En sak jag funderar mycket på när jag sitter här och skriver om böcker som jag tycker om och vill locka andra att läsa är hur man egentligen ska förmedla den där känslan som infinner sig när man förlorat sig i en riktigt bra bok? Hur ska man få någon att bli så sugen på en bok att den personen bara MÅSTE läsa den? Det är en fråga som jag ofta ställer mig när jag försöker fånga intresset för böcker hos de barn och ungdomar jag jobbar med också. Det är ju det bästa som finns att gå in i en annan värld och fångas så totalt av den att du kliver ut ur den efter sista sidan och är uppfylld i hela kroppen av det du har upplevt. Kanske har du förändrats en smula, börjat tänka på ett nytt sätt. För varje bok jag läser växer nya tankar fram och jag förstår andra människor lite mer. Några av mina bästa stunder i klassrummet har varit när jag har övertalat en elev att läsa en bok som jag vet är bra och den eleven sedan suttit okontaktbar och rödkindad och läst tills man nästan fått plocka bort boken. Det är som att ge bort en present till någon när det händer.

När jag nu läser "Boktjuven" inser jag hur svårt det måste ha varit att vara tysk under andra världskriget. Det kanske jag har förstått rent intellektuellt förut också, men inte med hjärtat. Hur ska man kunna behålla sin medmänsklighet och empati i en miljö där du faktiskt straffas med döden om du bryr dig om andra männsikor, i det här fallet judar? Om man måste välja mellan att stå upp för det rätta eller rädda sig själv och sin familj så blir valet plötsligt ganska svårt, eller kanske lätt...? Om jag jobbade på högstadiet eller gymnasiet skulle den här boken ha en given plats i undervisningen. Vilka diskussioner man skulle kunna ha! Det skulle också lätt gå att överföra frågorna till dagens samhälle dessutom.