"Dagarna med farmor" av Frédérique Deghelt, handlar om den 30-åriga Jade som får veta att hennes fastrar tänker placera den älskade farmodern på ett hem för äldre. Utan att egentligen tänka sig för beslutar Jade sig för att rädda sin farmor. Hon hämtar den åttioåriga Mamoune och tar med henne till sin Parislägenhet. De trivs ihop och berikar varandras liv. Jade har skrivit ett romanmanus som hon har skickat till olika förlag men ingen har nappat. Mamoune tar på sig att läsa och hjälpa Jade för att få manuset utgivet. Det visar sig nämligen att Mamoune, eller Jeanne som hon heter, alltid har läst böcker, i smyg eftersom det inte ansågs okej att läsa i hennes familj. Jade upptäcker att hon egentligen inte känner sin farmor så väl som hon trodde.
Den här boken är ingen bladvändare, mer en filosofisk tankeställare. Jag tycker den är bra, men jag kan reta mig på språket ibland. Det flyter inte riktigt tycker jag, Men jag vet inte om det är originalspråket eller översättningen som rår för det. Eller så är det bara berättarstilen som inte riktigt passar mig.