Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag är en bokgalen lärare som just nu sadlar om till bibliotekarie.

fredag 4 december 2009

Lilla huset på prärien


Det är fredag eftermiddag. Pizzadegen är på jäsning, H sover och det är snart dags för fredagsmys... Vi har varit på biblioteket idag och lekt. Jag kan varmt rekomendera barnavdelningen på Uppsalas stadsbibliotek. Det är bland det mest barnvänliga ställe man kan tänka sig. Mysiga sittplatser att sitta och läsa sagor på, leksaker för olika åldrar och en lekvägg med saker som låter och lyser för de minsta. Dessutom har vi under hösten gått på sångstunder i deras sagorum. Att man dessutom kan grabba en bok och läsa då och då gör ju inte saken sämre.

Om man tar en tur på vuxenavdelningen så kan jag också tipsa om en rolig tävling de har där just nu. Fram till jul (tror jag det var) kan man skriva ned sitt bästa läsminne och vinna priser.

Det var det om dagens aktiviteter!


När jag skulle skriva ned mitt läsminne där på biblioteket så hade jag väldigt svårt att välja vilket jag skulle ta. Böckerna jag läste i bokslukaråldern glömmer jag aldrig. Det finns så oerhört många bra ungdomsböcker som blivit som gamla vänner. Jag läser väldigt sällan om böcker, men när jag gör det så är det böcker jag läste när jag var i tio till femtonårsåldern.

Laura Ingalls Wilders serie "Lilla huset på prärien" skulle jag kunna läsa om hur många gånger som helst. Det finns ingen som kan beskriva vedermödorna för en nybyggarfamilj på prärien som hon, vilket märks på att hennes böcker ju fortfarande är populära och diskuteras i media emellanåt. Bara häromsistens läste jag i tidningen att dottern Rose, anklagas för att vara den egentliga författaren till böckerna. För mig spelar det ingen roll, jag älskar böckerna!

Man får följa Laura och hennes familj från att hon är liten i den första boken "Det lilla huset i stora skogen" till den sista boken "Vägen hem" som är mer av en dokumentär bok med bilder. I den boken är Laura ute på en egen nybyggarfärd med sin man Almonzo och dotter Rose. Böckerna beskriver alla vardagens sysslor. I många år har jag drömt om att äta rostade kastanjer, plommonpaj, sötpotatis och alla andra spännande saker som det berättas om. Det var en hård tillvaro, men man fick samtidigt känslan av att det var en tillvaro där allt var möjligt, trots oväder, skördar som slog fel, gräshoppsinvasioner och liknade saker.

Sedan har vi också tv-serien som bygger på böckerna, till viss del. Jag älskade den serien som liten, vem kan någonsin glömma avsnittet när Mary blir blind!!! Nu på senare år har serien gått i oändliga repriser och nu kan jag tycka att den är lite för sirapssöt och att de tappat bort sig från ursprungshistorien alldeles för mycket, men det är förstås fortfarande nostalgiskt att se den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar