Fredag kväll. Det är alldeles särskilt härligt med en en så här lång helg. Det känns som att den kommer att vara för evigt (man kan ju i alla fall låtsas). Vi har hängt väldigt mycket med mina systrar och deras familjer i några dagar. H stannade kvar efter onsdagens altanhäng hos sina kusiner, bytte kusiner igår och sov över hos den andra familjen. Men ikväll ligger han äntligen här hemma och snarkar. En mamma kan inte vara utan sin sjuåring hur länge som helst, även om det ibland känns som att han kan vara utan sin mamma hur länge som helst.
T har tagit med sig kaninen och åkt på landet. Vi ska åka efter imorgon.
Jag har just tittat på Svts dokumentär om Olle Ljungström. Det är inget bra år i år, Alldeles för många stora konstnärer har dött redan och den första halvan av 2016 har inte passerat; David Bowie, Prince, Olle Ljungström. Vem står på tur?
Jag har avslutat Tove Janssons brevsamling och hunnit ta mig igenom en barnbok, "Spetshäxan" av Gudrun Wessnert. En spännande historisk bok som utspelar sig på 1700-talet. Språket är väldigt anpassat för mellanstadiebarn och inte för 42-åriga boknördar som plöjt högvis med böcker genom livet. Så jag får intala mig att det är bra,och att jag inte kan ställa mina vanliga krav på språkliga kvaliteér. Huvudpersonen är en föräldralös flicka, lämnad hos en änglamakerska som låter henne överleva eftersom hon är bra på att skura. Anna Christina, som hon heter, rymmer en dag, bara för att hamna hos den elaka Spetshäxan. Den enda invändningen jag har mot boken är att slutet var en aning för sockersött för min smak, det blev inte riktigt trovärdigt. Men, jag måste som sagt var, komma ihåg att jag inte tillhör målgruppen för boken.