För andra dagen är jag hemma med ont i magen, men eftersom jag känner mig betydligt bättre idag så blir det jobbet imorgon, och tandläkaren. Urk, en rotfyllning är mycket långt ifrån hur jag vill inleda helgen, men vad gör man?
Nu när jag är hemma har jag suttit och slösurfat på nätet. Jag blir gråtfärdig när jag läser om allt elände. På Facebook kan man nu gå med i Matkassen , som förmedlar kontakten mellan dem som behöver hjälp med mat kläder och liknande till sig och sina barn och dem som vill hjälpa. Det som gör mig arg, ledsen och uppgiven är inte att sidan finns utan att den ska behöva finnas! Varför ska dessa människor som har det tillräckligt svårt på alla sätt dessutom behöva be andra, mer lyckligt lottade, om hjälp och vara tacksamma för den hjälp de får?! Vart är vi på väg? Varför är vi inte rädda om det samhälle där ingen ska behöva vara hungrig och otrygg? Jag får ännu mer ont i magen när jag tänker på att jag och min familj, som har det bra, sparade pengar på banken, ett fint hus och kan unna oss ganska mycket av det vi vill ha, bara är en långtidsjukskrivning ifrån att vara den där som måste böja ryggen och be om andras välgörenhet. Om man undrar hur det känns att vara en av dem som får krypa så kan man ju alltid läsa Vibeke Olssons serie om Bricken som inleds med "Sågverksungen",
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar