Tänk om alla dagar var så här...Eleverna har höstlov och jag och syfröken har varit i biblioteket hela dagen. Efter att jag åkt hem i fredags bestämdes hastigt och lustigt att biblioteket ska byta plats med en fritidsavdelning. Det kommer att bli jättebra och alla parter är mycket nöjda. Men, det blev en del jobb förstås. Vi har tömt bokhyllor, sorterat och klassificerat böcker, packat i kartonger som sedan skulle bäras till det andra rummet. Några av barnen på fritids kom och hjälpte till och de har jobbat som djur! De ville aldrig sluta och blev nästan lite upprörda när vi sa att de var tvungna att äta lunch. Deras entusiasm får mig att tänka att vi kanske borde låta barn få vara lite mer delaktiga i olika sysslor och ge dem mer ansvar.
På hemvägen, efter att ha gymmat med min syster, satt jag på bussen och skulle bara läsa lite i "Amerikauret". Helt plötsligt hände en så fruktansvärt sorglig sak i boken som jag inte var beredd på vilket gjorde att jag satt där och grät på bussen. Och inte grät jag på ett diskret och vackert sätt med lite glansiga ögon, nej då. Det var snörvel och snor. Och rätt som det var slog det mig att jag hade musik i lurarna så även om jag själv inte hörde snyftningarna och snörvlet så betydde inte de övriga i bussen gick miste om det. Hm...Undrar vad de tänkte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar