"Berit Claesson, assistent", sa nästa person som kom fram till Ingrid. Hon var kort och fetlagd. Det svarta långa håret såg färgat ut och makeupen var kraftig. Tjockiskläderna med inslag av svart spets. gjorde att hon såg ut som en Michelingubbe förklädd till dominatrix.
Jag vet inte, på ett sätt får jag en tydlig bild av hur Berit ser ut, men jag tycker att hon kunde ha beskrivits på ett smakligare sätt.
Ett stort genrehopp blev det med nästa bok. I flera månader har jag haft "I kroppen min" av Christian Gidlund på nattduksbordet. Det är bokvarianten på hans blogg om livet med cancer. Jag har hört och sett flera intervjuer med honom tidigare och visste att den här boken var inget jag kunde ge mig på hur som helst. Nu, med utvilad hjärna och hjärta kände jag mig redo, tog ett djupt andetag och läste. Och den var sorglig och hemsk, men samtidigt osentimental och rakt på sak. Jag tog mig an den på samma sätt som när jag ska ta en simtur i iskallt vatten. Det gäller att vara snabb, inte tänka för mycket eller andas för djupt. Boken får en onekligen att tänka på livet och döden och meningen med allt.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar