- Årets bästa bok
"Igekottens elegans" av Muriel Barbery är den bästa bok jag läst under 2010, utan tvekan! Den handlar om förväntningar, intelligens, filosofi och vänskap. I dagens UNT (unt.se/kultur: Hej då boken!)skriver Sebastian Johans en intressant artikel om slut i böcker. Han skriver där att en boks slut aldrig är bättre än bokens övriga handling och att trots att det finns vissa förväntningar och oskrivna regler när det gäller slut så finns det inget rätt eller fel. När jag läste artikeln tänkte jag osökt på "Igelkottens elegans" Jag kunde inte sluta läsa den och jag både längtade efter att få veta vad som skulle hända på slutet och bävade för att läsupplevelsen skulle vara över. När så väl upplösningen kom så blev jag totalt överraskad samtidigt som slutet lyfte historien ytterligare ett snäpp.
- Årets sämsta bok
"Nektar" av Lily Prior var nog årets största besvikelse. Intrigen kändes lättsam och trevlig en regnig dag. Ramona är inte direkt vacker, men hon har en kroppsdoft som gör alla män galna av åtrå. Det finns inget som kan stoppa Ramona och hon ser till attt skaffa sig det bästa i livet med hjälp av sin doft. Men så föder hon en dotter som "stjäl" hennes doft och plötsligt blir det inte lika enkelt. Jag läste boken med en uttråkad suck. Lily Prior lyckades inte fånga mitt intresse för fem öre. Naturligtvis läste jag klart den eftersom jag har det inre tvånget att alltid läsa ut böcker jag börjat på, men det var inte med glädje.
- H:s bästa bok i år
Under året har det blivit en hel del högläsning för H. Det har varierat en del vad som varit favoriten, men "Apan fin" av Anna Clara Tidholm har hängt med hela tiden. Den är så bra för den innehåller alla känslor. Apan är glad, ledsen, rädd och hunden är arg. Det finns mycket att prata om i en sådan bok.
Om jag får välja högläsningsbok så blir det nog Stina Wirsèns böcker. De har så mycket spännande att berätta, på en ettårings nivå, samtidigt som de flirtar och skojar lite med föräldrarna också. "Vem är död" är den senaste jag har läst. Den är för äldre barn men oh, så sorglig, dramatisk och samtidigt hoppfull! Vi har den inte ännu men den dagen H är gammal nog lovar jag att den ska stå i hans bokhylla.
Nej, nu måste jag reda ut varför det är så oroväckande tyst, och samtidigt lite flåsig stämning bakom min rygg. Jag anar oråd...
Vi hörs nästa år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar