I år har jag lovat mig själv att njuta av semestern, göra bara en nyttig sak varje dag och förutom det ägna mig åt sådant jag är sugen på.
Så igår kokade jag rabarberdricka och idag skurar jag badkaret. Däremellan sitter jag i skuggan och läser alternativt virkar . Det där med att sitta i skugga har jag börjat med de sensate två åren. Förr älskade jag solen och ville alltid bli så brun som möjligt. Men så en dag kom jag på mig själv att undra varför solbränna är så viktigt. Jag har nämligen insett njutningen med att sitta i skugga, sippa på ett glas kall rabarberdryck och känna en lätt bris i nacken. Och när frågan väl dykt upp så insåg jag att solbränna faktiskt är helt oväsentligt och efter det sitter jag i skuggan. Solbränd blir man dessutom ändå. Det tar bara längre tid.
Årets sommarväder är perfekt, soligt och varmt med moln och regn då och då. Jag kan inte minnas att vår trädgård någonsin prunkat som i år, sedan vi flyttade hit för tio år sedan. Och överallt brummar det av humlor.
Imorse tog jag mig i kragen och joggade igen. Det var ett par veckor sedan får jag väl erkänna. Men det är också en strategi jag lagt mig till med denna säsong, att försöka att inte ge upp när jag inte lycktas genomföra det jag planerat utan att se det som att allt bara tar lite längre tid. Om den strategin håller över sommaren så är jag nöjd.
Jag har lyssnat på en ljudbok, återigen en chansning. Den heter "En bastu i Umbrien" och är skriven av Tomas Bacoccoli. Det är en biografi om författarens pappa, Francesco, italienaren som blir kär i en svensk kvinna och sedan lever en stor del av sitt liv i Sverige. Francesco är en mycket speciell person, saknar gränser och självinsikt. Han råkar ut för tusen saker, ganska ofta självförvållat, men landar alltid på fötterna. Frun och sonen Tomas förväntas alltid stå tillbaka och lyda pappans önskningar och behov. Francesco är en livsnjutare och följer alltid sina impulser i stunden.
Så får Francesco Alzheimer och det blir allt tydligare att Tomas måste göra något för att hjälpa sin far som efter att ha separerat från mamman mestadels bor på sin gård i Umbrien, Italien.
Boken är både en tillbakablick över deras liv och som en dagbok genom nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar