Ny månad och glädjestrålande och förväntansfull sexåring. Han ska till Leos lekland på kalas och nedräkningen började för en vecka sedan.I morse bad jag honom att gå och leta åt några snygga partykläder och det gjorde han! Nu kanske jag borde ha kommit ihåg att vi inte har riktigt samma definition av partykläder men det kan jag leva med. Som alltid, när det är ett speciellt och viktigt tillfälle så åker den gamla t-shirten, med ett gigantiskt Pokemontryck på, fram. Eftersom den är i storlek 98 och H numera drar 120 så har jag vid ett flertal tillfällen försökt rensa ut den ur garderoben men på ett magiskt sätt så är den tillbaka  på hyllan några dagar senare igen. Sedan valde han ett par lite trånga, lite korta sommarbyxor och deklarerade att de här kläderna springer jag fortast i. Så, nu är han så redo han kan bli. Jag har packat en tjock bok och hoppas kunna smyga undan till en mjuk soffa. Fast jag vet att risken att få konversera andra mammor och pappor är överhängande, (vilket ju faktiskt också är lite trevligt).

I helgen har jag läst en perfekt avslappnande och sjukt kul bok av Anna Mannheimer; "Livet som gifta". Väldigt lättläst, och roliga vinklingar på äktenskapets och livets vedermödor. Faktum är att jag har fnissat så högt bitvis att T har bett att få veta vad jag läst.
Jag har konstaterat att Peter Apelgren, hennes man, har ungefär samma förhållande till sin katt Ines som T har till Speedy. En annan sak jag har fått lära mig är att vara tacksam att inte T gillar att låtsas vara Liv Ullman och att man ska gå på toa innan själva vigselakten.