"Tidsresenärens hustru" (av Audrey Nieffenegger)är en riktig tegelsten som inte går att lägga ifrån sig! T suckar varje gång jag knölar ner den i handväskan. Han kan inte förstå varför jag inte bär med mig en liten lätt pocket när jag ska på stan, om jag nu nödvändigtvis måste släpa med mig en bok. Men det går ju inte..Det är ju Clare och Henry jag vill umgås med!!! Det är svårt att förklara hur författaren har lyckats, men intrigen känns helt logisk och verklig nu när jag plöjt igenom två tredjedelar av boken.
Jag är nästan lite sugen att se filmen en gång till eftersom jag nu förstår de mystiska detaljerna i filmen.
Nej, nu ska jag skynda mig ut på balkongen och läsa lite till innan min vilda bebis vaknar! Vi hörs!