feelgood för hängmattan

Tre dagar i rad med strålande sommarsol, en lagom bris och värme. Även denna sommar kommer jag att minnas som härlig. Nu har jag kommit in i semesterlunken, ligger halva nätterna och läser och "En nypa salt" tog mig bara en dag att plöja. Den passade perfekt för bryggan igår, varm, lite sorglig med en sensmoral som lyste igenom men ändå kändes okej. Det var kanske inte den bästa bok jag läst men helt okej. Meg (som fått namnet av nutmeg = muskotnöt) kommer hem till sin svårt sjuka mamma. Hennes högsta önskan är att få veta sanningen om sitt och mammans liv eftersom mamman har ägnat hela Megs liv åt att fantisera ihop fantastiska minnen och historier. Mark, Megs pojkvän, som är forskare hejar på henne att tvinga fram sanningen men det är inte så lätt. Mitt i alltihop anställer Val, som mamman heter, en trädgårdsmästare som har sitt eget speciella sätt att se på livet. Det är omöjligt att inte tycka om Meg och Val. Man förstår bådas val och utgångspunkter. Det är en varm bok som stannar kvar som en solstråle inombords.