Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 18 juli 2013

 


Gaile Parkins bok "Mrs Angels tårtbageri" jämförs i baksidestexten med "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith. Och visst kan man hitta vissa likheter, en afrikansk kvinna med skinn på näsan som hittat ett eget kreativt sätt att försörja sig samtidigt som hon hjälper sina medmänniskor med erfarenhet och visdom.  Och Angel påminner på många sätt om Mma Ramotswe, båda kvinnorna tänker efter, utmanar sina egna fördomar och klarar alldeles utmärkt av att hävda sig mot en mansdominerad kultur med finurlighet.
Men, "Mrs Angels tårtbageri" har en svärta som saknas i böckerna om Mma Ramotswe. Angel bor med sin man Pius och sina fem barnbarn i Rwanda. De har det förhållandevis bra ställt tack vare Pius arbete, men för att kunna försörja hela familjen så bakar Angel fantastiska tårtor och säljer. Genom familjens liv och människorna i deras omgivning konfronteras vi med Rwandas blodiga och sorgliga historia. Hela samhället präglas fortfarande av folkmorden och alla har sin egen historia att berätta. AIDS, eller viruset, som de kallar den i boken, är också  ständigt närvarande. En följd av kaoset och det raserade samhället efter folkmorden är att det vimlar av wasungus(vita) som ska hjälpa till att bygga upp landet igen. Men, när man ser dessa människor genom Angels ögon så framstår de flesta som ganska giriga personer som vill ha sin del av biståndspengarna och som inte lyssnar på den inhemska befolkningen för att få veta vad som egentligen behövs, med vissa undantag förstås. Faktum är att många saker som vi europeér ser som självklarheter ter sig ganska obegripliga  och knasiga helt plötsligt.
Jag är imponerad över Gaile Parkins förmåga att skriva en så varm och smårolig bok utan att för ett ögonblick väja för alla de hemskheter som folket i Rwanda utsatts för. Boken utstrålar också tillförsikt och framtidshopp, detta är människor som lever med fruktansvärda trauman men som klarar sig, hittar sätt att hantera sina upplevelser. Men, som en av karaktärerna, Francoise, uttrycker det
"Jag ska berätta en sak för dig om att överleva. Folk pratar om det som om det alltid är bra, som om det är någon sorts välsignelse. Men om du frågar sådana som har överlevt kommer du att märka att det inte alltid är det bästa alternativet."

Läs den!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar