en kopp kaffe och sedan resa till ett valfritt tillfälle i tiden. Men det finns många regler. Man får inte flytta sig från stolen och man måste vara tillbaka innan kaffet kallnat.

Från början var historien en teaterpjäs och det kan jag mycket väl tänka mig. När jag började läsa hade jag först svårt att fastna och undrade lite varför det här är en så populär bok? Men, som så ofta, så vände det och i slutänden tyckte jag mycket om den.

Jag håller fortfarande på med hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, del 3. Igår kväll kom jag till mars 1792 och Gustav den tredje mördades. Ett kapitel jag väntat länge på eftersom jag var mycket nyfiken på vad hertiginnan och hennes omgivning hade att säga om mordet. På grund av allt som hände åren före mordet så var det nog ingen större överraskning. Till och med kungen själv misstänkte att folk ville honom illa. Och Hedvig Elisabeth Charlotta skriver flera gånger månaderna före att kungen gjorde sig hatad av många och att det nog skulle sluta illa en vacker dag. Och hon fick ju onekligen rätt.

Ja, det är mycket intressant och väl värt att läsa trots det ålderdomliga språket och de mycket långa redogörelserna för kungens krigande och politiska handlande som jag plågat mig igenom innan jag kom fram till den här godbiten.

Autism

 Jag har ju alldeles nyss läst boken "Konsten att fejka arabiska" av Lina Liman, en bok om hennes liv och kamp innan hon fick sin autismdiagnos.

Det har inspirerat mig till en liten kort lista med böcker om autism. Det är en salig blandning med både faktaböcker och romaner. Min övertygelse är att alla människor skulle behöva läsa några böcker på det här temat eftersom det gör att vi utvecklas, får förståelse och empati för att alla människor är unika och att andra kanske inte tänker och fungerar exakt som jag.

• Konsten att fejka arabiska (Lina Liman)
• En ung naturälskares dagbok (Dara McAnalty)
• Autisterna. Om kvinnorna på spektrat (Clara Törnvall)
• Hur mår fröken Furukura? (Sayaka Murata)
• Vanliga människor: Autistens guide till galaxen (Clara Törnvall)
• Projekt Rosie (Graeme Simsion)
• Autistens överlevnadsguide till skolan (Alexander Skytte, Jian Millington) UNGDOMSBOK

 Så har vi då tagit oss upp för den gigantiska uppförsbacken som kallas januari. Trodde aldrig det skulle ske. Sedan hann jag inte mer än pusta ut av lättnad, mjälthugget och flåsandet av utmattning började lägga sig, så insåg jag att det är skottår i år! Så februari är också lite längre än vanligt. Men där i slutet av månaden är det ändå sportlov så det ska väl gå an. 

Mitt stackars barn har varit hemma i en vecka med en rejäl förkylning. Så i onsdags laddade han för att  återvända till skolan på torsdagen och vi kände oss alla glada över att han var pigg igen.

På natten mot torsdagen vaknar vi av att han står i vårt sovrum och säger att han kräkts...

I nästan ett dygn kunde han inte stå upp utan att må extremt illa. Det var väldigt, väldigt synd om honom.

Igår vände det som tur var och han kunde äta lite, men var förstås extremt trött och matt som man ju blir efter magsjuka. Nu hoppas vi innerligt att jag och T inte blir smittade. Underligt är det att H blev sjuk med tanke på att han legat hemma och inte träffat någon på en vecka.

I mangaboken "Mitt liv i Japan Från Kyoto till Okinawa" tar Åsa Ekström med oss till olika spännande ställen i Japan. Det är som en resedagbok i mangaform. Jag blir så galet sugen på att resa till Japan! Åsa är mycket bra på att förmedla sin kärlek till landet, kulturen och människorna.