En ny dag...

Bjurälven rekomenderas varmt! Under sju timmar travade vi drygt en mil med guide. Fokuset låg på växter de tre första kilometrarna. Vi kände igen de flesta eftersom det är våra hemtrakter, men usla som vi är både T och jag på blomnamn så var det kul att bli påmind. Dessutom fick vi berättat för oss om användningsområdena för olika växteroch sådant tycker jag är riktigt kul. Den andra delen av vandringen handlade om den mycket speciella natur som är runt Bjurälven (se länken i mitt förra inlägg) När vi kom hem var jag stel som en pinne. Först gick vi i sju timmar, i ganska sakta mak men ändå, och sedan körde jag tillbaka till mina föräldrar, vilket tog två och en halv timme. Jag drabbades svårt av det jag brukar kalla "pedalfot" som jag får när jag kört långt och spänt gaspedalfoten. Men se det var det värt.

Idag har H varit på sitt nya dagis för första gången. Jag  var med och vi tycker båda att det verkar mycket lovande. En superfin gård, utedag varje vecka, snickarbod, bra personal och snälla barn...H kan tänka sig att gå dit imorgon också vilket ju känns positivt.

Dagen efter Bjurälven var det dags för tågresa söderut igen. På tågen läste jag "Baddaren" av Emma Hamberg, en lagom lättsmält historia om konstnären Emma som lever med sin 30 år äldre man Pelle i ett slott  på Hjortholmen. Hon är missnöjd och trivs inte med sitt liv. Hon känner sig i skuggan av sin mer berömde man och kreativiteten är på noll. Så bestämmer hon sig för att starta en simskola för vuxna. Under två veckor ska eleverna bo i slottet, få äta god mat och lära sig simma, Det dyker upp tre elever men ingenting blir naturligtvis som någon har tänkt sig. När kursen är slut har världen vänts upp och ner för alla inblandade. Det var en småtrevlig historia om än inte lika bra som "Rosengädda nästa!".