Bokläsningen och bloggandet har fått hård konkurrens denna vecka! Vi har fått en ny familjemedlem. Han heter Speedy (H har bestämt). Han är åtta veckor och det gosigaste man kan tänka sig. Det är svårt att surfa med datorn eller läsa en bok när han gnossat ner sig i ens knä

 

Jag har trots allt lyckats avsluta "Äta kakan och ha den kvar", en debut av Kristin Emilsson. Nu kommer jag kanske att låta orättvist hård men så får det bli. Det känns  som att författaren vill göra en "Emma Hamberg-bok, en underfundig, rolig och tänkvärd chic lit med knorr. Tanken är god, men resultatet når inte ända fram.När jag läser kan jag inte låta bli att tänka att Emilsson följt ett recept. Välj en hjältinna, på en plats i livet där hon inte trivs. Ge henne en familj som inte ser alla hennes goda egenskaper utan tar henne för given. Lägg till en dramatisk händelse som förändrar villkoren. Ge henne några nya, gärna lite udda vänner som ger henne nytt perspektiv på tillvaron.Peta in lite homosexualitet (ser alltid bra och modernt ut) och låt sedan allt ordna sig på slutet och låt alla bli snälla och uppskattande mot vår hjältinna på ett sätt som gör att det är uppenbart att de ångrar sitt beteende och plötsligt ser hur bra hon är. För Emma Hamberg funkar det, men i den här boken blir det bara tråkigt, Det finns inget djup hos bokens personer utan de känns som stereotyper, Trots att till exempel döttrarna ändrar sig från att vara taskiga och egocentriska tonårsmonster till att bli ansvarsfulla och ångerfyllda så känns de som endimensionella pappersdockor. 

Jag läser fyrahundra sidor utan att känna någon gemenskap med bokens personer vilket inte fungerar för mig. Men, å andra sidan. Om man är ute efter något extremt lättsmält som inte kräver något av läsaren i gengäld så funkar den kanske.