Gräset sjunger

Idag har det varit en strålande vårdag här och jag och H travade ut i naturen lagom till hans morgontupplur. Vi satt nere vid vattnet, H snarkade belåtet och jag tittade på vårystra änder och läste Doris Lessing. Huvudpersonen Mary är knappast en sympatisk person. Jag har svårt att tycka om henne samtidigt som jag tycker väldigt synd om henne. Samma sak gäller för hennes man Dick. De har helt enkelt hamnat på totalt fel ställe i livet och de misslyckas med att anpassa sig till de förutsättningar som råder runt omkring dem. Jag måste påminna mig om att de inte kan rå för den bild de har av svarta (osjäliga djur i princip). Jag förstår varför Doris Lessing fått Nobelpriset. Hon skriver fängslande och om svåra ämnen med stor insikt. Det är med förväntan jag kryper ner i sängen ikväll och läser den tragiska historien om farmaren och hans fru i Rhodesia.