Äntligen har vi klivit över kanten från ett kallt och grått april, med både snö och hagel, till ett soligt och plötsligt ganska varmt maj. Vi vårstädade altanen igår, tog tillbaka den från Speedy, som blev våldsamt nervös när han insåg att det inte vara hans revir längre utan att han nu måste dela den med sin flock. För att fira sista april så blev det grillpremiär och majbrasa.
Jag har inte demonstrerat idag. Det är två år sedan sist. Min syster, som jag brukar slå följe med, befann sig i Stockholm.
"Brev från Tove Jansson" , sammanställd av Boel Westin och Helen Svensson, är en härlig tegelsten, rolig att läsa, men den tar tid. Bilden av Tove Jansson växer och apropå bloggjerkan häromsistens, så är det en speciell känsla att läsa någon annans brevväxling. Man får läsa Janssons brev till olika personer genom åren, mamman, de olika kärlekarna och så vidare.

Jag har en elev som tycker att det mesta i skolan är pyton och han tvekar inte att tala om det för alla, vare sig de vill lyssna eller inte. Han har en sak som han tycker om och det är fantasyserien "Fablehaven" av Brandon Mull!

Så, vad gör man för att väcka åtminstone lite glädje hos en sådan elev? Jo, man läser naturligtvis Fablehaven som högläsningsbok, mer specificerat den första delen "Den förbjudna skogen". Jag läste den först hemma för mig själv och den är verkligen spännande och en äkta bladvändare. Men den fungerar urdåligt som högläsningsbok. Den blir för komplicerad, språket flyter inte och det finns så många spår att följa att klassen inte hänger med. Vi får ideligen stanna upp och gå tillbaka och diskutera olika figurer och händelser. Den blir helt enkelt för tungrodd som högläsningsbok. Fast min elev som har valt den är väldigt nöjd och fnissar förtjust i förväg när han vet vad som kommer. Och det gör det värt det trots allt. Men aldrig att jag läser den högt i en klass igen!