I början av min bloggkarriär så gjorde jag en lista med böcker som gjorde ont i magen, Magboxningsböcker, kallade jag den, Nu har jag läst en bok som hade passat bra på den listan. I "Allt detta tillhör mig" får man möta flera generationer kvinnor i Mongoliet. De bor på stäppen och de har en sak gemensamt; de längtar efter något annat, något bättre. Zaja lämnar familjen så fort hon slutat skolan för att åka till sin moster i staden. Mostern har skapat sitt eget liv och jobbar på en köttfabrik. Det är bara det att det visar sig vara en bordell och det tar inte lång tid innan Zaja också fastnar där. Zaja är resultatet av mammans otrohet. Hennes mamma valde inte sin man för att hon älskade honom, Hon rymde ifrån sin egen familj liksom alla kvinnorna i romanen rymmer från något.
För ett par år sedan såg jag en dokumentär på Kunskapskanalen om en mongolisk familj på stäppen och det programmet har jag tänkt på under hela den här boken, Det bestående minnet var fattigdomen, slitet, drömmen om något annat och flykten från vardagen med hjälp av den drog de rökte, kommer inte ihåg vilken det var. Det gjorde ont att se och det är samma sak med den här boken, Alla man möter i den här historien dricker vodka, mängder av vodka.  Författaren heter Petra Hulová och det här hennes debut. Man känner fattigdomen, uppgivenheten och tristessen i varje mening. Men samtidigt kan man inte påstå att det är sentimentalt eller sorgligt. Det är bara som det är. Jag har inte lyckats läsa romanen i ett sträck eftersom jag blir så illa till mods av allt elände. Men, det är en sådan där bok som man inte skulle vilja ha oläst heller. Den är riktigt bra! Ibland måste man kliva ut ur sin bekvämlighetszon och utmana sig och med den här boken får man verkligen göra det.
Sist men inte minst måste jag också säga att det är en exotisk, fantastisk miljö man möter. Jag blir nyfiken och skulle vilja veta mer om livet på stäppen vid de Röda bergen.