När jag började läsa "Sommarboken" en debut av engelskan Emylia Hall, så tänkte jag att det var en lugn bok, att handlingen inte var det viktigaste utan att miljöbeskrivningarna var det som gjorde historien.
 Beth bor i London och jobbar på ett galleri. En dag dyker hennes pappa upp med ett paket som som är adresserat till dottern. Paketet kommer från Ungern vilket genast väcker många känslor hos Beth. Beth tillbringade ett antal barndomssomrar i Ungern hos sin mamma och hennes nye man. Veckorna med mamman skimrade för Beth, i jämförelse med de ganska grå, alldagliga vintrarna med pappan i England och hon drömde om att kunna bo med mamman på riktigt.  Men, den sista sommaren, händer något som får Beth att ta totalt avstånd från mamman och hennes land. Helt plötsligt var det inte vackra miljöbeskrivningar och sommarminnen utan det blir riktigt spännande, sorgligt och jag kunde absolut inte sluta utan var tvungen att ligga och läsa till långt efter midnatt. Det var ett fint slut, lite oväntat på det där sättet som jag tycker om.
Rekomenderas varmt!