Den senaste frågan från Annika och hennes bloggjerka är:
Vilken "byggsten" tycker du är absolut är viktigast i en bok: språket, intrigen, karaktärerna, en kombination, annat?
För mig är det ingen tvekan. Jag läser för att mata själen och då måste det vara en handling som fångar mig. Därmed är det inte sagt att jag inte uppskattar ett vackert språk eller spännande karaktärer, men jag kan, i de flesta fall stå ut med ett taffligt och magert språk om handlingen är tillräckligt bra. Jag har svårare för författare som jobbar så mycket med det stilistiska att de glömmer handlingen. Som alltid finns det undantag, t ex boken "Pianot" som baserades på den helt underbara filmen av Jane Champion. Jag kunde inte läsa klart den boken, vilket i princip aldrig händer, eftersom den var så usel.
Det bästa är förstås när alla delarna i en historia håller hög klass!
Jag är något av en språknörd och om språket är taffligt, innehåller (alltför)många felaktikheter eller om det kryllar av syftningsfel så slutar jag läsa oavsett hur bra intrigen är. Det senaste exemplet är Strindbergs stjärna som jag irriterade mig på från sidan ett.
SvaraRaderaDetta kanske är synd för vad jag har förstått är handlingen helt okej i den boken.