Samtidigt som regnet kom vi till Vilhelmina. Där har vi träffat släktingar, slagits mot en miljon mygg och knott och ätit palt. Ikväll kom jag och H tillbaka till morfar och mormor. På vägen gjorde vi ett stopp hos två fantastiskt gigantiska New Foundlandhundar och deras familj i Dorotea.H blev helt kär i dem och har gosat och kliat tills han nästan fick träningsvärk.
Passande nog för en semester i Norrlands inland har jag läst "Isvittring, en deckare som utspelar sig i Gäddede. Det är Solveig Vidarsdotter, uppvuxen på en getgård i Frostviken, som debuterar med historien om den lille pojken Thomas som mördas på elevhemmet. Polisen Ingrid har just återvänt till Gäddede efter att ha jobbat i Stockholm under några år. Det är inte helt enkelt att komma hem och försöka leva upp till sina egna och andras förväntningar.Storyn känns som en klassisk deckare, spännande och välskriven. Ibland fastnar jag dock på vissa formuleringar och tänker att det är typiska nybörjarmeningar, sådant som jag själv skriver och retar upp mig på.
Sedan finns det ytterligare en sak som jag hakar upp mig på och det är att Solveig Vidarsdotter beskriver flera av karaktärerna utifrån om de är smala eller tjocka. Berit, till exempel, vaggar runt i sina "tjockiskläder". Även om hon och de andra sedan blir mer sympatiskt gestaltade så är det tydligt att författaren använder beskrivningen av feta människor som något negativt.