Vi har haft en fantastisk sommardag här. Jag var tvungen att gå in nu för jag insåg att det fanns en risk för överdosering av solbränna. Kaninen flåsar av värmen och vi har letat åt den fantastiska kylfilten. Först var han tveksam och kom inte riktigt ihåg hur härlig den är, men när hans pojke lockat med några godisar som gjorde att Speedy ändå klev upp på filten så insåg han hur svalt och skönt det var för magen så nu ligger han där utsträckt,

Imorgon är vi lediga eftersom det är nationaldagen, inte helt fel. T och hans bror for ut på landet nu i eftermiddag och vi ska hämta dem i morgon.

Jag har inte varit hemma en hel helg på tre veckor så jag kände att det var skönt att stanna hemma och slappa och pyssla.

Sedan sist har jag läst några böcker. 

Lite opassande för årstiden, men ändå bra, var "Julbrevet" av Kjersti Herland Johnsen. 

Linda bor med sin trettonårige son Brage i Oslo. Hon är van att klara sig och Brage helt själv och när pappan Harald oväntat vill börja umgås med sonen så blir det väldigt jobbigt för Linda. Harald och hans fru bjuder med honom över jullovet på en kryssning vilket minst sagt utlöser en kris för Linda, inte minst för att hon själv aldrig skulle ha råd att ta med sig sin son på något sådant. 

I början av december dimper det ner ett brev från en okänd man som vill missionera och berätta om hur härligt livet blir om man förlitar sig på Jesus. Det verkar vara en slump att brevet hamnar just hos Linda, men är det verkligen det? 

December detta år blir inte som något  år tidigare och absolut inte som Linda tänkt sig. Det lutar åt att det ska bli en riktig katastrof men vem vet var saker och ting ska sluta..?

Boken är en feelgood som gav en varm känsla, trots all snö som förekommer.