Att ha en liten pojke hemma innebär att man har en ganska intensiv tillvaro. När man är snart två år så är allt fantastiskt, både det som är nytt och det man känner igen. Det är omöjligt att inte dras med i entusiasmen över en ekorre i fågelbordet, en extra stor och fin hund på stan eller mjuka snöflingor som singlar ner. På kvällarna när vi krupit ner i sängen, H har dragit upp täcket till hakan (väldigt viktigt), slurpar i sig sin välling och vi läser om Max, Mamma Mu, Molly Mus och alla andra vänner så brukar jag tänka att bättre än så här blir det inte!
Lite mindre nöjd känner jag mig när jag inser att H blir inspirerad av hyssen som Max och de andra gör. Men det är väl sådant man får leva med.

Efter mitt förra inlägg slog det mig att det är januari 2011 och att november då filmen "Igelkotten" hade premiär har varit för länge sedan. Ibland har jag noll koll...Jag ser mycket fram emot att se den i alla fall.