Idag är en stor dag i mitt bibliotekarieliv! Vi har ÄNTLIGEN fått börja köpa in böcker igen. Nu är tydligen systemen i synk, som man säger. 

För övrigt har dagen varit lugn. Jag har grejat med böckerna, förberett lovaktiviteten som vi ska ha på torsdag samt kollat lite på Förlagsdagarna, min absoluta favoritfortbildning. Det är som Bokmässan i miniatyr. På nätet får man lyssna och titta på en hel drös med olika förlag som presenterar årets nya böcker. Jag blir alltid extremt taggad och inspirerad så det passade förstås mycket bra att få gå in på Adlibris och skicka iväg min köplista. De flesta förlagen pratar om hur man ska få barn och ungdomar att vilja läsa. En ny trend, som jag inte hunnit verifiera, är att man försöker möta Booktok-läsarna genom att översätta populära böcker till svenska men behålla den engelska titeln. Det ska bli spännande att se om strategin lyckas. Att läsa Booktok-böcker är mycket en identitet och om man är med på banan så vill man bara läsa på engelska eftersom allt annat är ocoolt. Men som bibliotekarie vet jag förstås att ens image och förmåga inte alltid följs åt och att många inte är så bra läsare på svenska så då kan man bara tänka sig hur lätt det är med engelskan. Så kanske, kanske kan det här vara ett sätt att se ut som att man läser på engelska men komma undan med svenskan. Vi får se...

Ingen har nog missat vad jag tycker om Donald Trump. Och om någon undrar så tycker jag INTE!!! Men en sak får jag ge honom, han har väckt mitt intresse för Grönland. Först läste jag en mycket intressant artikel i tidningen ETC som jag försökte delge en kollega som läste den mycket motvilligt eftersom hen lever i föreställningen att det är farligt att läsa tidningar med en röd botten. Och den tråden ska jag undvika för jag blir så uppretad eftersom man trots allt inte blir smittad och automatiskt omvandlas till socialist genom att läsa och de flesta tidningar oavsett partitillhörighet kan skriva om intressanta ämnen. 

Nåja, artikeln gav en kulturell och politisk bakgrund till hur och  varför Grönland ser ut som det gör och hur grönländarna själva ser på allt som händer. Jag blev ännu mer nyfiken som jag så ofta blir och lånade en bok på biblioteket "Qaanaaq" av Martina Holmberg. Boken berättar om en liten by, några familjer och deras liv. Det är inte så mycket text men många bilder som visar den karga miljön, kylan och ett visst armod. Jag läste ut den på en kväll och ska fortsätta leta efter böcker på temat.

Dagens andra bok är en feelgood får man väl ändå säga även om den innehåller en hel del svärta.

Först hade jag det lite kämpigt med "Boksamlaren" av Camilla Davidsson. Huvudpersonen Jossan jobbar på en restaurang, avslutade gymnasiet med urusla betyg och hatar böcker och läsning. Hon är ihop med en kontrollerande och aggressiv kille som hon egentligen vill komma ifrån men hon vet inte riktigt hur. Till  restaurangen där hon jobbar brukar det komma en äldre man som sitter och studerar Jossan och hennes arbetskamrat är övertygad om att han är en slusk och borde anmälas för trakasserier. När han inte dykt upp på ett tag så dimper det ner ett brev till Jossan där det visar sig att han dött och  hon ärvt hans lägenhet och ett litet sommarställe. Hon fattar förstås ingenting.

Alltså, det var inget fel på boken, en ganska egen handling och Jossan blir förstås lite mer sympatisk ju mer man lär känna henne. Mitt problem i början var nog att hon kändes väldigt främmande för mig. Det fanns inte mycket hos henne som jag kunde relatera till och trots att det inte brukar vara ett problem så kände jag mig lite irriterad. Summa summarum så var boken helt okej men inte uppseendeväckande bra.