På min må bra-lista finns en bok som heter "Längtans ö" av Victoria Hislop. Den handlar om den 25-åriga engelska kvinnan Alexis som åker till Grekland för att ta reda på sin mammas historia. Mamman har i alla år vägrat berätta om sin uppväxt och det har gjort förhållandet mellan mor och dotter komplicerat och frostigt. Resan leder henne till ön Spinalonga, vid Kretas kust. Spinalonga är också känd som "Spetälskeön". Det visar sig ha varit en betydelsefull plats för flera i Alexis familj och den har präglat livet för flera familjemedlemmar. Under en vecka får Alexis nyckeln till sin historia och förklaringen till sin mammas sätt att vara.
För ett antal år sedan besökte jag Spinalonga under en Kretasemester. En varm, solig dag åkte vi båt ut till ön och gick en guidad visning. Det var en fascinerande vandring. Fram till 1959 var ön Greklands sista spetälskekoloni och man kan fortfarande se skalen av husen de bodde i. Ön ligger inte långt från Kreta ,ändå var det som i ett annat universum där. Om man en gång satts i land på Spinalonga så var chansen minimal att man någonsin skulle komma därifrån. Bortsett från ett par modiga läkare var det ingen frisk människa som satte sin fot på ön. Det medförde att man betraktades nästan som död av sin familj som levde kvar därhemma.
Att ha gått omkring på den ö där historien utspelar sig ger förstås en extra krydda. Men jag kan rekomendera boken till alla. En bok att läsa på soffan, under en filt med något gott att smaska på...
För ett antal år sedan besökte jag Spinalonga under en Kretasemester. En varm, solig dag åkte vi båt ut till ön och gick en guidad visning. Det var en fascinerande vandring. Fram till 1959 var ön Greklands sista spetälskekoloni och man kan fortfarande se skalen av husen de bodde i. Ön ligger inte långt från Kreta ,ändå var det som i ett annat universum där. Om man en gång satts i land på Spinalonga så var chansen minimal att man någonsin skulle komma därifrån. Bortsett från ett par modiga läkare var det ingen frisk människa som satte sin fot på ön. Det medförde att man betraktades nästan som död av sin familj som levde kvar därhemma.
Att ha gått omkring på den ö där historien utspelar sig ger förstås en extra krydda. Men jag kan rekomendera boken till alla. En bok att läsa på soffan, under en filt med något gott att smaska på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar