Jag är inte ett dugg avundsjuk på alla de som ska på Bokmässan i helgen, näe då. Det ska bli SÅ härligt att vara hemma; städa, storhandla, tvätta och planera veckomatsedeln...Hm...I Borås  i måndags var vi rörande överens, mina klasskamrater och jag, att nästa år då åker vi dit tillsammans, kosta vad det vill! Detta år får jag väl nöja mig med att följa alla bloggare som är där, kolla in Babel som säkert rapporterar därifrån och läsa det som tidningarna skriver.
Ibland vid sällsynta tillfällen, känner jag mig lite för ung för en bok. Det händer verkligen inte ofta. För gammal för en bok är  jag nästan aldrig.Barnboks- och ungdomsböcker funkar oftast bra och jag har sällan problem att minnas hur det kändes att växa upp. Om en bok är riktigt bra så spelar inte åldern på huvudpersonen någon som helst roll.Men, jag är inte riktigt mogen för "Torsdagarna i parken" av Hilary Boyd.Och tur är väl det. En feelgood.roman  om en kvinna på 60 år som lever i ett ganska trött äktenskap sedan trettio år. Hon driver en hälsokostaffär som hon älskar och lever i övrigt för sitt lilla tvååriga barnbarn. Varje torsdag eftermiddag tar hon barnbarnet till parken och där lär hon känna Ray, som också är där med sitt barnbarn. Motvilligt tar Ray mer och mer plats i hennes tankar och liv. Inte blir det bättre av att hennes man och dotter anser att hon ska trappa ner och bli pensionär. Om jag hade varit 60 år så hade jag säkert tyckt att boken varit mysig och bra. Men som 40-åring så är det svårt att känna något större engagemang. Det skulle krävas lite intressantare handling för det. För, trots att jag inte känner igen mig så kan jag lätt förutsäga vart det barkar.