När jag läser Sara Blakes "Om du får det här brevet" så förflyttas jag till fyrtiotalet;
kläderna,husen,radioapparaterna, värderingarna, ja allt beskriver Blake med inlevelse. Om jag ska jämföra boken med något så är det nog alla de engelska kvalitetsserierna som visats på tv, till exempel Bletchley Circle, Landgirls, och Barnmorskan från East End.
Frankie som flyttat till London för att rapportera om kriget i radion hamnar snabbt mitt i kaoset. Människor runt henne dör och hennes lägenhet bombas. Hon vill berätta mer, låta judarna på flykt berätta sina historier eftersom hon har en känsla av att det finns mer galenskap i behandlingen av dem än någon vill tro. Den föräldralösa Emma, som äntligen fått sin familj i Will, läkaren, blir snart ensam igen, i alla fall för en tid.
Överallt påverkas folk av krigsstämningen, hotet att allt ska bli utplånat. Ingen vet var det ska sluta och människor försöker hitta en logik och trygghet i tillvaron. Man lyssnar på makten för vad ska man annars göra? Det är tänkvärt för oss som står här med facit i hand. Vad hade vi egentligen gjort om vi hade stått där då? Hade vi verkligen gjort "rätt"? Om vi överför det till dagens krig och utsatta grupper kan vi fråga oss vad kommande generationer kommer att säga. Kommer de att tycka att vi gjorde rätt?
OK, jag måste väl läsa den då :-)
SvaraRaderaDet måste du minsann ;)
SvaraRadera