Therese Söderlind berättar först Jackes historia på 70-talet. Den medelålders Jacke som sitter vid sin mammas dödsbädd, vantrivs i sitt äktenskap, inte når  fram till tonårsdottern och  inte riktigt vet vem som är hans pappa. Därefter är det Malins tur. Malin som lever på 1600-talet, som lever ett liv i armod och blir anklagad för att vara häxa. Hela sitt liv har hon blivit utsatt för männens vrede och godtycklighet. Så hoppar det fram till nutid och vi får möta den nu medelålders Veronica, dotter till Jacke. Redan som tonåring fascinerades Veronica av historien om alla de kvinnor i byn som blev utpekade som häxor för trehundra år sedan och nu börjar hon forska i vad som egentligen hände. Slutligen möter vi Olof, ett av de barn som var med och pekade ut kvinnorna, bland annat sin egen mamma. Honom möter vi som en gammal man där han ser tillbaka på sin barndom. Det är många trådar Söderlind väver ihop och hon gör det bra. Men någonstans på vägen så tröttnade jag lite. När Veronica börjar berätta om sitt liv så hade jag hellre velat höra mer av Jacke. Jag var liksom inte riktigt färdig med honom. Nu är det inte så mycket kvar av Olofs kapitel och jag förstår att vissa frågor i nutiden inte kommer att redas ut, lite synd tycker jag. Andra spår i boken hade kunnat hoppas över.