Ett gigantiskt stenblock borta från axlarna!

Idag är en lättnadens dag! Nu är det långhelg igen. Igår skrev jag det sista på min bibliotekskursuppsats. Sedan, i ren segeryra, sydde jag ett överdrag till kökssoffan på landet. För fem minuter sedan klickade jag på skickaknappen så nu är min uppsats inlämnad och det finns inget mer att göra. Blir det kompletteringar så är det ett senare problem. Nu väntar en härlig helg med landet, middag med mina kompisar, middag med släkten och Monika Zetterlund.

Jag läser nämligen biografin, skriven av Klas Gustafson. Efter första kapitlet tänkte jag att; njae, var ska det här sluta? Det kändes smörigt och underdånigt. Han skriver om hur fantastisk hon var och hur svårt hon hade att se sin egen storhet och så håller det på. Men redan i andra kapitlet blev det lite mer sansat och nu har jag snart avverkat halva boken och tycker att det är intressant. Vi befinner oss fortfarande på 50-talet och hon är fortfarande ett nytt stjärnskott. Dottern Eva-Lena är tre år och bor hos morfar och mormor när Monika är ute i världen och sjunger. Lite jobbigt är det, precis som när jag läste "Jag vill ju vara fri" om Lena Nyman, av Annika Persson (se biografier), att veta att trots alla framgångar så kommer det att bli sorgligt då man vet att hon drack, försummade sitt barn emellanåt och var ledsen ibland. Men det är samtidigt spännande att läsa om den stora begåvning hon ju faktiskt var och det fascinerande liv hon levde.