Någon gång i veckan brukar jag ligga på spikmatta. Det är jätteskönt. Oftast sätter jag på någon lugn och vilsam musik och njuter av att bara ligga still och låta tankarna vandra. Men så för ett tag sedan kom jag på att jag ju kunde passa på att lyssna på en ljudbok, när jag ändå bara ligger där menar jag... Sagt och gjort, jag satte på "Natt i Venedig", en deckare skriven av Donna Leon.
Det var ingen bra idè! Varje gång jag lägger mig hinner jag bara lyssna i ungefär tio minuter, sedan sover jag som en stock och får börja om nästa gång. Tre gånger har jag börjat från början och har ALDRIG hunnit fram till själva mordet, urtrist. Till sist passade jag på att lyssna när jag bäddade sängen en dag, så nu vet jag att den medelålders, framgångsrike juristen blev mördad på ett tåg, men det är också allt jag vet efter två timmars lyssnande. Så nu kommer vi att ha exemplariskt bäddade sängar, om jag ska ta mig igenom den här deckaren...
Har läst en mängd deckare av Donna Leon. De är riktigt trevliga. Främst gillar jag miljön som hon beskriver ingående. Venedig verkar vara en stad att besöka.
SvaraRadera