Alltså, jag förstår poängen med den här novellen. Symboliken känns tydlig om inte övertydlig. En kvinna är fången i sin kropp, alla krav och måsten. Både hon själv och alla andra har tydliga förväntningar och krav på henne. Först när hon blir av med alla de kvinnliga attributen, utom sitt kön, blir hon fri. Boken är skickligt skriven. Författaren får verkligen fram sitt budskap på de 27 sidorna. Men jag tappar så lätt intresset när jag får sanningen skriven på näsan. Jag vill tänka själv, ana och tolka utifrån mina egna erfarenheter. Riikka Pulkkinen ses som "Finlands nya stjärnskott" enligt presentationen i boken och jag skulle gärna läsa något mer av henne för att se hur hon skriver i ett längre format.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar