Änglar

Plötsligt har lugnet lagt sig. Igår åkte alla våra kusiner och lämnade ett stort tomrum efter sig. Tur att vi ses om en vecka igen i Uppsala. Häromdagen lånade vi tre kajaker och barnen, även H, har paddlat omkring här i viken. Man anar frihetskänslan som infinner sig när man får manövrera ett fordon helt själv. Det är kanske inte konstigt att det tjoade
-Jag är en superhjälte! från sexårige N när han kryssade runt i vassen.

Efter tiopoängaren "Jellicoe Road" har jag nu harvat igenom en något mindre bra fantasy. Om man gillar Twilight- serien och känner att man inte fått nog av den så ska man absolut ge sig på "Fallen ängel" av Becca Fitzpatrick. Jag kanske har missuppfattat det hela men det känns som ett plagiat av Twilight. För sådana som mig, som har läst den serien och tycker att det var mer än nog efter tre böcker så känns det här som slöseri av tid.
Nora är sexton år och bor med sin mamma. I skolan har det dykt upp en ny mystisk kille vid namn Patch. Nora gillar honom inte eftersom han verkar dölja något. Patch dyker upp överallt och vägrar låta Nora vara i fred. Ganska snart visar det sig att han är en ängel som blivit av med vingarna. Naturligtvis blir det kärlek, kamp mellan det onda och det goda och naturligtvis måste Nora dölja sanningen om Patch för alla runt omkring. Min snart elvaåriga systerdotter, som slukar all fantasy hon kommer över hade förstås läst den och hon sammanfattade boken och uppföljaren "Förlorad ängel" med att
-den första boken handlar om att de ska bli ihop och den andra om att de bråkar.
Japp, exakt så är det, skulle inte kunna sammanfatta det bättre själv. Tyvärr lider jag av åkomman att inte kunna strunta i böcker jag börjat på och nu råkade jag köpa de två första böckerna och följaktligen läser jag nu "Förlorad ängel" trots att jag tycker att det är ganska tråkigt...