Niceville

För tredje helgen i rad har jag varit sjuk, helt osannolikt med tanke på att jag är den friskaste människan i universum i vanliga fall... Nåja, inget ont som inte har något gott med sig. I natt när jag inte kunde sova på grund av mina krämpor så passade jag på att läsa "Niceville". Och idag har jag mest legat på soffan och läst. Det var med sorg i hjärtat jag kom till sista sidan. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut!

Som alltid, får man veta så mycket mer i boken än i filmen.
Boken handlar alltså, som jag nämnt förut, om den 23-åriga Skeeter som återvänder från New York som nyutbildad journalist. Hennes dröm är att skriva och hon börjar intervjua en färgad kvinna, Aibileen, om hur det är att vara hembiträde åt vita familjer. När hon sätter igång med projektet har hon ingen aning om vilka krafter som väcks. Även om man har hört och sett om hur det var i Mississippi på 60-talet så känns det helt ofattbart när man läser om hur de vita kvinnorna utnyttjade sin makt mot de hembiträden som slet och tog hand om deras hem och barn.

Jag tycker verkligen om att alla människor i boken beskrivs som just människor, med bra och dåliga sidor. Ingen, men samtidigt alla, är offer för ett system och värderingar som påverkar alla delar av livet. Ingen är enbart ond eller god (utom miss Hilly då kanske som verkligen inte är någon trevlig person, men även hon är ett offer för sin uppväxt).

Det här är nog faktiskt den bästa bok jag har läst i år och jag kommer att bära med mig den under lång tid!