Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag är en bokgalen lärare som just nu sadlar om till bibliotekarie.

lördag 22 oktober 2011

Oktoberlördag

Hur spenderar man bäst en oktoberlördag?
Jo, man springer ikapp ett Stockholmståg, eftersom ens sällskap skuttat tigerskutt hela vägen till stationen . Sedan missar man i alla fall tåget eftersom biljettautomaterna inte fungerar. När man äntligen är i huvudstaden, har fikat med E och I och det är dags att börja shoppa loss så inser man plötsligt att det inte är någon bra idé att strosa i affärer med barnvagn i Stockholm, en lördag, då det är fullständigt proppat med folk överallt som blir extremt irriterade när de springer in i den tydligen osynliga, men ack så skrymmande vagnen.

Så, var hamnade jag och vagnsinnehavaren( som sov som en vedklabb i två timmar)? Jo, på Kulturhusets bibliotek. Det var ett genidrag, om jag får säga det själv. Där satt jag i lugn och ro. i en plastbubblefåtölj som dinglade bredvid fönstret. Ja, det låter lite skumt men tänk er en hängmattekonstruktion... Jag läste Janet Frame och H sov i väntan på T som var tvungen att jobba i ett par timmar.

Janet Frame är verkligen en fantastisk bekantskap. Jag så filmen"En ängel vid mitt bord" baserad på hennes självbiografiska böcker och tyckte att den var fascinerande. Hon var en författare från Nya Zeeland som satt inlåst på mentalsjukhus under en period. Precis när hon skulle lobotomeras upptäckte en av läkarna att hon var författare och hade fått ett pris. Det räddade henne och hon kom ut från sjukhuset.

"Mot ännu en sommar" skrevs redan 1963 men Janet Frame tyckte att den var alltför personlig och den gavs ut först efter hennes död. Den handlar om hur hon blir bjuden hem till bekanta över en helg. Hon tackar ja trots att hon är mer eller mindre socialt handikappad. Hon klarar inte av de sociala reglerna och kan inte avläsa andra människor. Det tar stopp någonstans mellan hennes tankar och tal. Alla förväntar sig en verbal, intellektuell och spirituell författare att föra djupa samtal med men får en fåordig, blyg kvinna som svara enstavigt på tilltal. Grace, som hon kallar sig, är också övertygad om att hon har förvandlats till en fågel vilket också försvårar umgänget med andra. Samtidigt som man våndas med henne i umgänget med familjen hon besöker så får man också följa hennes mycket skarpsynta och djupa funderingar. Det är svårt att beskriva handlingen utan att den låter platt, men den har vackert språk och man lär verkligen känna Grace. Jag tycker väldigt mycket om den och tycker att det är avkopplande att läsa om en människa som inte följer konventionens regler men ändå är så klok. I dagens samhälle kan man behöva påminnas om att det rätta inte alltid är att följa mallen...

När jag läser den så önskar jag så mycket att min farmor hade levt så att jag kunde diskutera den med henne. Hon hade tyckt om den, det är jag helt säker på och hade nog haft mycket att säga om boken och Frames liv.

Om ni undrar varför bloggen inte är sig lik så har jag upptäckt var man ändrar utseendet. Jag blev alldeles entusiastisk och tyckte att det var jättekul att greja. Men jag vet inte om resultatet blev så lyckat? Pappa, du brukar vara brutalt ärlig, vad tycker du?

3 kommentarer:

  1. Nja, brukar jag vara brutalt ärlig? Det är ju alltid uppfriskande med förändringar. Finns det andra layouter också?

    SvaraRadera
  2. Oh ja, alldeles för många. Man blir konfys och hagalen...

    SvaraRadera