Sist jag skrev var det lördag och nu har det redag gått en vecka! Vad hände?! Förra helgen var riktigt mysig. Vi plockade bort stödhjulen på H:s cykel och precis som jag misstänkte så kunde han cykla utan problem. Grannarna undrade kanske lite vad vi pysslade med när vi svischade förbi för femte gången. H tycker fortfarande att det är lite läskigt att vara själv utom synhåll från huset så jag eller T fick cykla bredvid när vi for runt kvarteret. Redan på andra varvet började den stolta fyraåringen göra cykeltricks, typiskt.Sedan hade vi middag med mina systrar med barn. Den ena familjen sov till och med över, till vår stora lycka.
Igår var jag och systrarna på Stadsteatern och såg Hamlet. En modern variant med ölburkar, rymdvarelser och zombies. Kritiken i tidningen var inte så översvallande men vi tyckte att den var grymt bra.Det känns som att det nog kommer att ta ett par dagar att fundera på olika delar av föreställningen och symboliken.

Till skillnad från många i min omgivning så njuter jag av hösten, den klara luften, regndagarna då man kan lulla runt inne och mysa.Jag märker också att jag plötsligt hinner läsa lite mer än för en månad sedan. Just nu håller jag på med en gammal Nora Roberts; "Solens diamanter". Den är skriven i början av -90-talet och det märks att språket inte är lika drivet och utvecklat som i hennes nyare alster. Stilen är dock sig lik. Det är första delen i en triologi och man anar upplägget på hela serien redan av baksidestexten. Jude är en 29-årig lärare som vantrivs med livet och flyr till sin farmors stuga på Irland. Där får hon nya vänner, börjar samla på sagor och sägner och hittar sig själv. Naturligtvis finns den snygge mannen där, som fascineras av den vackra men osäkra kvinnan. Och, det vore inte Nora Roberts om det inte fanns lite övernaturliga inslag. Lite kul tycker jag att det är att hon beskriver lyckan över att skriva ner historier. Det känns som att man får en glimt av hennes egen skrivarglädje.