Jag har avslutat Alice Munroes bok "Nära hem" som innehåller noveller från tre av hennes tidigare böcker; ""Äpplen och apelsiner", "Kärlekens vägar" och "Jupiters månar", och kommer absolut att läsa mer av henne. Om man ska hitta en gemensam nämnare i berättelserna så är det nog känslan av att vilja förändra och gå iväg. Det handlar om att leva i förhållanden som gnager på ett eller annat sätt.  Naturligtvis är det svårt att säga så mycket om en person som just fått Nobelpriset (jag drabbas av formuleringsångest) men jag tycker om hennes sätt att skriva, att det är vardagligt men ändå intelligent och handlar om stora livsfrågor.