Gå till ett bibliotek men läs inte Farliga fantasier!

Här sitter jag, i yllesockar, yllekofta och under mysfilten och har äntligen läst klart om dansk bibliotekspolitik. Huset har inte riktigt hängt med på att det är vinterkyla ute än så det är aningens kyligt här inne. I köket stökar de höstlovslediga killarna och bredvid mig, under bordet sitter kaninen och studerar mig ingående. Jag vet inte om den blicken är nöjd eller uppfordrande. Han är fortfarande inte nöjd med att vara en utekanin, men pälsen är nu tjock och tät och vad han än själv säger så mår han bäst ute på altanen. Den kaninen pratar så mycket strunt ibland och vet inte sitt eget bästa. Artikeln var bra, trots att jag har haft lite svårt att fokusera under dagen. Skulle bara åka och byta till vinterdäck lite snabbt på förmiddagen. För det första tog det en timme och för det andra fick jag veta att mina vinterdäck var tolv år gamla och totalt uttjänta. Jag trodde jag skulle få hjärnblödning när jag hörde det. Det är bara ett par år sedan jag köpte nya däck, trodde jag. Någonstans på vägen har något hänt. Har jag blivit lurad av en verkstad? Det finns två områden där jag känner mig totalt utlämnad och alltid har misstanke om att bli utnyttjad och det är bilverkstäder och tandläkare. De kan göra vad de vill eftersom jag inte kan något själv och det blir alltid dyrt. Slutet på den här bilhistorien är att dagens bilmekaniker nog såg på mig att jag blev lite gråtfärdig, för han beställde nya däck till mig, för ett bra pris, och  bytte till mina nuvarande vinterdäck gratis.
Sedan skulle jag till biblioteket för att låna kurslitteratur. Nehe,..då hade de stängt tidigt idag för att det är allhelgonahelgen (kunde jag ju ha räknat ut med lilltån egentligen). Så det var bara att åka hem igen. Ingen bra och effektiv dag.
Fast nu är det fredag, maten puttrar på spisen, jag har Sofia Karlsson i hörlurarna och kanske ska jag sticka lite på en disktrasa och lyssna på en ljudbok strax.
Efter diverse kringelkrokar i tankarna så ska jag bara säga att artikeln gav mig lite intressanta tankar trots allt. Den handlade om vad som egentligen är bibliotekens och bibliotekariernas  uppdrag? Vad avgör om ett bibliotek är "lyckat" eller inte? För vem har vi biblioteken? Hur mäter vi deras framgång? Måste alla nyttja det? Och sist men inte minst; Ska biblioteken få finnas även om de inte är ekonomiskt lönsamma? Kan man ens mäta det som bibliotek ger sina medborgare?
Under den här hösten när jag fått en inblick i hur man egentligen resonerar så märker jag att så mycket handlar om att kunna mäta framgång för att motivera sin existens. Antalet besökare ska räknas, aktiviteter, antal utlånade böcker, ja allt man kan räkna räknar man. Jag förstår också att det inte är bibliotekarierna som älskar statistik, inte kulturcheferna och inte användarna. Kanske politikerna? Jag vet inte. Men man kan ju inte mäta de där som kommer in varje vecka för att prata bort en stund och läsa tidningen. Inte heller de där skoleleverna, som nästan varje dag tar rundan genom biblioteket för att heja och kolla vad jag pysslar med, eller vill kolla  vad saker och ting egentligen heter på svenska, är särskilt lätträknade. Men det betyder ju inte att biblioteket inte finns för deras skull! Jag har inga bra svar på alla frågor. Men jag vet att det bästa med biblioteken är just det där att de finns för alla. Vem du än är, vad du än behöver och vill ha så är du välkommen. Vi har så få ställen som är utan krav, där du bara kan finnas till.
Hm, jag ber om ursäkt för att jag blir så uppihejsan så här på fredagskvällen, men för mig är biblioteket symbolen för allt jag tror på.  Där är du alltid välkommen, vem du än är, och där kan du få svar på frågor, gemenskap och lugn plats. En plats utan krav och där du kan träffa människor du annars aldrig skulle möta. Okej, nu får jag be om ursäkt för att jag blir lite högtravande till på köpet men jag bjuder på det eftersom det är precis så jag känner. Kanske lever inte alla bibliotek upp till dessa förväntningar men för mig är det vad det är.
Jag går till jobbet varje dag med en glad och varm känsla och det beror inte bara på att jag ska få klappa böcker hela dagen utan lika mycket för alla de trevliga möten jag kommer att ha. Dessutom har jag förstått att jag inte var less på lärarjobbet, jag var bara så trött på allt det där andra, möten, administration, granskning, måluppfyllelse, kritik...ja ni vet.

Och så har jag slutligen en bok som ni inte behöver läsa. Inte ens jag, som står ut med det mesta som Nora Roberts har skrivit kan tycka att "Farliga fantasier" borde ha lästs. Tråkig, ojämställd hjältinna, en hjälte som hade blivit anmäld för våldtäkt direkt om han hade funnits i verkliga livet. Slöseri med tid, men jag hann sticka två disktrasor under tiden eftersom jag hörde den som ljudbok.