Skolan är igång och igår troppade det första gänget elever in på rasten, samma som hängde här i våras. Vi får se om de växt på sig under sommaren eller om de fortfarande är lite busiga. Två av tjejerna blev i alla fall överlyckliga när de upptäckte att jag investerat i två böcker om Taylor Swift. Så då kände jag mig lite nöjd.

På två dagar har de också lyckats smälla upp ett antal skolbaracker precis utanför fönstret i biblioteket. Det är det första steget i byggnaden av den nya skolan tror jag och barackerna ska tjäna som klassrum under byggets gång. Lite trist är det att nu stirrar jag in i de där barackerna och kan inte se något annat. Vi lär också få det mörkare i lokalen eftersom de skymmer solen.

Idag kommer första årskursen. Det är femmorna jag ska träffa och jag känner mig glad och lite förväntansfull. Imorgon blir det träff med de nya sexåringarna. Jag har suttit och gjort lånekort i ett par dagar åt dem och insåg hur oerhört små de är, man glömmer det varje år. Några fyller inte sex förrän i slutet av december. 

När jag åkte hem efter semestern släpade jag med mig ett gäng böcker som ingår i bokcirkeln som jag, min syster , pappa och faster kör med. När vi köpt och läst böcker så skickar vi vidare dem till varandra. Ibland blir det rundgång och samma böcker cirkulerar flera gånger vilket har fått mig att rensa lite i sommar och nu funderar jag på var dessa böcker ska hamna...

I alla fall...

Mitt höstprojekt är att plöja igenom så många av de där böckerna som möjligt så att de inte bara blir liggande. Hittills har det blivit fem stycken vilket jag är nöjd med.

"Smultrontjuven" av Joanne Harris är en fortsättning på "Chocolat", ni minns den som filmatiserades av Lasse Hallström.

Vienne är en häxa med två döttrar Anouk och Rosette. Hon har slagit sig ner i den franska byn Lansquenet-sous-Tannes där hon har en aningens magisk chokladbutik. Anouk har flyttat med sin pojkvän (till Viennes stora sorg) och Rosette är en mycket speciell person. 

När den gamle blomsterhandlaren Narcisse dör så låter han Rosette ärva hans skog vilket väcker mycket upprörda känslor i byn.

Först trodde jag att jag inte skulle gilla boken alls och jag hade inte heller förstått från början att det var en fortsättning på "Chocolat" som jag inte läst utan bara sett filmen. Men sedan kom jag igång och blev fast. Bokens språk är vackert, rikt och med magi.

Nästa bok innehåller sagor om de nordiska gudarna. Det är Katarina Harrison Lindbergh, fru till historieprofessorn Dick Harrison för övrigt, som skrivit "Nordiska gudasagor".

 

Det är fascinerande då jag ju läst de där myterna i olika versioner, senast av Neil Gaiman, och någonstans borde jag bli trött på dem? Men nej, varje författare som tar sig an dem gör det med sin egen vinkling och vips blir det intressant. 

Jag har dessutom fastnat för en podd som Katarina Harrison Lindbergh och Dick Harrison driver tillsammans som heter "Harrisons dramatiska historia" där de går igenom viktiga historiska företeelser och skeenden. Dick är aningens påfrestande ibland med långa förklaringar och utläggningar och låter väl kanske inte alltid sin fru komma till tals men de gör ändå podden på ett spännande och intressant sätt.

Så till något helt annat.

"Allt vi aldrig kom över" är en feelgood som jag sett snurra ganska mycket på BookTok. Den är skriven av Lucy Score och innehåller kärlek, dramatik, humor och ett överraskande rått språk när det kommer till sex, för sex innehåller den verkligen också. 

Jag läser väldigt mycket och reagerar sällan på råa uttryck men i den här så kände jag mig ibland som en pryd tant. Med det sagt så fnissade jag olämpligt högt några gånger på bussen och jag kommer att läsa mer av henne.

"Semesterbokhandeln" av Kiley Dunbar är en feelgod som jag faktiskt köpt själv. Titeln kändes klockren när jag travade in på bokhandeln första veckan på semestern.

Nu kanske handlingen inte var riktigt, riktigt lika klockren som titeln men den passade ändå mycket bra i hängmattan.

Jude svarar på en annons där man får driva en bokhandel under två veckor, bo ovanpå affären och sköta ett café. Tanken är förstås att hennes pojkvän ska följa med men så blir det inte. 

När Jude kommer fram, redo att sköta bokhandeln ensam, så dyker det upp en stor luns till karl som säger att han minsann också fått uppdraget samma veckor. Inte bra! Eller...?

Min sista bok så här långt är en biografi om Björn Afzelius. Jag är uppväxt med musik av Björn Afzelius och Mikael Wihe, min mamma lyssnade väldigt mycket på dem och jag gissar att det är därför boken hamnat hemma i mina föräldrars bokhög.

"Björn Afzelius En god man (och bara en människa)" är skriven av vännen Gunnar Wesslén. Intressant men kanske inget stilistiskt mästerverk. Man får veta en hel del om Afzelius liv och jag kan bara konstatera att han var en väldigt trasig människa med många bottnar.