Blogginlägget avslutades lite rumphugget igår eftersom jag plötsligt var sekunder från att somna med pekfingret på tangenten. Det jag tänkte skriva (tror jag) var att  jag lärde mig lite om hur det kan vara att leva med en annan verklighet och att man kanske inte är så annorlunda trots att man upplever andra saker än den genomsnittliga personen. Intressant var också att läsa om hur självklart det var i hennes lilla by att folk kunde se genom olika dimensioner och hur man använde det i det vardagliga livet. Och då pratar jag förstås om "Hon som ser" av Eva Wiklund.

Dagens inlägg kommer att handla om en barnbok.
Rune är en vanlig kille. Han och hans kompis bygger på en koja, men ett gäng med stora killar förstör den. Rune känner sig lite ensam. Hans morfar har just dött, mamma och pappa är ledsna. Men så sitter morfar där, på en sten och Rune får prata med honom. Och Rune får en idé om hur han ska hämnas på de där jobbiga killarna. Så på nätterna förvandlas han från den vanlige Rune till superhjälten Brune! Och han får sin hämnd, på ett något oväntat sätt. Hur det går? Ja, det tänker jag inte berätta. Klart läsvärd för bokslukare i lågstadieåldern.

Boken heter "Brune" och författaren är Håkon Övreås.