Bloggjerkan

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag började läsa, men jag vet att när jag var fem och skulle börja förskolan så fick jag ett vykort från fröken som hälsade mig välkommen till skolan och det kortet läste jag med viss möda själv. Den första boken som jag minns att jag läste var i tvåan och då läste jag "Sotarpojken" av Lisa Tetzner. Det tog lång tid och det var inte så lätt men jag minns hur bra det var och vilken grym historia det var. Jag grät floder. Efter det gick det nog av bara farten. Eftersom jag och min ett år yngre syster växte upp på en gård, inte ens i en by för den låg på andra sidan sjön, så läste vi mycket. Var tredje vecka kom bokbussen och då lånade vi först en rejäl påse på skolan och sedan kom den hem till oss på eftermiddagen och då lånade vi en ny rejäl påse. Vi bodde på samma gård som vår farmor, också en storkund på biblioteksbussen, så ganska snart gjorde bibliotekarierna ett extrastopp på vår gård så vi slapp åka över sjön och låna. Jag har fortfarande härliga drömmar om hur jag kliver in i bussen, känner den mycket speciella doften av dammiga böcker (som jag antar det var)  och börjar se mig omkring på hyllorna. Vi fick alltid böcker i julklapp och födelsedagspresent också. Dessutom prenumererade vi på "En bok för alla" så det fanns alltid tillgång till bra böcker hemma.
Kärleken till böckerna grundlades nog där. För mig är böcker glädje, tröst , verklighetsflykt belöning och sällskap.