"The Afterlife of Data" av Uppsalaforskaren Carl Öhman handlar om de otroliga mängder spår vi hela tiden lämnar efter oss digitalt. Och frågan författaren ställer är då vad som händer med all denna information den dagen vi dör. Vilka rättigheter finns, vem äger det som finns digitalt från den som dött? Vem/vilka har intresse av allt det som finns och så vidare? Många frågor och de flesta har inga svar än så länge och Carl Öhman skriver också att hans mening inte är att ge svar utan att väcka frågorna samt få oss ta medvetna val. 

Hela första kapitlet handlade om hur olika civilisationer sett på döden och det som de döda lämnat efter sig genom tiderna. Oh så intressant tänkte jag, mycket mer än vad jag inbillat mig innan jag började läsa, men så insåg jag att han inte ens kommit in på digitaliseringen än... Men men, även om det kanske inte är det mest spännande området för sådana som mig så är det ändå viktiga och intressanta frågor. Idag är det de stora Techbolagen som äger all information och de sparar och använder den utifrån sina egna vinstintressen förstås och inte utifrån mänsklighetens bästa. Vissa saker har ett värde och bör sparas till framtidens forskare och arkeologer. Folk idag använder sociala medier till att titta på och minnas sina döda anhöriga vilket kan var positivt för sorgeprocessen och tillgången till minnen men samtidigt negativt eftersom det kan vara ett sätt för  Techbolagen att profitera på människors känslor. 

Detta är förstås bara en liten del av bokens innehåll. Huvudbudskapet är att vi

alla bör ta ställning och fundera på hur man vill att ens egen digitala person ska hanteras efter att man dött. Tydligen kan man välja inställningar till exempel på Facebook som avgör vad som händer med ens konto. 

Trots att boken är på engelska så var den ganska lättläst och jag kommer att fundera en hel del på de frågor som väcktes.