Helena Henschen

Imorse när jag läste tidningen såg jag att Helena Henschen har dött. Hon var 70 år och jobbade för fullt med sin tredje roman. Jag tyckte mycket om både "I skuggan av ett brott" och "Hon älskade". Den första handlar om hennes släktingar som var inblandade i de von Sydowska morden i början av 1900-talet.

Den andra boken handlar om Henschens farmor Signe Thiel, en stark och spännande kvinna.

Igår sa en av mina elever en mycket klok sak som jag tycker visar att barn ganska ofta är klokare än vuxna, åtminstone på vissa områden...
Vi pratade om en lärare och då sa hon att
-jag tycker inte om henne, men hon tycker om mig ,så det går bra ändå.

När jag var i den där åldern var jag också klok. Nu tycker jag att jag har förfallit. Senast idag kunde jag inte låta bli att prata skit vilket genast gav mig dåligt samvete. Varför kan man inte ha lite bättre karaktär här i livet?

Jag har fem sidor kvar av "Spill". Jag förstår inte varför den blivit så seg för mig. Den har ett strålande språk. Man känner riktigt stämningen i dåtidens Sverige. Men ändå har jag inte lyckats drabbas av den. Kanske är det fel tidpunkt för mig att läsa den? Det kanske är för mycket annat som snurrar i min hjärna just nu. Hedda, som huvudpersonen heter, har varit lite irriterande av och till också. Trots att jag tycker synd om henne för att hon har så egocentriska föräldrar, hela tiden förväntas offra sina egna intressen för alla andras samt råkar ut för beräknande och fräcka människor i omgivningen, till exempel hyresvärdinnan Blondie, så är det något som retar mig med henne fast jag vet inte vad.

Ellen Key

Jag har fått en helt oväntad stund för mig själv idag. Vi hade besök av farmor med hund i morse och då bestämde H att han ville följa med dem hem en stund. Jag gick och tränade, ingen rolig upplevelse, och nu är T och hämtar H. Så vips kan jag ägna mig ostört åt en stunds bloggande.



För något år sedan lästa jag Ingela Bentds bok "Ett hem för själen" som handlar om Ellen Key och hennes hem Strand. Det är en vacker och inspirerande bok som fått mig att fascineras av Ellen Key. Nu har jag läst ytterligare en bok om henne, lika spännande den. "Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)" av Anneli Jordahl. Den handlar om kärlekshistorien, som utspelade sig i brevform, mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen. De två brevväxlade under många år men möttes bara ett fåtal gånger. Feilitzen var gift och hade fyra barn. Det var en tid då kvinnor började ifrågasätta patriarkatet och ville skapa sig egna liv vilket hade sitt pris många gånger. Breven i boken är fiktiva, Ellen Key brände de flesta brev från honom, men Jordahl har studerat de brev som finns bevarade samt de brev som Key skickade till Feilitzen.



Efter att ga läst denna bok har jag blivit ännu mer nyfiken på Ellen Key och vill lära mig ännu mer om henne. Tänk också att få besöka hennes Strand dit det fortfarande kommer stipendiater för att skriva...

Irriterande läsning

Vi har varit så trötta hemma hos oss i veckan. Varje morgon när klockan har ringt så har vi alla tre gäspat, suckat och pustat. H har försökt med alla möjliga trick för att vi ska ligga kvar med honom. Eftersom han är smart kille har han insett att det bästa sättet att få sin mamma att vilja ligga kvar är att fluffa hennes kudde, klappa på den och säga
-häj mamma, mammas kudde...
Hur lätt är det då att kliva upp, jag bara undrar???


I min klass läser jag just nu en fantastiskt spännande bok av CamillaLagerqvist som heter "Cirkusflickan". Huvudpersonen heter Ellen och när hon är sex år, 1907, säljs hon av sin mamma till en cirkus. Det låter som en hemsk mamma, men hon är fattig och måste jobba hela dagarna. Till barnvakt har hon anlitat en grannflicka som struntar i sitt uppdrag och låter Ellen driva vind för våg. Ellen tillbringar dagarna med att leka , balansera på räcken och studera folk på ett torg. Där blir hon upptäckt av en cirkuskvinna som ser att det här en flicka med talang för balanskonster.

Madame Zenitha, som hon kallar sig, lyckas med fula knep, övertala mamman att lämna ifrån sig dottern för att hon ska få ett bättre liv. Man får sedan följa Ellens liv på cirkusen. Hon väntar hela tiden på ett livstecken från sin mamma, men får aldrig något.

Boken är jättebra, men det finns ett par saker som irriterar mig extremt mycket! För det första så finns det rent språkliga fel. Det fattas ord ibland ( naturligtvis hittar jag just nu inte något exempel, men jag kanske återkommer med det senare).

För det andra så använder sig författaren av kreativa och mycket konstnärliga liknelser. Göran Hägg poängterar i sin "Nya författarskolan" att alla författare ska akta sig mycket noga för allför avancerade liknelser och uttryck och jag är nog böjd att hålla med.

Ett exempel i den här boken är beskrivningen av Madame Zenitha.
"Hon såg nästan ut som en karl med grova drag och en näsa lika bred som haspen till vårt dass."
Inte för att jag vet hur det är för er andra, men jag ser bara ett ansikte med en stor hasp i stället för näsa framför mig.

Ett annat spännande exempel är när man får veta hur det såg ut i Berzelii park. Där fanns "blommor i alla regnbågens färger och humlor och fjärilar flög mellan de sammetslena kronbladen."
Jag kan inte låta bli att tycka att det låter aningens högtravande. När jag läser högt för eleverna så känner jag också att jag liksom fastnar lite vid sådana passager för att flytet i texten kommer av sig.

För ett tag sedan så skrev jag i ett inlägg till Bloggjerkan att jag inte hetsar upp mig på språket, men okej, jag kanske gör det lite då i alla fall...

Bloggjerkan för den här veckan

Veckans bokbloggsjerka lyder som följer: "Hur sprider du ordet om din blogg?"

För drygt ett år sedan när jag började blogga så berättade jag för min familj och ett par vänner att jag hade satt igång. Men jag ville inte säga det till så många eftersom jag inte var säker på att det jag skrev skulle vara värt att läsa. Efterhand som jag har blivit lite mer varm i kläderna, har jag upptäckt att det är väldigt kul när andra läser och kommenterar det man skriver, så nu berättar jag för folk lite då och då att jag bloggar.

Bloggjerkan har varit ett bra sätt att hitta nya bloggar att läsa och att sprida sin egen blogg. Jag kommenterar andras inlägg ibland när jag tycker att jag har något att säga.

Slutligen så har jag lagt in en länk till bloggen på Facebook också.

Svinalängorna

I fredagskväll gick jag och min syster på bio och såg Svinalängorna. Jag har inte läst boken, skriven av Susanna Alakoski, men får nog göra det nu. Fast enligt min syster så är filmen bättre än boken. Det handlar i alla fall om Leena som en dag får ett telefonsamtal om att hennes mamma är döende. Hon åker, mycket motvilligt, dit och konfronteras samtidigt med sin barndom. Båda hennes föräldrar var svårt alkoholiserade och Leena och hennes bror växte upp i misär.

Noomi Rapace spelar den vuxna Leena och Ola Rapace hennes man. Tehilla Blad spelar Leena som barn och Pernilla August har regisserat. Det är Pernilla Augusts regidebut och hon har gjort ett strålande jobb.

Det är en fruktansvärt sorglig och grym film och man vill inte ens tänka på hur många barn som växer upp på det sättet. Den här berättelsen är verklighetsbaserad vilket gör det ännu hemskare. Glöm inte att ta med näsdukar om ni ska se den!

För dig som vill se ditt namn i bokhandeln.

I min ryggsäck har jag denna vecka haft en givande bok om saker som är bra att veta om man vill bli författare. Boken heter "Nya författarskolan" och är skriven av Göran Hägg. Vissa människor vill bli skådespelare, vissa vill bli fotomodeller och sedan har vi kategorin dit jag hör, vi som av och till drömmer om att skriva en bok. Även om man inte bär på författardrömmar kan man läsa Göran Häggs bok med behållning. Den är skriven med en stor portion humor plus att man faktiskt får en hel del handfasta tips. Man får lära sig allt från hur man skriver en text till hur man bäst försörjer sig i den tuffa värld det innebär att skriva böcker. I slutet på boken finns också en litteraturlista med böcker man bör läsa i undervisningssyfte. Där finner man allt från Selma Lagerlöf till Astrid Lindgren. Jag har sett på andra bloggar att man ska ge sig själv läsutmaningar så här i början av året och det får bli min egen utmaning, att under året läsa åtminstone en del av de böcker som rekomenderas för blivande författare. Listan ska jag lägga in på bloggen vid tillfälle tänkte jag. Boken är skriven 2004 så den är inte helt uppdaterad på vissa detaljer, men det stör inte själva budskapet.

Att ha en liten pojke hemma innebär att man har en ganska intensiv tillvaro. När man är snart två år så är allt fantastiskt, både det som är nytt och det man känner igen. Det är omöjligt att inte dras med i entusiasmen över en ekorre i fågelbordet, en extra stor och fin hund på stan eller mjuka snöflingor som singlar ner. På kvällarna när vi krupit ner i sängen, H har dragit upp täcket till hakan (väldigt viktigt), slurpar i sig sin välling och vi läser om Max, Mamma Mu, Molly Mus och alla andra vänner så brukar jag tänka att bättre än så här blir det inte!
Lite mindre nöjd känner jag mig när jag inser att H blir inspirerad av hyssen som Max och de andra gör. Men det är väl sådant man får leva med.

Efter mitt förra inlägg slog det mig att det är januari 2011 och att november då filmen "Igelkotten" hade premiär har varit för länge sedan. Ibland har jag noll koll...Jag ser mycket fram emot att se den i alla fall.

Igelkotten

Härom dagen gjorde jag en upptäckt som fick mig att bli smått uppihejsan... Min favoritbok "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery finns som film! Den heter "Igelkotten" och har premiär den 12 november. Jag kommer att gå och se den vid första tillfälle. På http://www.moviezine.se/ kan man läsa en mycket positiv recension av Fredrik Adolvsson samt se en trailer på filmen.

En annan filmatisering som jag förmodligen ska gå och se på fredag med min syster är "Svinalängorna". Jag har inte läst boken eftersom jag har fått för mig att det är en tragisk och deprimerande bok och jag har inte riktigt varit upplagd för något sådant på ett tag. Men är filmen bra så får jag väl krypa till korset och läsa den.

Vad är viktigast i en bok?

Den senaste frågan från Annika och hennes bloggjerka är:

Vilken "byggsten" tycker du är absolut är viktigast i en bok: språket, intrigen, karaktärerna, en kombination, annat?

För mig är det ingen tvekan. Jag läser för att mata själen och då måste det vara en handling som fångar mig. Därmed är det inte sagt att jag inte uppskattar ett vackert språk eller spännande karaktärer, men jag kan, i de flesta fall stå ut med ett taffligt och magert språk om handlingen är tillräckligt bra. Jag har svårare för författare som jobbar så mycket med det stilistiska att de glömmer handlingen. Som alltid finns det undantag, t ex boken "Pianot" som baserades på den helt underbara filmen av Jane Champion. Jag kunde inte läsa klart den boken, vilket i princip aldrig händer, eftersom den var så usel.
Det bästa är förstås när alla delarna i en historia håller hög klass!

Jullovsaktiviteter

De senaste dagarna har varit härliga, helt i H:s anda. Två dagar den här veckan har vi varit på Fyrishov och badat. H var våldsamt modig och vågade gå själv i bassängen, efter att ha satt på sig puffarna ordentligt förstås, med vatten ända upp till hakan. Första dagen hade han inga puffar eftersom hans dumma föräldrar glömde bort att han inte är en bäbis längre. Han studerade noga de andra barnen och såg att: puffar det ska man ha! Så han löste det själv med att fånga en simdyna som låg och flöt, knölade på den på armen och vägrade sedan att ta av den. Som tur var fattade vi vinken och nästa gång vi kom dit började vi med att införskaffa snygga och coola puffar och sedan var alla nöjda och glada.
Idag har vi varit med kussarna och åkt skridskor. Det var också mysigt. Skönt att vara ute när det är lite sol och inte så kallt.

Jag har äntligen kommit in i handlingen i "Spill" av Sigrid Kombuchen. I början tyckte jag att det var svårt att ryckas med och jag förstod inte riktigt varför alla tycker att den är så fantastisk, men nu har jag svårt att lägga ifrån mig den. Det svåra för mig är alltid att få tid att läsa mer än tio minuter i taget, vilket den här boken kräver.

Efter en lugn och mysig start på det nya året tar jag upp tråden från igår och fortsätter på min nyårslista...

• En biografi jag rekomenderar

Om jag ska rekomendera en biografi från året som gått så får det bli "Love Janis" av Laura Joplin. Under åren har jag lyssnat lite på Janis Joplin. Det jag har vetat om henne har varit att hon var en rebellisk sångerska som dog ung av en heroinöverdos. När jag läste boken fick jag dels lära mig mycket om Janis som person. Hon var så mycket mer än myten om sig själv. Det visade sig att hon själv, till och med, hade fastnat i den myten och tappat bort sig själv på vägen. Hennes föräldrar var långt ifrån de insnöade, intoleranta människorna som hon ville påskina. Förutom att jag fick en helt ny bild av artisten Janis Joplin så fick jag en helt ny inblick i sextiotalets USA och hippierörelsen.

• Deckartips

En riktigt bra deckare som jag läst är "Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen. Den handlar om vad som händer när ett barn växer upp helt osedd och oälskat. Kan man bli en riktig människa om den enda uppmärksamheten man får är negativ? Förutom själva mordhistorien får man följa Hammarbypoliserna och deras vardag.