Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 17 januari 2015

Bloggjerkan

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag började läsa, men jag vet att när jag var fem och skulle börja förskolan så fick jag ett vykort från fröken som hälsade mig välkommen till skolan och det kortet läste jag med viss möda själv. Den första boken som jag minns att jag läste var i tvåan och då läste jag "Sotarpojken" av Lisa Tetzner. Det tog lång tid och det var inte så lätt men jag minns hur bra det var och vilken grym historia det var. Jag grät floder. Efter det gick det nog av bara farten. Eftersom jag och min ett år yngre syster växte upp på en gård, inte ens i en by för den låg på andra sidan sjön, så läste vi mycket. Var tredje vecka kom bokbussen och då lånade vi först en rejäl påse på skolan och sedan kom den hem till oss på eftermiddagen och då lånade vi en ny rejäl påse. Vi bodde på samma gård som vår farmor, också en storkund på biblioteksbussen, så ganska snart gjorde bibliotekarierna ett extrastopp på vår gård så vi slapp åka över sjön och låna. Jag har fortfarande härliga drömmar om hur jag kliver in i bussen, känner den mycket speciella doften av dammiga böcker (som jag antar det var)  och börjar se mig omkring på hyllorna. Vi fick alltid böcker i julklapp och födelsedagspresent också. Dessutom prenumererade vi på "En bok för alla" så det fanns alltid tillgång till bra böcker hemma.
Kärleken till böckerna grundlades nog där. För mig är böcker glädje, tröst , verklighetsflykt belöning och sällskap. 

7 kommentarer:

  1. Känner igen det där - de bästa presenterna var de hårda, fyrkantiga paketen som innehöll böcker!

    SvaraRadera
  2. Var tredje vecka? Och jag som tyckte det var lite med ett bibliotek som var öppet två timmar i veckan :)

    SvaraRadera
  3. Vilka underbara minnen och erfarenheter! Håller verkligen med om att böcker kan vara sällskap! :)

    SvaraRadera
  4. Vilka fina minnen! För mig är böcker också glädje, tröst och en slags verklighetsflykt!

    SvaraRadera
  5. Det är många som, precis som du och jag, beskriver att kombinationen läsa tidigt och god tillgång till böcker är nått som gör att intresset håller i sig! Bibliotek är guld värt!

    SvaraRadera
  6. Ja, dessutom läste vi i skoltaxin hem, så vi kunde lämna tillbaka ett gäng böcker lånade på skolan när bokbussen kom hem till oss. Det skulle nog inte hända nu att bokbussen tog en extra sväng på icke allmän väg bara för att glädja tre glada storläsare, eller vad tror du?
    /syrran

    SvaraRadera
  7. Nej, det känns som en annan värld. Å andra sidan så gjorde våra bokbusslån under för utlåningsstatistiken :)

    SvaraRadera